Varför mår folk så dåligt idag?

Jag vet inte vad Glinda tror, men jag tror att det var både lättare och svårare för 100-150-200 år sedan. Man hade kanske inte fasta tjänster med garanterad lön varje dag, men även en person med grundsvårigheter, som lättare utvecklingsstörning, npf-diagnoser, osv hade en mer självklar plats i samhället och i yrkeslivet än de har nu/de senaste 100 åren. Det gick att vara diversearbetare, bonddräng, med mera även om man inte klarat av skolan,. om man ens fick gå i den. Självklart var det inget lätt lyxliv, men det fanns ändå plats för dem. De senaste 100 åren har dessa personer istället förs internerats på diverse mentalsjukhus och sanatorium och sedan mer eller mindre släppts vind för våg, många av dem. Förr fångades många upp av yrkesgemenskap, idag ska alla klara sig själva på jobbet, Det finns de som har sjukersättning som både vill och kan jobba, men inte på dagens arbetsmarknad så som den ser ut. De är inte "inte arbetsföra", de är "inte anställningsbara". 

Jag tänkte jämt när detta kommer på tal på två historier, den ena en släkthistoria och den andra från en bok. Två unga män med en del gemensamt. Båda förmodligen med något mått av utvecklingsstörning och kanske autism, den ena döv, båda från en tid de flesta av oss inte minns, Båda med i gemenskapen, och det var inte "samhället" som hjälpte dem med "verksamhet" för mindre än kaffepengar, som de skulle ha fått idag, kanske boende på något boende. Det var förmannen på bygget som köpte en väckarklocka för att den ene skulle komma i tid, det var de andra drängarna som hejade på att den andre skulle klara svåra saker.

Så nej, du har rätt. Men du har också ett modernt perspektiv.....