Extrem svartsjuka = liten snopp?

Har ingått i en relation med en man som jag får se det rätta ansiktet på. Han lider utav impotens och har en micropenis; men jag lider inte utav det. Problemet är att han är jätte svartsjuk. Har fått tagit bort mina sociala medier, han vill ha koll på min telefon hela tiden och har fått avsluta relationer med gamla barndomsvänner där barn är inblandat. Fick säga upp kontakten med en gammal vän där både hans son och min är bästa vänner. Känns jätte hemskt men jag älskar denna person. Kan hans svartsjuka ha något att göra med hans penis bekymmer?

Ja molly jag håller med dig, bra skrivet och du har nog rätt i allt, 
nästan.

Men du skriver:
"Hans kukstorlek har inget med hans svartsjuka och kontrollerande att göra."
Kan du verkligen vara säker på det?
Jag som erfaren man hävdar faktiskt motsatsen.

Jag tror att det väldigt ofta kan finnas ett samband här.
Liten kuk ger ofta oro att inte duga, mindervärdeskomplex, prestationsångest och en rädsla för att inte räcka till, rädsla för att bli jämförd.
Sådana känslor kan givetvis leda till låg självkänsla vilket enkelt kan leda fram till avundsjuka, svartsjuka, behov av att kontrollera, vara begränsande och inlåsande.
Du som är kvinna kan aldrig själv känna dessa känslor kopplade till den orsaken. Du kan aldrig föreställa dig vilka känslor det ofta kan ge hos en man att känna att han har en väldigt liten kuk.
Det spelar ingen roll hur du än försöker, hur intresserad du är, hur inkännande och vidsynt du är, hur förstående du än må försöka vara, så kan du aldrig någonsin sätta dig in i dessa känslor hos en man som känner att han har liten kuk.
Jag är rätt övertygad att liten kuk och låg självkänsla väldigt ofta leder till svartsjuka och behov av att kontrollera. Om det gick att undersöka så är jag rätt övertygad att en klar majoritet av de som är svartsjuka och kontrollerande män inte är välutrustade eller att dom åtminstone bär på känslor och övertygelse att de har en liten kuk.
Du som kvinna kan nog aldrig föreställa dig hur kukfixerade många män är, hur oerhört viktig kukstorleken är för många män.
Du tror att du får en uppfattning t ex genom alla trådar här på FL men jag lovar dig att det sannolikt är mycket värre, spelar mycket större roll, än det intryck du någonsin som kvinna kan skaffa dig någonstans.
Om det gick att undersöka så skulle jag inte bli det minsta förvånad ifall att känslor av att ha liten kuk skulle vara den mest avgörande faktorn till varför fler män än kvinnor begår självmord. 

För att fortsätta min utläggning och för att beskriva varför jag tror mig kanske veta....
Jag är en mogen man med relativt god livserfarenhet inom ganska många områden och som verkligen har haft tur både i kärlek och i livets spel. Naturen har varit ganska generös mot mig och jag var tidigt utvecklad, jag blev ganska framgångsrik i flera sporter och idrotter, hade ganska lätt för mig i många skolämnen och jag var nog relativt välutrustad redan i tidiga år. Senare i livet har jag förstått att allt detta gav mig en viss status bland killkompisar, där välutrustad spelade en tydlig roll, och att denna "status" smittade av sig även på jämnåriga tjejer.
Allt sammantaget gav det mig redan tidigt en sorts trygghet i mig själv och ett visst mått av självkänsla. En bra start på livet. Senare i livet har jag förstått att det finns något som kallas BDE, big dick energy, eller ungefär storkukslugn på svenska (ref bl a Jenny Strömstedt). Googla! Och kanske är det något sådant jag har burit med mig genom livet?
Fick jag gott självförtroende av att vara framgångsrik i idrott och annat? Eller hjälpte mig mitt goda självförtroende, kanske av att jag hade större kuk än de flesta, att jag blev framgångsrik? Vad är hönan och vad är ägget?
En sak är säker, jag är absolut inte avundsjuk, svartsjuk eller en kontrollerande person, vare sig mot min fru, arbetskamrater eller andra människor.
Jag känner till flera vänner och arbetskamrater som verkligen är svartsjuka och kontrollerande mot sin fru eller flickvän, jag kan i flera fall känna att de är avundsjuka både på mig och på andra medmänniskor, och jag vet i flera fall att de inte är särskilt generöst utrustade vad gäller kukstorlek.

