Legat med få?

Usch, pendlar mellan att vara ledsen och arg, sakna till att önska att han blir påkörd av bussen eller nåt.

Knåpade ihop en text som jag tänkte skicka men inser att den låter förjävla ledsen?medan det är han som borde vara det. Över sig själv? han är ingen som har svårt att bryta relationer vad jag förstått. Så fattar inte vad han skall ha mig till. Skrev ?

Tänker att vi lägger ner vad vi nu sysslade med. Det var det väl redan för flera veckor sedan egentligen från din sida men trodde bara du mådde dåligt, men känns som du verkligen inte vill ha med mig att göra alls längre på något plan och blir bara sur på mig. Egentligen inte vad jag önskade men lika bra att ?dra av plåstret och sluta fundera och och undra?.

Ha det gott? eller vad man säger?

Alldeles för snällt.

Ang att vara porrskadad så är han nog det, visst vi har haft bra samtal kring sex med men vissla saker han sagt är bara skruvade. Typ ?tänk om jag bara hade en mask och kom in i ditt sovrum och satte på dig hårt och bara gick, utan att du visste vem det var?? ja för det är alla kvinnor drömmer om, eller inte kanske.

En annan sak jag reagerade på var när han berättade om nån liggkompis han haft som skulle få rinna ut i sanden. För hon hade barn och det var minsann bara han som fick anpassa sig efter henne och det var inte okej. Får lite vibbarna att han har svårt att kompromissa

Någonting känns galet fel med denna killen, men det får han reda upp själv. Som sagt min TS kanske var första tanken på att något var fel? även om jag inser att det ser konstigt ut i text.

Vet inte om du hann se vad han svarade?

Så svarar han: ok, vi säger så?

Frågade: Du har ingen egen tanke, gällande dig är jag som ett frågetecken

Han: ?Jag är vad jag är, ibland är jag här, ibland inte?

Jag: Jag vet inte vad du är, känner dig inte så? typ manodepressiv eller vad? Inget fel i det

Han: Trött och pigg om vartannat, social och osocial.

Jag: Så vad hade du gjort och tänkt ifall du varit jag?

Han: Jag har ingen aning faktiskt

Jag: Inte ens en gissning, vad vill du att jag ska göra?

Inget svar

Han är verkligen oförmögen att kompromissa som du säger. Allt utgår från honom? frågan är efter vår konversation igår om han är förmögen att ens kunna sätta sig in i nån annans känslor. Eller om han bara inte bryr sig. Helt otroligt att han kan ha så många vänner som han påstår, han är ju skit.

Blev mer ledsen efter hans och min konversation. Frågan är ju om han inte kan eller inte vill fatta.

Jodå han har svarat, ganska mycket. Jag blir inte klokare?snarare känns han som ett ?psykfall? rakt av. Eftersom du inte tycks banga på långa texter så ska du få den. Jag vet inte om han ljuger, han är ofta hos grannar och vänner. Äter middag och umgås mm, men vad han gör egentligen vet jag inte.

Han: Det är ganska enkelt för mig, om du tycker att det är jobbigt att jag är upp och ner, med ibland, borta ibland, så är det nog bäst att vi bara lägger ner allt. För sån är jag, och det kommer aldrig ändras. Jag ger aldrig bort något jag inte har.

Jag: Det som är jobbigt för mig är att inte veta vad det handlar om. Ifall det är mitt fel, om du ens hör av dig igen när du är tyst flera veckor . Eller om du bytte ut mig helt enkelt. Jag menar även om vi inte gör det vi gjorde på snap? kan man väl ändå höras ibland? Det är det som är jobbigt, inte att inte prata med dig 24/7 som förr. Hur ofta har du såna perioder? Dag för dag eller period för period?

Han: Du får inte tro att det har med dig att göra. Det är sån här jag är. Det kan gå veckor utan att jag hör av mig till någon alls, jag svarar om det ringer men det är allt. Och spelar ett ord på wordfeud ibland som avkoppling.

Jag: Fast sån är jag, jag lägger saker på mig själv. Jag har också en historik?som gör att det blir väldigt tufft när folk försvinner (min mamma lämnade mig så när jag var liten och kom aldrig. Inte alls samma sak, men känslan är inget bra. Jag behöver inte ha kontakt med dig jämt som förr, men vore ändå Bra att ha en kommunikation ibland. Jag är inte lika bra på att stänga av/ute som du är. Jag är mer tvärtom, alla andra först, sen jag

Han: Jag beklagar det som hänt dig med din mamma, fy. Men med det sagt, jag kommer inte lova någonting alls. Jag gör inte så, man bryter inte löften så då är det bättre att inga ge.

Jag: Vad är det då du tror jag tycker du ska lova? Och hur ofta har du såna perioder och skiftar dem?

