Måste lämna en psykopat - ge mig råd

Företaget ingår inte

Ett företag är inte bohag och kan därför aldrig dras in i en bodelning när sambor separerar. Detta gäller oberoende av i vilken företagsform bolaget bedrivs. Företaget kan vara en juridisk person (exempelvis ett aktiebolag) eller inte (enskild näringsverksamhet). Reglerna innebär att då endast den ena sambon äger bolaget fort­sätter han att vara ensam ägare till bolaget efter en separation. Om samborna har bolaget tillsammans äger de sina respektive andelar av bolaget efter separa­tionen.

Urklipp från länk på nätet

Nej, han kan inte bestämma själv när han ska ha barnen.

Du ska spela in alla såna här samtal med honom. Kan du inte smyga in en kamera?

Vem bestämmer det då? Om vi inte kommer överens?

Jag har spelat in honom. Men ibland känns det som om han vet att jag spelar in. Han erkänner aldrig sådant han gjort utan nekar helt.

Det jag spelat in som kan ge nått av nytta är när han blivit arg och tappat kontrollen, då har det kommit kommentarer som:

?Om du lämnar mig kommer jag förstöra ditt liv?

?Om du inte ligger med mig så kommer jag skrika så högt så jag väcker barnen?

?ja barnen ärver ju i alla fall dig? - insinuerar på att jag kommer dö

Vet inte om det kan hjälpa mig eller leda till något? rena dödshot har jag tyvärr inte lyckats spela in. Däremot spelade jag in när han hade sex med mig och jag tydligt säger att jag inte vill flera gånger. Och han fortsätter. Spyr när jag tänker på det.

Ni delar på bostad och bohag inköpta för gemensamt bruk. Bil, hund, pengar, företag etc ingår alltså inte. Gemensamma konton där det går att bevisa att ni båda satt in pengar, ska delas. Kanske bra att föra över hälften av pengarna nu till ett privat konto. Innan han för över allt till sitt konto. Kan finnas dolt samägande av andra saker, tex en bil som ni båda bidragit till ekonomiskt etc, trots att den bara står registrerad på en av er. 
Säg till barnet att ni föräldrar inte är så bra kompisar nu, pappa mår inte så bra och säger därför lite konstiga saker ibland och det är dumt men det gör inte så mycket egentligen. Allt blir bra. 

Jag får PANIK när jag tänker på barnen.

Har läst massa trådar på olika forum o många skriver att det är bättre att vänta tills barnen är större, att det inte är värt att missa halva deras uppväxt.

Och delar av mig känner ju så. Det är en så stor sorg som äter upp mig.

Är jag självisk? Samtidigt hade jag aldrig velat att MIN dotter skulle stanna i en sån här relation.

Snälla. Ta kontakt med de som har erfarenhet av psykopati.

De som skriver i syfte att hjälpa kanske inte alls har träffat en sån här människa. Det är jätte lätt att säga vad andra ska göra och bör göra när man aldrig varit där själv.

Så än en gång, KONTAKTA de som har erfarenheten och kunskapen du behöver i ditt läge.

Ta dina funderingar med dom.

Lyssna på Psiko!

Har så jäkla rätt.

Det du är rädd för är fiktiva scenarion. Tänk om, tänk om-tankar. Det finns inte. Klart du är skiträdd. Det är ju också poängen från hans sida. Att han ska ha total kontroll och makt över dig.

Snälla vänd dig till kvinnojour mm som kan hjälpa dig att lägga upp en plan. Du måste ta dig ur detta helvete.

Förstår att det är skitläskigt. Ta hjälp utifrån. Räkna inte med hans familj. De är också duperade och medberoende.

Tack snälla ni.

Jag ska ringa kvinnojour idag. Har gjort det en gång förut men blev så förtvivlad över att säga saker han gjort högt så jag orkade inte gå vidare med något då. Som sagt, att inse verkligheten är otroligt tufft.

Jag har satt ett datum för mig själv nu. Mellandagarna, absolut före nyår för jag vill inte starta det nya året med honom. Jag tänker att i mellandagarna är det rätt lugnt på jobbet, jag kan förhoppningsvis få hjälp av vänner och familj och barnen hinner kanske landa lite.

Jag måste ordna med nått boende. Hur ska jag klara av att ha dubbla boendekostnader? Han kommer ju vägra betala själv på huset?

Jag vet att detta blir ett helvete. Ni förstår inte hur han kommer att bli. Allt allt allt kommer att bli kaos.

Just därför måste du ha en plan och ligga steget före. Det är därför kvinnojouren finns.

Jag lämnade allt jag hade i huset. Jag fick bara med mig kläder för några dagar.

Jag hade då redan innan kontaktat mäklare, banken och jurist så allt redan var förberett och han hade inget att säga till om.

Jag tog kontrollen ifrån honom innan han hann reagera.

Jag tror att din sambo är som andra psykopater. De vill hålla uppe en viss fasad, och det är svårt att spåra ur när myndigheter är inkopplade. Då sätter han ju dit sig själv.

Du ska flytta ut och sen ska en advokat sköta kontakten åt dig. Du ska aldrig mer prata med honom ensam när du väl flyttat ut.

Vill han ha huset så får han köpa din del. Vill han sälja så är det mäklaren som sköter det. Du ska inte alls göra något.

Pengar är inte problemet här. Det löser sig. Om det så krävs att du måste låna pengar för dubbla hyror så gör det. Det är på kort sikt. I långa loppet måste du därifrån. Oavsett.

Han kommer försöka manipulera myndigheter men de kommer vara på din sida. Din advokat och kvinnojouren kommer att vara på din sida. Speciellt när du kontaktat dom innan du flyr. Då kommer han inte att ha något på dig alls. Han kan inte göra ett skit!

De kan t.o.m. hjälpa dig med boende. Och barnen vet de också vad som gäller för att du inte ska hamna i tvist.

Detta är en strid som du inte kan klara på egen hand. Du måste öppna dig och du måste gå med på hjälp. Dina farhågor blir bara Sanna om du lämnar utan en plan.

Skriv igen när du pratat med kvinnojouren.

Jag har pratat med kvinnojouren idag. Det var väldigt jobbigt men också skönt. Jag har aldrig berättat allt för någon högt. Men det gjorde jag nu, om än i kort version. Dom tog det hela på fullaste allvar och sa att detta var väldigt allvarligt. Att det kan bli aktuellt med skyddat boende, vilket jag ju egentligen inte vill.

Jag är nästan förvånad över att det är att någon lyssnar på mig, som säger att det inte är mitt fel. Det är smärtsamt att jag låtit det här gå så långt. Jag ska träffa någon nu. Eventuellt blir soc inkopplad också. Det hela känns helt sjukt.

Att vi står här. Att dom är oroliga för våra barn.

Vi har ju levt i hans låtsasvärld så länge.

Bara jag inte fegar ur nu. Jag känner att jag går med hög puls dygnet runt. Kan knappt sköta mitt jobb. Är rädd att han ser det på mig, det är som att han kan läsa tankar?