Kan man skaffa barn i min situation
Jag är en 31-årig kvinna med aspergers syndrom. Jag vill ha ett barn (eller kanske två).
Min tvillingsyster (som inte har aspergers) fick barn tidigare i år. Och jag känner att jag också vill ha barn innan det är för sent att skaffa det.
Jag har läst att fertiliteten minskar efter 30 och efter 40 är den nästan obefintlig.
Jag har ett bra förhållande men har aldrig haft fast anställning och istället pluggat eller gått på daglig verksamhet/praktik.
Mina föräldrar hjälper mig med mycket och de behandlar mig lite som ett barn fortfarande (vilket jag förstår till viss del, för jag betalar inte räkningarna själv) Jag har haft aktivitetsstöd och nu en sjukpenning.
Kan mina föräldrar bli arga på mig om jag skulle bli gravid (det känns så). Jag frågade i somras min mamma vad hennes värsta farhågor var och en sak var att jag skulle bli gravid. Jag förstår inte varför då jag också vill ha barn någon gång?
Det krävs mycket för att vara en bra förälder, förutom att vara känslomässigt redo och tillgänglig finns det vissa mer praktiska delar som behöver funka. Att ha en stadig försörjning är en av de sakerna eftersom det är kostsamt att ha barn. Hur skulle ni lösa tiden som föräldraledig? Skulle ni gå runt ekonomiskt? Har ni råd och möjlighet att ta er till och från alla läkarbesök som både en graviditet och tiden som småbarnsförälder innebär?
Det finns många som kämpar med att vara bra föräldrar trots att de inte har några svårigheter sedan tidigare som påverkar dem. Har man problem, oavsett om det ligger i en diagnos eller ej, behöver man fundera några extra vändor på vad det kommer innebära.
Slutligen vill jag också säga att detta med att skaffa barn inte är någon mänsklig rättighet. Jag förstår absolut viljan och längtan efter ett barn men om man inte har förmåga att bli en bra förälder vore det själviskt att sätta ett barn vill världen endast för att man själv vill det. Rannsaka dig själv, skulle du vara en bra förälder till ett barn? Har du spenderat mycket tid med barn och vet vad det innebär för ansvar? Kan du agera endast med barnet i centrum och åsidosätta dig själv? Var ärlig när du funderar igenom detta.