Universitetsstudier vs. KY/Folkis/m.m.

Jag har en väldigt blandad bakgrund studiemässigt.
Efter gymnasiet kom jag in på en KY-utbildning som jag tror har varit väldigt bra för många, den har bra rykte. Men för mig kändes hela första terminen som en upprepning av gymnasiet så jag tyckte det var tråkigt och hoppade av. Har efter det läst en kortare yrkesutbildning med väldigt specifikt arbetsområde, en annan KY-utbildning samt totalt nästan en kandidatexamen på högskola. Jag är sån som gillar att ha något på G vid sidan om mitt jobb (älskar att läsa så om jag ändå läser mycket så kan jag lika gärna läsa en bok som verkligen ger något ) . På det viset har jag haft distanskurser igång löpande. 
KY uppskattar jag som studieform pga utbildningarna är framtagna tillsammans med arbetslivet så att man vet att behov finns. Samt att det alltid ingår praktik.
Jag var inne på att läsa juridik efter gymnasiet och har även blivit antagen till PA-programmet som det hette på den tiden men hoppade av just för att jag ville ha mer praktik och inte bara kunna en massa teorier  om saker och ting. Jag som person behöver initialt mer handfast få veta vad jag förväntas göra och leverera på mitt arbete. 
Folkhögskola har jag ingen erfarenhet alls. 

Ja det tror jag att det gjort. Om jag utgår från vad jag jobbar med idag (när jag inte är tjänstledig för studier ) så känner jag spontant att jag kan mer om saker runtomkring. Ska jag göra en lathund eller skapa en instruktion av något slag så har jag yrkeskompetensen via min KY-utbildning och jag har systemkompetensen och själva "hantverket" av mitt arbete. Men sen har jag även läst pedagogik så jag kan mer om förmedling av kunskap, att anpassa former utifrån olika sorters inlärning tex. Och jag har läst psykologi så jag är väl insatt i kognition, hur hjärnan funkar mm.
Sen kan jag väl inte säga att jag ligger högre i lön än mina kollegor än att jag får mer uppskattning på daglig basis på det arbete jag gör. Men JAG känner att det ger mig mer att göra saker på ett mer vetenskapligt baserat sätt och så att JAG förstår lite mer om varför vi gör som vi gör och hur vi bör göra saker.

När jag började läsa min första KY direkt efter gymnasiet så var det baserat på att det lät som en väldigt bra utbildning. Det hade säkert inte varit "dåligt" för mig att gå klart den. Men det gav exakt noll stimulans och därför hoppade jag av. Så jag frågade på mitt helgjobb som jag hade om jag kunde få jobba heltid en tid och efter några månader hittade jag en ny väg. Den utbildningen var 6 mån och jag resonerade som så att det kanske blir skitbra. Eller så visar det sig att jag inte trivs i den branschen men då är det ändå bara 6 mån av mitt liv. Där blev jag kvar i 7 år ca så det var rätt beslut. Och sen bytte jag bana ytterligare en gång efter min första föräldraledighet.

Beslutsfattande är ofta som svårast innan beslutet är fattat. Sen är det ju bara att fatta ett nytt beslut. Så resonerar jag om det mesta, man kan alltid backa, ångra sig eller välja en ny väg.