• Anonym (Krångel)

    Bråk om läggningar

    Hej hörni!

    Jag skulle behöva lite råd i ett återkommande bråk med min särbo som gäller mitt barn.

    Han har 2 stycken barn sen innan som är några år äldre. Mitt barn har hursomhelst alltid varit lite strulig med sömnen och haft svårt att komma till ro. Då jag haft varannan vecka sen mitt barn var 3 och varit singel har det lätt blivit att jag valt att samsova för att hen ska känna trygghet och för att jag ska slippa springa upp på nätterna.

    Vi är nästintill uteslutningsvis hos mina partner pga djur och att det där finns större ytor. Tjafset gäller nu alltid läggningarna av mitt barn som nuförtiden drar ut på tiden efter en period där det fungerat bra. Jag har då valt att sitta hos hen tills hen somnar de gånger hen är ledset och har svårt att varva ner. Kommer mitt barn in på nätterna följer jag hen tillbaka och ibland somnar jag där jag med.

    Min partner blir väldigt provocerad av det här och tycker att det är ?jobbigt?. Jag kräver inte att han är delaktig i läggningar och han har aldrig erbjudit sig. Han kommer med påståenden om att jag daltar med mitt barn och har ?misslyckats? med läggningarna då hans barn alltid kunnat somna själva mm.

    Det skapar också en stress för mig att veta att för varje minut som jag är hos mitt barn blir min partner mer och mer som ett åskmoln?

    Samtidigt känner jag att mitt barns trygghet absolut går först.

    Det jag vill ha lite råd kring är väl mest om andra varit i samma situation gällande bonusbarn och läggningar? Är det så dödfött som jag börjar känna att det är att argumentera med någon som inte vill ta in att barn är olika och att det finns många olika sätt att vara förälder på?

    Jag känner mig rådvill i situationen.

  • Svar på tråden Bråk om läggningar
  • Anonym (förbli särbo)
    Anonym (Krångel) skrev 2021-11-02 06:32:05 följande:

    Ja, just nu pendlar mitt barn mellan tre olika hushåll. Något som definitivt inte är optimalt - det är jag fullt medveten om. Tar gärna emot tankar kring hur andra med varannan vecka löst den biten? Om vi pratar om att flytta ihop känns det rätt naturligt att försöka ägna mer tid där för att se så att vardagen fungerar? Eller? Hur gör andra?

    Just nu har vi haft en period där vi varit mer hemma hos oss, ja.


    Jag är också särbo med barn. Vi ses mestadels när vi är själva och sen ibland (någon gång per månad) med alla barnen. Vi kommer inte flytta ihop, just för barnen. Vi är varken sugna på att dela varandras vardagsstök på heltid eller tvinga in barnen i en ny familjekonstellation.

    När vi sover över hos varandra och har barnen med är det självklart att låta läggningen vara som den är utan gnäll. Mina barn har ibland lite svårare att komma till ro, men min särbo har aldrig med en min visat att jag skulle dalta utan låtit oss sköta det på ett sätt som fungerar för oss.
  • Anonym (E)
    Anonym (Krångel) skrev 2021-11-02 09:36:17 följande:
    Han har självklart fler sidor än den här :)

    Jag påstår inte heller att jag tacklat situationen ultimat, utan vi har kanske fastnat i den här diskussionen. Även om den såklart är nog så viktig då det gäller mitt barn. Mitt inlägg är såklart inte heller nyanserat för att försöka framhäva hans sida, utan jag fokuserar på min upplevelse.

    Hade jag trott att han var ett skadligt inflytande för mitt barn hade jag såklart inte varit tillsammans med honom eller introducerat mitt barn.

    Jag rättfärdigar inte hans beteende. Jag vill bara belysa att det här inte definierar honom som person och att han såklart har massvis med bra egenskaper och sidor :)
    Fast detta är ju en sida som är ganska dominerande, att han inte accepterar att barn är olika. Det drabbar dessutom inte dig utan ditt barn. Vad händer när nästa sak dyker upp som hans barn inte gör?

    Men om du tycker att hans andra egenskaper väger upp för detta, så flytta ihop med honom. Men jag tycker mig kunna utläsa av dina inlägg att du inte känner dig bekväm med detta, och då tycker jag att du ska lyssna på din magkänsla.

    Lösningen är ju enkel, ni sover hemma när barnet är hos dig, och väntar med att flytta ihop. Det tjänar ni alla på. 
  • Anonym (E)
    Anonym (förbli särbo) skrev 2021-11-02 09:50:35 följande:
    Jag är också särbo med barn. Vi ses mestadels när vi är själva och sen ibland (någon gång per månad) med alla barnen. Vi kommer inte flytta ihop, just för barnen. Vi är varken sugna på att dela varandras vardagsstök på heltid eller tvinga in barnen i en ny familjekonstellation.

    När vi sover över hos varandra och har barnen med är det självklart att låta läggningen vara som den är utan gnäll. Mina barn har ibland lite svårare att komma till ro, men min särbo har aldrig med en min visat att jag skulle dalta utan låtit oss sköta det på ett sätt som fungerar för oss.
    Tänk om fler hade kunnat göra så, istället för att fösa samman människor i alla möjliga konstellationer de inte valt själva. Och så mycket onödigt tjafs man slipper när man inte delar vardag på daglig basis.
  • Anonym (Krångel)
    Anonym (E) skrev 2021-11-02 10:46:49 följande:

    Tänk om fler hade kunnat göra så, istället för att fösa samman människor i alla möjliga konstellationer de inte valt själva. Och så mycket onödigt tjafs man slipper när man inte delar vardag på daglig basis.


