Jag har full förståelse för föräldrar som gör det. Vad annars än att stympa sina barn med piercings ska de göra, när barnen är så ful annars?
Som tur är har jag själv väldig söta barn. De är vackra som de är, så jag behövde inte borra hål i deras kroppar för att julprynta dem. Tyvärr är inte alla så lycklig lottad.
När dottern var 4 år ville hon ta hål i öronen. Samma år önskade hon sig en motorsåg och en ponny i julklapp.
Kult barn!
Varför pratar ni "alla" om smärtorna i detta sammanhanget? Smärtorna kvittar väl - som någon annan skrev, tillfogar man sitt barn även smärtor i andra sammanhang, som vid vaccinationer. Och en bebis kan inte göra skillnad mellad mellan smärtor pga en nödvändighet (tex. vaccin), otur (tex. röd rumpa, sjukdom), misstag, etc. Det är alltså inte så att bebisen psykiska mående blir långfristig påverkat at att en gång utsatts för onödiga smörtor.
Däremot borde nog föräldrarnas attityd diskuteras. Attityden som får föräldrar att tro att det är helt okej att göra fysiska, permanenta ingrepp på sina barn utan medicinisk skäl, bara för att de tycker det är fint. Attityden som visar tydlig att föräldrarna anser att de äger barnet och därmed barnets kropp och att de därför kan göra med kroppen vad de vill. Den totala respektlösheten för barnets integritet och barnets rätt till sin egen kropp.
Hur menar du att det är permanent när de går att ta av?
