Legat med få?
Anonym (Hanna) skrev 2021-10-31 20:43:00 följande:
Tycker fortfarande det är få med tanke på 23 års singelskap och en ganska desperat inställning.
Inlägg från: Vandraren80
|
-
Nyfiken fråga.. På vilket sätt upplever du honom som desperat? Att han var het på gröten när ni träffades?
-
Finns det ångestproblematik inblandat så har du nog ett potentiellt svar på varför han legat med färre än vad du initialt förväntade dig.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-01 00:10:30 följande:
Eller så är jag bara ett objekt, för jag upplever att han börjat backa lite. Pga dåligt mående säger han. Men det är en annan story
Sen verkar det som att du har hyfsat koll på inte bara antalet, utan även lite mer i detalj angående hans tidigare kk etc. Inget dömande i det från mitt håll, bara en observation. Är det du som tagit initiativ till diskussionerna eller är det något han delat med sig av naturligt?
Anledningen att jag frågar är att han kanske känner sig lite "granskad" och/eller blottad. Alternativt att han på något weird sätt känner sig lite underlägsen dig? Du är nr 12 för honom medans han är nr 26 för dig. Helknäppt sätt att tänka naturligtvis, men människors känslor och tankar äro outgrundliga. -
Ah okej, ja utmattning kan vara nog så jobbigt, och tära på en. Om det är så att han haft det tidigare så ligger kanske svaret där? Det krävs ändå viss ansträngning för att få till det, och har han långa perioder varit matt av utmattning och liknade så är det kanske en anledning till att han inte pallat? Men skitbra att han sökt hjälp.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-01 13:34:52 följande:
Han och jag har inte varit så seriösa, träffades på nätet så vi har pratat om såna saker. Jag vet hans ?historia? och han min. Det var längesedan och ingenting någon av oss hakade upp oss på då. Ang mitt lite högre antal så var det för 16 år sedan, och gällande det hade han inga synpunkter alls. Jag hade inga på hans antal heller. Blev snarare glad. Att vi kom in på det föll sig naturligt där och då, så det var inget förhör från någon.
Jag vet inte vad det är för problematik men gissar total utmattning med tanke på hur han levt det sista. Men i det kan ju även ingå både depression och ångest såklart. Han har aldrig riktigt satt fingret på vad det är utan mest att han är trött?och har ?tappat allt? och bara ligger hemma på soffan. Han har även sökt hjälp nu och har sedan tidigare fått hjälp med läkemedel för insomning. Så visst kan ångest vara inblandat, eller så är det ?enbart?en ren utmattning.
Hade jag kastat ut en vild lekmansgissning så hade jag gissat att han kanske har ADD..
Ännu en nosy fråga, hade du känt dig bekvämare om han varit med, låt oss säga, det dubbla mot dig, 50 st? -
Ah jag hänger med hur du menar. 11 stycken är inte oroväckande lite, det är tillräckligt för att han borde veta vad han sysslar med om man säger så. Speciellt då om han tenderar att gå in i sig själv och hyperfokusera i perioder på det han håller på med.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-01 16:42:59 följande:
Jag bryr mig egentligen inte om hur många, jag är nöjd med bara 11. Men jag tycker ändå det är lite märkligt med tanke på hans utseende och sätt?det stämmer liksom inte överens för mig.
Ja så kan det vara, han använder dock andra termer så man vet inte riktigt. Vem som helst hade blivit utbränd av att hålla hans tempo och på något sätt lyckas han ändå inte hejda sig. Också jätteglad att han sökt hjälp. Han har dock inte hört av sig på ett par dagar? han är för trött säger han och bara ligger. Samtidigt så verkar han ändå få en del saker gjorda. Det bekymrar mig samtidigt vet jag att både känslor och sex är något som vid en utmattning inte ligger speciellt högt på priolistan.
Vem av er var det som berättade ert "bed notch count" först? Om det var han, så kanske han höll igen för att han inte ville verka vara en player, och när du sen angav ditt så kunde han ju knappast backa på sitt jämförelsevis "låga" antal. Ren spekulation förstås.