Han: Jamen du vill ju att jag ska lova att ha kommunikation ibland, men det tänker jag inte göra. Svårare är det inte. Jag har perioder ibland, ibland är de långa, ibland är det korta. Jag orkar inte hålla på och förklara mig. Antingen köper du den jag är och att jag försvinner, eller så slutar vi höras. Jag orkar inte sånt här.

Jag: Alltså du har ju spelat hela tiden, räcker väl att lägga in ett hej eller nåt. Värre är det ju inte.

Vadå orkar? Det är väl jättebra att du berättar hur du är? Det var ju lite skillnad från i början

Här tappade han nog tålamodet. Men oavsett, känns som han mest vill bli av med mig?eller köpa hans konstigheter. Jag tycker han är superskum. Är du med på varför jag för några veckor sedan funderade på om han var bipolär? Nåt lurt är det

Jag tror att han är så invand och bekväm i sin offerroll. Du skall se den vidare diskussionen. Och ja jag är på och frågar men vaffan. Han är ju inte klok. Jag tror han är van att alla dansar efter hans pipa. La in vår kommunikation för jag vet ärligt talat inte vad jag skall svara eller ens OM jag ska det. Känns som en diskussion jag kan ha med min 6 åring eller något om ?kompisrelationer? och att man inte bara går hem när man surnat till utan att berätta varför till kompisarna. Sen är jag ganska pushig, men han är ju seriöst inte av denna värld.

Han: Det jag inte orkar är att behöva förklara mig själv och varför jag är som jag är och gör vad jag gör. Fattar inte varför jag ska behöva göra det?

Jag: Ibland behöver man nog det, för att andra skall förstå hur man funkar och tänker. Det är väl inte konstigt egentligen? Vore väl värre om ingen brydde sig

Han: Det är som att du inte hör ett ord av det jag skriver. Jag vill inte behöva förklara mig. Punkt.

Jag: Jodå jag läser, men jag tycker ditt resonemang är lite märkligt?

Han: Det får du tycka så länge du respekterar det jag säger och inte trycker på och vill ställa frågor om det, i samma sekund du gör det respekterar du det inte.

Jag: Hur lär man då känna varandra? Och varför har det varit eller är en så öm tå? Så du blir så defensiv?verkar som att det är så himla känsligt ????

Han: Men den ömma tån är att du inte vara lyssnar och slutar ställa frågor! Fan slappna av lite.

Jag säger att jag inte vill behöva förklara mig och du fortsätter med frågor. Snälla sluta.

Jag: Jag är lugn som en kossa? det är du som brusar upp.

Han: Och du förstår inte varför?

Jag: Att du tycker det är jobbigt att berätta varför du är som du är. Vi är nog väldigt olika där. Jag har inga problem att prata om sånt själv. Och ibland har jag behövt förklara för att folk ska fatta?Jag förstår helt ärligt inte det svåra i det.

Han: Det behöver du inte förstå. Du behöver bara respektera det och sluta fråga om det. Det kan inte vara svårt.

Jag: Lugna ner dig, du överreagerar till den milda grad. Det är rätt normalt att försöka förstå sin omgivning och de i den. De flesta gör det för att de genuint bryr sig om dig eller vem det nu kan vara. Att inte bry sig är mer att bara döma det man inte förstår som enbart ?knäpp?.

Han: Vi säger så. Du vill uppenbarligen inte respektera min önskan.

Jag: Du fattar uppenbarligen inte hur jag menar?eller hur?

Han: Jag fattar att du frågar och vill veta av omtanke, men jag vill inte behöva förklara mig på något sätt för någon människa. Antingen tar man mig för den jag är eller så tar man mig inte alls. Det är inte svårare än så. Jag kommer aldrig förklara för dig varför jag är som jag är, du kan släppa det.

Jag: Lugna dig och sluta vara så hispig.

Jag behöver fixa för katterna som åker om ett par timmar. Det är lite tungt? vi hörs sen om du vill.

Får jag fråga varför du tycker att det är bra att hon pushar? Vad tänker du att det ska leda till?

Vadå. Jag känner mig sjukt dålig.

Jag hade haft sex med 3 personer när jag träffade min partner. Vad är felet med mig få när tjejer undrar vad felet är när man legat med 11.

Tror jag med, känns som han vill bevara sig själv som otroligt mystisk på nåt vis. Eller så är han labil som attan i det senaste jag skrev ser jag någon som håller på att tappa det totalt.., och jag vet att jag låter elak, men jag skiter faktiskt i det.

