Jag har aldrig kännt mig så ful som när jag var tonåring. Då var också utseendet en mycket större grej än nu som medelålders. Så jag tänker snarare att mitt förhållande till mitt yttre blivit bättre med åren. Att jag inte är så snygg är ingen stor grej.
Va? Jag kände mig som snyggast i världen när jag var tonåring. Växte nästan upp framför spegeln och trodde helt och fullt på att jag skulle bli popstjärna (trots att jag inte ens kan sjunga), skådis, modell eller åtminstone porrstjärna. Blev inget av det utan undersköterska i äldrevården istället. Inte riktigt samma nivå, men ändå helt ok.
Mitt ego var helt skruvat och jag trodde verkligen att jag var vackrast, sexigast, sötast osv. i hela världen.
Håller med! Fyfan vad man såg ut då. Blir mer nöjd för varje år som går.