Jo känslor och sex tenderar ju att bli nerprioriterade vid utmattning. Lite oroväckande såklart att han inte hört av sig på några dagar. -
Makes sense. Jag kan faktiskt relatera till det då jag är hyfsat åt det introverta hållet. När jag dejtar någon så gillar jag lite daglig kontakt, men jag hade orkat träffa någon varje dag. Och han är 44 med ett längre förhållande i bagaget, kan förstå att det är svårt att avvika från invanda mönster då. Men man kan ju heller inte helt ducka i längden att man måste ge och ta.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-02 00:02:16 följande:
Ja det vet han nog, han har dock enormt svårt att binda sig och det märks att han trivs med att vara singel i det att man slipper kompromissa och kan göra vad man vill osv.
Jag minns inte vem, det var liksom inget stort ämne utan nåt som kom på tal. Jag sa att jag skämdes lite att det var så många men att det var under en tid i ungdomen då jag sökte bekräftelse och inte mådde bra. Han tv-intervju det var helt oviktigt här och nu. Jag sa väl att ?11 var ju lagom?. Det var ingen big deal eller stort ämne.
Jag är också orolig över det, samtidigt frågade jag honom senast ?har du tröttnat på mig?, han svarade ?inte alls, men nu har jag tappat mig själv och då tappar jag allt. Bara ligger som en mussla på soffan?. Så jag tror ju inte han är ute och raggar direkt. Men vad vet jag egentligen. Men det känns inte riktigt så
Det känns dessutom som att det blir svårare att anpassa sig till andra människor ju äldre man blir, men jaja.. en parentes där bara.
Men ja lite issues verkar han absolut ha. Håller med om att han inte låter som någon Don Juan som är ute och raggar var och varannan kväll. Och någonstans får man ju ändå tro på personen tills den ger en anledning att inte göra det.
Får hoppas att han får rätt hjälp och kan jobba lite med sina grejer. -
Jo absolut, det är ju bra att han är öppen med sitt dåliga mående. Sant att vi killar inte alltid är jätteöppna med sånt, så det tyder ju på att han känner sig bekväm med dig. Men såklart, det är ju tråkigt om det rinner ut i sanden. Lite bör man ändå anstränga sig, åtminstone höra av sig över text, det hade jag också tyckt.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-02 12:22:48 följande:
Är också introvert, men hade ändå velat hörts varje dag. Samtidigt vill jag ju tro honom att han verkligen mår skit, många killar har ju otroligt svårt att erkänna det men ha. Gör verkligen det. Vilket ju är bra. Samtidigt hade man ju önskat att han åtminstone kunde/ville höra av sig och inte bara låta allt rinna ut i sanden.
Jag vet inte när i tid han hade det förhållandet, men vad jag förstår trivs han ganska bra med att kunna göra det han vill när han vill. Sedan vet jag inte vad för typ av tjej han levde med då heller. Själv har jag en hobby som tar ganska mycket tid alla dagar i veckan så att hänga på någon 24/7 går liksom inte. Partnern måste klara sig själv den tiden.
Om man kartlägger de få månaderna jag känt honom har han inte varit ute direkt, mest hemma, promenerat, ätit hos nån kompis mm och klappat katten men mestadels jobbat. Så han verkar inte vara nån som är ute mycket, snarare i så fall ?internetraggare?. Men känns som jag kan vara rätt lugn på det planet. Gör bara så ont att känna sig så bortvald
Och iom att du har en tidskrävande hobby så passar det ju desto bättre. Då ger ni båda varandra space. De flesta verkar vilja gå "all-in" och typ hänga fast vid varandra, så det borde han ju uppskatta hos dig. Men ja.. Lite kontakt borde han ju fixa tycker man. Kan förstå att den biten känns lite jobbig och att du känner dig lite bortvald, tråkigt :(
Men ang eventuell raggning/internetraggning så håller jag med om att du borde kunna känna dig lugn där.
Inte lätt det där med relationer. -
Se där.. Alltid något, även om man kanske önskat att han skrivit något, åtminstone något enkelt, man behöver ju inte bli superdjup liksom.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-02 22:31:54 följande:
Nu ikväll skickade han en spelinbjudan men ingen text alls eller något. Och jag vill inte verka för på heller så jag bara spelade och skrev inget. Inte han heller tyvärr. Jag vill inte vara tjatig eller pressa just nu.
