Spucks skrev 2021-11-26 10:11:30 följande:
Nåja, det beror på definitionen. Det finns föräldrar som "GPS-märker" sina barn - inte stor skillnad, om du frågar mig, även om det inte är implaterad i kroppen.
Um Hamza skrev 2021-11-26 09:24:24 följande:
Men sluta fjanta dig. Det ingår inte i vårt uppdrag att "stämpla" barn. Snarare tvärtom, det är lag på att skolan ska vara inkluderande.
Det betyder inte att lärare är immuna mot fördomar, speciellt inte om de oftas stämmer. Även om en bra lärare säkert försöka att ignorera det och bemöta varje barn likadant, är ni inga övermänniskor som fungerar som maskiner. Om du upplever att en stor majoritet av småbarn med hål i öronen har föräldrar med låg bildning, kommer du har svårt att inte har fördomar. Du kommer såklart göra ditt bästa att behandla alla barn likadant, men du kommer inte ifrån dina erfarenheter.
Det får mig tänka på white trash namn. Jag vet inte vilka de namn var/är i Sverige, men i tyskspråkiga länder/områden var det enormt med engelska och franska (mest flickor) namn, speciellt från ungefär mitten/slutet av 90talet till för 5-10 år sedan. Främst fram var namnet Kevin, som liksom stod för alla namn som tillhör den kategorin (
en.wikipedia.org/wiki/Kevinism ). Om man hör ett sånt namn hos ett barn och upplever att i 99% av fallen är familjen white trash kommer man ha svårt att INTE har fördomar när man träffar ett barn med ett namn inom den kategorin. Speciellt när man ser på klass-/grupplistan att barnet inte har ett engelsklåtande efternamn.
Det finns ett citat av en tysk lärare från för ungefär 15 år sedan, som fick mycket medhåll och förhållandevis lite kritik, som beskriver detta bra: "Kevin är inget namn, det är en diagnos."
Bra beskrevs det även av en kompis till mig, när vi för unegfär 13 år sedan pratade om bostadsområdet han bor i. Den är välkänd i min stad, extrem stor (flera tusen lägenheter), ratades totalt när den byggdes, men har en hög trivsel bland boende. Han beskrev på ett enkelt sätt vilket folk som bor där (hans fru ledde någon sorts club för alla barn som bodde där, hon hade därför listor med alla barns namn): "Flera hundra barn, och inte en enda heter Kevin."
Ja, det är ju så. Våra hjärnor är gjorda så att vi ser samband, och drar slutsatser av våra tidigare erfarenheter. Om vi har gjort erfarenheten, att de flickor som har hål i öronen och heter Chantal inte är några ljus i skolan, och så kommer det en till flicka till klassen som heter Chantal och har hål i öronen, så kommer vi - vare sig vi vill det eller inte - att tänka, att "ja, den här tjejen kommer aldrig att få Nobelpriset, så mycket är säkert. Hon kommer antagligen att på sin höjd bli nakelskulptör eller frisörska, och förmodligen inte ens det, för hon kommer att få första barnet runt 16. Sedan kommer det att bli socialbidrag och Arbetsförmedlingens åtgärder större delen av livet, och fler barn med flera olika män".