Jag tror han är lite kameleont, han kanske är supergullig mot sina kompisar och flinar upp sig såpass att ingen skall misstänka något. Någon problematik har han ganska uppenbarligen och säkerligen något bakomliggande . Han som alltid sagt att han aldrig brusar upp, aldrig tappat det osv. Jag känns ju som ett under av lugn trots att jag har lätt att tappa tålamodet och bita ifrån? men jag presenterar mig inte som en lugn person som sällan tappar det. Han fortsatte diskutera trots att jag tyckte vi kunde höras ikväll eller nåt då jag var lite upptagen. Så helt plötsligt känner jag mig lite pressad och utskälld. Och diskussionen liknar något som sker mellan 2 barn. Samtidigt tappar man ju lite respekten för människan?.

Här är det sista efter jag sagt att jag var upptagen under dagen

Han: Klart som fan jag blir hispig när du aldrig ger dig.

Jag: Att nån genuint brydde sig om dig är inget att bli hispig över.

Jag tror helt opsykologiskt att det där är något som finns hos sig själv som blir jobbigt när jag undrar, som du skyddar och som blev kämpigt nu. Och vad det är vet bara du. Så, nu cyklade jag nog av vägen ordentligt ????

Vi hörs ikväll eller nåt, men du kan ju fundera lite?för jag tror inte jag är haken här.

Han: Du kunde inte låta bli alltså? Sluta analysera mig snälla.

Jag: Det gör jag inte, jag sa vad jag tänkte och kom fram till. Precis som du får.

Han: Tyck och tro vad du vill, man kan du snälla låta bli att skriva det till mig? Jag är inte intresserad av det, trodde det framgått nu.

Jag: Visst, det var som sagt min tanke när jag analyserade vad jag skrivit till dig. Men jag kanske inte får reflektera över mig själv heller

Han: Det får du, men varför måste det här bli en terapichat? Jag vill inte!

Jag: Jag berättade vad jag kom fram till, gentemot mig själv. För jag ser inga konstigheter i det jag skrev. Mest omtanke? om nån som inte verkar ha det så enkelt just nu. Så det var ingen terapi för dig. Det får du ta med din psykolog. Nu kom kattköparna

Han: Tack. Jag upprepar - jag vill inte prata om problem, vare sig dina eller mina. Jag vill inte prata om hur jag mår, varför jag är som jag är, vad det beror på, hur länge det är så. Är det ok? Jag har ingen som helt jävla ork till det och jag önskar att du bara kan respektera det och sluta direkt.

Jag: Nu får du nog läsa vad jag skrev. För jag skrev inte om dina problem eller mina. Lugna ner dig, vad är det med dig?

Han: Du berättade om vad du kom fram till gentemot dig själv, jag vill inte höra det. Detta ska inte vara terapi på något sätt. Jag vill inte prata om problem eller varför saker är på ett eller annat sätt. Kan du respektera det eller inte? Ja eller nej? Läs igenom allt i de två senare chattarna och gör tvärtom, sluta fråga mig en massa saker.

Jag: Jag frågade dig faktiskt inget alls

Han: Du frågade inget om hur ofta jag har sån perioder? Hur långa de är? Om jag är manodepressiv?

Jag: Jo det frågade jag i början?av ren omtanke. Men du väljer att se allt som det mest negativa av allt. Lugna ner dig lite?jag tror kanske att ingen mer än du tar ditt mående på samma extremt privata nivå som du gör. Men när du berättar att du stänger in dig i perioder och kommer att försvinna är det Väl inte så märkligt att man undrar?vad jag ska förvänta mig. Om du försvinner ett halvår eller en vecka?

Å sen svimmade han nog. Jag själv känner mig helt slutkörd iaf. Och jag skrev säkert många fel, men vaffan.

Jag är 27 och har legat med två, mitt ex och min nu sambo, den finns ingen siffra om hur många man ska eller inte ska ha legat med. Det betyder verkligen ingenting.

Tycker inte att man kan tvinga sig till closure, inte i förhållanden och verkligen inte i TS situation. När ena parten tydligt sagt att det är nog, då är det nog. Man passerar i mina ögon en gräns när man tvingar på någon annan oönskade konversationer. Jag utgår inte heller från mig själv, utan en människas rätt att få bli lämnad ifred, oavsett hur knepig man än är. Tackar dock för förklaringen, undrade verkligen

Känner också så, nu bröt han med mig helt. För att sedan dyka upp igen. Jag bad att vi tar detta en annan dag för jag är helst slut och det vill inte han?när jag sa IGEN att ?jag sa att jag inte hade tid?, så svarade han rakt ut att ?jag skiter väl i om du inte har tid, är väl bara att skita i att svara?

Ja, antingen Narcissist är han. Bara han han och han.

Sen när jag ändå pratade och sa ?ok hur fortsätter man från nu då? då var jag ältande och saknade taktkänsla.

Känns som han inte får ihop något alls? det finns ingen logik. Bara som ett monster i mitt huvud