Nej jag tycker det är bra att han också behöver lite egentid men inte 24/7 som nu. Positivt också att han väljer att prata om det, ändå tror jag han mår sämre än han kanske säger. Men jag känner mig som sagt väldigt bortvald.
Tror också att det inte direkt är så att han träffat någon annan, men hade ändå varit skönt att höra det från honom. Frågade förra veckan ?har du tröttnat på mig? och han svarade ?verkligen inte, men jag är så trött och mår dåligt?.
Kanske bara får ge honom lite tid, även om det är minst sagt superjobbigt.
Nej egentid 24/7 lär ju på sikt omöjliggöra någon form av relation. Det kan absolut vara så att han mår sämre än vad han säger, hans beteende hintar absolut åt det. Jag tycker att det låter som att du visar honom väldigt mycket tålamod.
Det här med dåligt mående kan ju verkligen få folk att uppfattas som väldigt kalla och egoistiska även om de egentligen inte är det som person. Inte så konstigt kanske att man automatiskt blir självcentrerad när man har mycket bry med sig själv. Men det kommer ju ändå till en punkt när han måste inse att det finns en annan människa med i bilden också.
Så ja, att ge honom tid kanske är det som behövs. Och hoppas att han kan "snap out of it" så att säga. -
Såklart, ingen fara alls. Hoppas att det är till någon liten hjälp åtminstone, eller åtminstone som någon slags bollplankseffekt.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-03 12:32:27 följande:
Först vill jag säga, stort tack för att du orkar svara både trevligt och konstruktivt. Det betyder mycket.
Mycket möjligt att han mår sämre, han jobbar ca 10 timmar per vecka även helger och har så gjort ett tag. Plus att han även om han säger att ?nu är jag ledig, ska bara ligga hemma på soffan och beställa hem mat? så har han ändå inte hållt det utan jobbat ändå. Nu i helgen passade han barn o h gjorde aktiviteter, troligtvis bestämt sen länge men ändå. Jag ser inte riktigt hur han får ihop någon återhämtning alls.
Jag har varit riktigt utbränd för många år sedan, på nivå att jag inte ens kunde gå ut med soporna för jag hittade inte hem igen. Så jag känner ju igen en del saker i den processen såsom han håller på nu? sista rycket innan det ?smäller?, dvs att bete sig som en maniker gällande jobb ?bara göra det sista, bara få gjort detta med? och detta, och detta?. I det finns ju knappast tid för så mycket annat. Vet dock att han träffat vänner och så, ätit middag hos dem mm. Gissningsvis vänner som fattar att det inte står så bra till. I den snurren finns ju inte så mycket annat.
Jag försöker tänka tillbaka om det varit nåt som varit sämre det sista men snarare var allt på topp. Oh enligt honom har han inte tröttnat.
Jag tänkte kanske ge honom tills nästa vecka, då har det gått 2 veckor. Och samtalet kommer att bli i text då han bor en bit bort. Men vette fasen vad jag ska skriva. Vill ju inte skälla eller anklaga. Samtidigt behöver jag sätta ner foten. Tänker att han kan erkänna att han mår skit, att han sökt psykologhjälp osv borde det inte vara jättesvårt att skriva en rad att ?jag har rasat här, hör av mig när jag mår bättre?.
Hmm det låter som att han har många bollar i luften trots att han verkligen bara vill ta det lugnt. Gissar att han har ett krävande jobb där de ringer in honom på hans lediga tid? Eller lägger tunga deadlines? Sen det där med barnpassning mitt i alltihop.. Ja det kan ju förstås vara något han lovat sedan en tid tillbaka. Eller så har han kanske överlag svårt att säga nej till vänner och folk i sin omgivning? Nu är det en ren gissning, men får lite vibbar att han kanske sätter andras behov före sina egna behov (inkl att träffa dig). Vissa gör ju så för att de tror att det förväntas av en. Och ja, resultatet noll återhämtning.
Ja utbrändhet som den du beskriver låter verkligen inte som någon picknick. Har själv bara haft vad jag tror var förstadiet till utbrändhet. Men nej det känns ju inte bra att du står utanför och liksom ser tecknen på liknande som du gick igenom.
