Legat med få?

Hahaha, fullt förståeligt :)

Jag kan i ärlighetens namn inte klandra din hämndlystenhet. Och angående hans lätthet att stänga av.. det kan vara jobbigare för honom än vad han ger sken av. Jag tänker mycket på hans starka reaktioner så fort du pushade lite, det där är ett tecken på ett kraftigt sårat ego. Nu spekulerar jag igen såklart, men jag tror inte att han gick oberörd ifrån det hela. Han är säkert rätt duktig på att trycka undan och dissociera, men ja.. vi vet ju båda att det kommer upp till ytan förr eller senare.

Ja det måste ha varit jobbigt när den känslan tog över hela livet. Det är säkert fortfarande väldigt jobbigt, men nu vet du ju som du säger åtminstone var den kommer ifrån. Och hur jobbigt det än är att gå till botten med saker så är det alltid bättre att veta än att inte veta. Jag måste ge dig cred för din självmedvetenhet.

Nej just det att han sa att han inte tröttnat, och även att han överlag inte förtydligade sina intentioner, eller icke-intentioner. Jag kan bara tolka det som att han ville hålla dig i ett limbo, sålänge det passade honom åtminstone.

Ja jag var vid det laget rätt trött på det beteendet, det tillförde rätt mycket stress. Och jag menar, mindre än 5 månader in i en relation borde man ju fortfarande vara i "lyckofasen", inte gnabbas och ha sig, det fick ju en att undra hur det isåfall skulle utvecklas om vi var ihop längre. Så nej det fick vara.

Ja metoden låter knäpp, men som sagt så förstår jag den faktiskt. Måhända ett tecken på att jag också är lite knäpp, vilket i och för sig inte är något nytt under solen. :)

Jag rationaliserar och analyserar själv mycket i mina hanteringar, inte enligt en tidsplan som du gör, men i övrigt ser jag lite likheter. Jag försöker också som du att analysera min del i varför det blev som det blev, ta ansvar och lära från det, och i den bästa av världat inte göra om samma misstag. Det sistnämnda är något jag lärt mig de senaste åren.

Nej precis, det var ju aldrig hans mående du hade problem med. Det var ju mer hans beteende, och som du säger hur lättvindigt han var beredd att göra sig av med dig. Tror nog att insikten att du också hade ett val blev lite panikartad för honom. Knäppt det där.. hur vågar du vara så fräck att ha en egen vilja? Ja vi får väl se om lusten trycker på och får honom att höra av sig igen. Det känns osannolikt även om han skulle bli tokkåt, men människor kan vara bra irrationella..

Nej fy, det kan inte ha varit någon picknick att översvämmas av sådana känslor, och inte veta var de kommer ifrån. Väldigt mycket kan ju härledas till barndomen. Jag skulle inte bli förvånad om det finns saker i hans barndom som orsakat hans beteende. Överdrivet bortskämd och curlad kan tydligen ofta orsaka egoistisk och empatilöst beteende. Men ja.. lite för ingående för att hobbydiagnosticera.

Hm, låter som att ni hade en riktigt bra grej på gång, eller åtminstone förstår jag av din beskrivning att det kändes genuint. Att man dessutom är tända på varandra är ju alltid nice

Absolut, fungerande strategier är viktigt. Sen vilka som funkar bäst är ju upp till en själv.

Åh jag håller verkligen med där. Folk med självinsikt är något jag verkligen respekterar. Det är såklart inte kul att verkligen beskåda sina egna fel och brister, speciellt inte första gången man gör det, men det hjälper en mycket. Men nej det är såklart inte bra om du lägger för mycket skuld på dig själv heller. Man ska se sin del i det hela, och ta ansvar för den, men man ska inte vara en tyrann mot sig själv, så att säga.

Håller med om att det finns för lite sånt idag. Det känns lite som att folk överlag tenderar att tänka svart eller vitt, att antingen är man offer eller förövare, och om folk då ser sig själv som offret (vilket är det vanligaste) så är den andre per definition förövaren, och då är man själv helt utan skuld. Men så enkelt är det ju inte i verkligheten, oftast har ju båda parter tillfört bränsle till elden.