    Nåja. Även här tycker jag nog att man får vara lite öppen för att det som är rätt för en person inte nödvändigtvis är rätt för någon annan. Problem och åsikter som går isär finns mig veterligen i kärnfamiljer också :)

    Men absolut, visst har jag tvivel på att vi skulle få ihop en fungerande bonuskonstellation när jag inte upplever att min partner lyssnar in och respekterar att vi agerar olika i vissa fall gällande barnen. Min farhåga är att det eskalerar om vi skulle flytta ihop. Och nej, jag kommer såklart inte flytta in hos honom innan jag upplever att vi har en fungerande kommunikation och konfliktlösning åt båda håll. Däremot tycker jag att det är skönt att få någon slags bekräftelse på att jag inte är helt fel ute som reagerar på hans inställning. Det är så lätt att ifrågasätta sig själv :)
  • Anonym (E)
    Anonym (Krångel) skrev 2021-11-02 10:55:04 följande:
    Nåja. Även här tycker jag nog att man får vara lite öppen för att det som är rätt för en person inte nödvändigtvis är rätt för någon annan. Problem och åsikter som går isär finns mig veterligen i kärnfamiljer också :)

    Men absolut, visst har jag tvivel på att vi skulle få ihop en fungerande bonuskonstellation när jag inte upplever att min partner lyssnar in och respekterar att vi agerar olika i vissa fall gällande barnen. Min farhåga är att det eskalerar om vi skulle flytta ihop. Och nej, jag kommer såklart inte flytta in hos honom innan jag upplever att vi har en fungerande kommunikation och konfliktlösning åt båda håll. Däremot tycker jag att det är skönt att få någon slags bekräftelse på att jag inte är helt fel ute som reagerar på hans inställning. Det är så lätt att ifrågasätta sig själv :)
    Nu skrev jag inte att alla ska göra så, men det finns definitivt familjer där främst barnen hade tjänat på det. 

    Ja, som sagt, gå på din magkänsla. Har läst för många trådar där det inte fungerar så att du ser detta och funderar på det, är jättebra. 
  • Anonym (Krångel)
    Anonym (E) skrev 2021-11-02 11:00:00 följande:

    Nu skrev jag inte att alla ska göra så, men det finns definitivt familjer där främst barnen hade tjänat på det. 

    Ja, som sagt, gå på din magkänsla. Har läst för många trådar där det inte fungerar så att du ser detta och funderar på det, är jättebra. 


    Så är det definitivt. Det krävs nog en stor portion tolerans, acceptans och tålamod för att få ihop två familjer. Friktion finns ju som sagt i kärnfamiljer också, men det är säkerligen svårare att hantera i bonusfamiljer utan att hamna i två läger.

    Jag funderar verkligen på vad som blir bäst för mig och min dotter. Jag känner mig inte riktigt helt beredd att kompromissa med hennes trygghetsbehov till förmån för en partner. Jag tror att jag behövde bekräftelse på att det inte är jag som är överbeskyddande och daltande och har helt fel inställning i mitt föräldraskap :)
  • Anonym (E)
    Anonym (Krångel) skrev 2021-11-02 11:22:03 följande:
    Så är det definitivt. Det krävs nog en stor portion tolerans, acceptans och tålamod för att få ihop två familjer. Friktion finns ju som sagt i kärnfamiljer också, men det är säkerligen svårare att hantera i bonusfamiljer utan att hamna i två läger.

    Jag funderar verkligen på vad som blir bäst för mig och min dotter. Jag känner mig inte riktigt helt beredd att kompromissa med hennes trygghetsbehov till förmån för en partner. Jag tror att jag behövde bekräftelse på att det inte är jag som är överbeskyddande och daltande och har helt fel inställning i mitt föräldraskap :)
    Nej, du ska inte kompensera med hennes trygghetsbehov, verkligen inte. Sedan kan det ändå vara så att du är överbeskyddande och daltar mycket, men om så är fallet (inget du skriver här tyder på det, men eftersom du ändå själv tänker i de banorna) så ska det ju hanteras hemma, dvs att du får dottern att känna sig trygg utan att hon sover hos dig. 
  • Ginsinggeng

    Håller med din sambo med att du daltar 

    Barnet blir ju också mer osäker när du bekfrättar dess räddslor och får svåarare att sova själv 

  • Ginsinggeng
    Anonym (E) skrev 2021-11-02 11:27:02 följande:
    Nej, du ska inte kompensera med hennes trygghetsbehov, verkligen inte. Sedan kan det ändå vara så att du är överbeskyddande och daltar mycket, men om så är fallet (inget du skriver här tyder på det, men eftersom du ändå själv tänker i de banorna) så ska det ju hanteras hemma, dvs att du får dottern att känna sig trygg utan att hon sover hos dig. 
    Att bekräfta obefogade räddslor förstärker dom och gör barnet mer osäker och en stor otjänst i stort 
  • Ginsinggeng
    Anonym (Krångel) skrev 2021-11-02 11:22:03 följande:
    Så är det definitivt. Det krävs nog en stor portion tolerans, acceptans och tålamod för att få ihop två familjer. Friktion finns ju som sagt i kärnfamiljer också, men det är säkerligen svårare att hantera i bonusfamiljer utan att hamna i två läger.

    Jag funderar verkligen på vad som blir bäst för mig och min dotter. Jag känner mig inte riktigt helt beredd att kompromissa med hennes trygghetsbehov till förmån för en partner. Jag tror att jag behövde bekräftelse på att det inte är jag som är överbeskyddande och daltande och har helt fel inställning i mitt föräldraskap :)
    Hur ska hon någonsin kunna bli trygg med sig själv när du bekräftar att det är farligt att vara själv? 
Svar på tråden Bråk om läggningar