Med allra största sannolikhet så kan det finnas åtminstone något mått av samband i min historia och i motsatsen till den som bär på känslor att ha liten kuk och att vara otillräcklig.

Jag skrev:
"Jag tror att det väldigt ofta kan finnas ett samband här."

Men jag har inte nämnt något om hela förklaringen, det är en mycket väsentlig skillnad, eller hur?

Du skrev, citat:
"Hans kukstorlek har inget med hans svartsjuka och kontrollerande att göra."
Kan du verkligen vara säker på det?

Var finns den andra tråden?

Tack! När jag läste den andra tråden undrar jag hur pojken egentligen har det . Ts skriver att nya partnern vill ha all hennes uppmärksamhet och dessutom inte gillar barn? Det kanske är bättre att pojken flyttar till sin pappa. Ts verkar ju redan ha svikit honom, han får inte ens träffa sin bästa kompis längre.

Jag brukar brukar ofta förstå och hålla med om mycket av det du skriver Molly, men nu tror jag att du väljer att missförstå och när jag försöker förklara så det blir tydligt så bekräftar du inte att du nu har förstått hur jag menar utan väljer i stället att prata om helt andra saker. 
Du får gärna prata om helt andra saker, jag kan tycka att det också är intressant, men när du väljer att prata om något helt annat gör då ett eget inlägg och citera inte mig, tack.

Med anledning av trådstarten skrev jag:
"Jag tror att det väldigt ofta kan finnas ett samband här."
Men jag har alls inte påstått att det skulle vara uteslutet att det kan finns män med små snorrar som inte är svartsjuka. Vilket sannolikt finns, men det har jag inte pratat om.

Du uttryckte dig bergsäkert och som att det inte ens kunde finnas minsta tvekan om saken.
Du skrev:
"Hans kukstorlek har inget med hans svartsjuka och kontrollerande att göra."
Då frågade jag dig om du verkligen kunde vara säker på det? Hur kan du i så fall säkert veta det?

Du citerar mig och du skriver om ursäkter.
Men jag har väl verkligen inte uttalat något om några som helst ursäkter? Jag tycker tvärtom, att det inte finns några som helst ursäkter att bete sig illa. När du citerar mig och skriver om ursäkter så tycker jag att du hoppar på mig om något som jag verkligen inte ens har nämnt.
Jag har ju bara svarat på trådstarten och trådens ämne och vare sig dessa eller mina inlägg handlar väl om ifall det finns några ursäkter eller inte?

Det jag har skrivit om är att:
TS har ett eget ansvar för sitt eget val.
Och att det sannolikt ofta, alltså i många fall, kan finnas ett samband mellan svartsjuka och liten snopp, bl a eftersom liten snopp ofta kan leda till låg självkänsla vilket ofta medför svartsjuka.

Men just dessa två saker som jag faktiskt har skrivit om kan jag inte se att du har tagit upp, trots att du har valt att citera mig.

Ja, ja, jag får försöka accepterar att du väljer att slingrar dig och jag kan gärna låta dig komma undan med det, välja låta det bero och vi går vidare.

Men just dessa två saker som jag faktiskt har skrivit om kan jag inte se att du har tagit upp, trots att du har valt att citera mig.

Det klart att det bästa vore om TS dumpade karln, helst igår. I stället för att säga upp kontakten med sina vänner. Men fattar hon det? Av vad jag kan läsa blev hon själv övergiven av sin pappa av liknande orsaker, och nu överväger hon att behandla sin son på samma sätt. Hon verkar ha en dysfunktionell syn på både relationer och föräldraskap.