Så nästa vecka har det gått två veckor sen ni sågs sist? Eller hördes av? Det är rätt länge oavsett vilket. Tycker som sagt att det känns som att du varit väldigt tålmodig. Skulle det komma till det så kan du ju gå mjukt fram, lägga fram mer eller mindre precis hur du känner. Typ genuint men inte anklagande.
Men hoppas såklart att han kommer till sans innan dess. Som du säger, åtminstone berätta om han nu rasat. -
Jösses, ja det är faktiskt rejält länge att mer eller mindre försvinna från radarn. En spelinbjudan utan ett ord räknas knappast där.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-03 16:54:24 följande:
Imorgon har det gått en vecka ganska exakt. Då frågade jag hur det var och han berättade att han hade haft så mycket att göra och att det bara fortsatte osv. Sen skrev han ?försvinner nu men nog åter ikväll??. Men han dök aldrig upp och sen dess puts väck. Då skullebhan handla inför barnvaktsehelgen, de skulle göra massa halloweenaktiviteter.
Jag vet inte om det är jobbet eller han själv som pushar så hårt, upplever att det är mycket han själv för även lediga dagar sitter han hemma och jobbar. Som om han inte kan släppa. Även de där lediga helgerna och dagarna som är ganska få sitter han så, och har middagar och annat planerat. Men verkar också som han bli inringd.
Jag blir otroligt frustrerad av att se det, har gjort det på många innan och samma svar precis innan kraschen ?jag känner min kropp?bla bla bla?. Grejen är ju att man inte gör det det sista inpå?allt snurrar på ännu fortare innan det rasar.
Jag vet inte riktigt hur jag skall lägga fram det, jag vill göra det snällt, pedagogiskt och förstående. Samtidigt vill jag att han ska veta hur pissjobbigt detta varit för mig och att han betett sig som en stor skit, medvetet eller omedvetet. Tyvärr kommer jag nog knappast att få nån respons mer än ?vi har inte lovat varandra något, dra åt skogen om det ska vara såhär? med den attityden. Supersvårt helt enkelt
Håller med om att det låter som att det är han själv som inte kan stanna upp och slappna av. Och dessutom kanske tvingar sig att bibehålla det sociala, ställa upp för folk etc. Men på bekostnad av sig själv.
Jo att man har koll på läget och känner sin kropp har nog de flesta sagt innan de stormade in i väggen med buller och bång. Det låter tyvärr som att han går den rutten.
Det är lite ironiskt, för i hans värld gör han säkert "sitt bästa" för alla i sin omgivning. Men mot dig framstår han som du säger som en stor skit.
Det är såklart inte helt lätt att lägga fram det på ett sätt som känns rätt. På ett sätt behöver han nog en knäpp på näsan så att säga. Men ändå som du säger på ett lugnt och pedagogisk sätt. Och visst.. Ni har kanske inte lovat varandra något, men det raderar ju inte förväntningarna av ömsesidig respekt. T.ex att om man inte vill mer så säger man det.. -
Det bådar ju inte gott, han kanske är rädd för att det började bli "seriöst" och backade. Knäppt dock att inte skriva något.Anonym (Hanna) skrev 2021-11-03 20:50:50 följande:
Nej det gör ju inte det. Nu har han spelat rätt många gånger idag men inte sagt nåt.
Nej, det är ju i den snurren han hamnat. Även när ha. Ska ta det lugnt och har chansen så kan ha liksom inte. Även om han planerat det så. Och det blir på bekostnad av honom själv, även om han nog inte kan se det riktigt.
Jag har faktiskt inte en aning om vad jag skall säga, det om som vi inte känner varandra längre och så väl gör vi ju inte det heller. Men ändå är det så svårt
Just det att han verkligen inte KAN ta det lugnt även när han egentligen har chansen är ju en stor varningsklocka. Det är lite som att man spurtar iväg sitt allra snabbaste, och väntar sig att man ska klara att hålla det tempot under ett helt marathonlopp.. det går liksom inte.
Nej tänkte på det lite förra gången jag skrev. Att efter en viss tid utan någon som helst kontakt så blir det att man distanserar sig från personen, inte medvetet utan det bara blir så. Så ja, svårt att veta vad man ska skriva i ett sånt läge.