Du är varken ond eller elak, men i slutet blev du gränslös. Det gör dig dock varken ond eller elak, dock hanterade du inte situationen på bra eller värdigt sätt och jag tror absolut att du själv bör jobba med självinsikten du ofta skriver om så att det inte händer igen. Att du blir så pass ledsen och upprörd över någon du inte ens ha träffat är nog något du behöver fundera över. Vet inte varför jag skriver, då du bara kommer att bli arg och slå ifrån dig, men men ...

Än en gång så är ditt svar "läs hela tråden". Du har skrivit det tidigare till mig och till andra. Jag HAR läst hela tråden. Och okej jag ska ge dig några exempel på när du är gränslös:

Du pushar och pushar honom trots att han tydligt och vid flertalet tillfällen säger att han vill att du slutar. Men du slutar inte. Han säger till och med "Snälla sluta" vid ett tillfälle. Slutar du? Nope. Det spelar ingen roll att du tycker dig ha väntat på honom och att han är knepig. Om en människa ber en att snälla sluta, då slutar man. Att inte göra det är gränslöst.

Du anklagar honom vidare för att överreagera (det gör han inte, snarare tvärtom, de flesta hade blockat dig för länge sedan vid det tillfället).

Du kallar honom hispig. Det kallar du själv för att "genuint bry dig om honom". Du är här väldigt passivt aggressiv, typ "ursäkta att jag bryr mig".

Anledningen att jag tycker att du ska jobba med din självinsikt är att du uppenbarligen inte förstår att det du gör är över gränsen. Du verkar tro att det är ett okej beteende. Det är det verkligen inte.

Toppen att du mår bättre, men en människa som hänger kvar såhär vid en internetkontakt (och då syftar jag på konversationen) är inte på något sätt färdig med sina verktyg. Att man är ledsen ett par dagar är helt okej. Att skriva som du gör i all oändlighet, trots att personen inte vill, är inte okej.

För det första så hoppade jag inte in i tråden, jag har följt den hela tiden och även skrivit tidigare (nej du gillade inte mina inlägg då heller). Anledningen att jag skrev nu är att du anklagar folk för att ha kallat dig ond och elak. Det stämmer inte. Men fattar att du inte kan se din del i det hela och det är tråkigt. Inte minst för dig själv. För jo, du har pushat och du har drivit på. Det är ju uppenbarligen inte bara min åsikt utan även samtliga förutom en som instämmer.

Självklart ska man se hela bilden, men när en av parterna vill sluta, då slutar varje vettig människa.

Skillnaden är att du skriver på ett offentligt forum där alla får skriva, det här är inte en privat chatt.

Jag skrev i söndags och idag. Har knappast ägnat någon större tid åt dig.

Nämen se där, härligt! Låter som att du behövde det, och kanske ett gott tecken dessutom.

Skönt att det känns ok, låter som att du är på rätt väg. Det där med att läsa om strategier har jag också gjort förr när det varit något jobbigt, eller poddar etc, beroende på vad det jobbiga handlat om. Det är absolut ett bra sätt att bearbeta.

Jomen precis, det är inte en logiskt tänkande människa du haft att göra med, så att söka efter logiska svar på varför han sa eller gjorde som han gjorde är ganska poänglöst.

Det låter absolut som att du kan vara rätt på det med hans oförmåga att reglera känslor, och bristande förståelse för orsak och verkan har han ju definitivt. Högfungerande autism har jag inte ens tänkt på, men det låter inte helt osannolikt det heller. Men ja, jag känner väl också att det inte ger så mycket att slänga ut potentiella diagnoser längre, men att han har något är ju åtminstone uppenbart.

Bra att din skuld har släppt. Det låter som att du redan nu ser saker klarare på många sätt. Du har absolut varit tålmodig och förstående med honom, det tänkte jag ganska tidigt.

Ja det svartvita och dömande tänket märks väldigt tydligt på FL. Tyvärr så tror jag att den generella mentaliteten på FL speglar samhället ganska bra. Folk är väldigt duktiga på att utgå från sig själv, och som du säger slänga ut dessa "enkla" lösningar. Men har man inte levt väldigt väldigt skyddat så borde man inse att det inte är så enkelt.

Jo du har fått dig en och annan tackling här i tråden. Jag har också fått lite skit i tidigare trådar, det är vad det är.

Som brorsan brukar säga, "Jag vaknade imorse, och vips så hade så jag kränkt någon"

Men hursomhelst, härligt att höra att du mår lite bättre. :)

Jäklar också.. Hanna, vi är påkomna.