Själviska människor som skaffar ny familj

Ja människor är ofta själviska och tänker med sina könsorgan.

Men om du syftar på Sverige då gifter / skiljer inte sig de flesta utan skaffar barn med sina olika kk , sambo och ons.

Jo. Jag reagerar också när jag ser det. Men inte är det väl särskilt vanligt?

I de här diskussionerna minns jag alltid ett inlägg här på FL skrivet av en kvinna som hade tre barn med tre olika män.

Det första barnet fick hon som tonåring med en man som utnyttjade och behandlade henne illa. Det andra barnets pappa dog. Nu levde hon med en ny man som hon också fått barn med, och som var som en far för de två äldre barnen.

Verkligheten är inte alltid vad den ser ut som på ytan.

Jag blir mer bestört över människor som blir upprörda över andras familjekonstellationer. 

Samma här. Inte säkert att familjen fungerar bättre bara för det är en kärnfamilj.

Är du, Johanna, säker på att kärnfamiljen alltid varit norm genom hela historien? 

Tror du kan vara något trångsynt, faktiskt. Det finns mängder med människor som har all rätt i världen att bryta upp, och ska göra det. Det blir t.o.m bättre för många barn av att det sker ett uppbrott i vissa familjer. Du ska kanske inte vara så snabb med att förfasas? 

Håller med.. Sedan att man intalar sig själv att man gör det för barnens skull trots att det inte stämmer är tragikomiskt det med.

Varken jag, mitt barn, mitt ex (som jag har barn med) och hans dotter från ett tidigare förhållande skulle var lyckliga om vi hade fortsatt som en familj. Varför då stanna kvar bara för att man ska värna om den familjen? Och om barnen mår dåligt av ett varannan vecka-liv så kan man faktiskt välja att barnet har en boende förälder och sedan umgänge några tillfällen i veckan med den andra föräldern. Men det bästa för barnet brukar vara att vara med båda föräldrarna, oavsett hur familjerna ser ut.

Blir så trött på människor som tror sig veta vad alla andra människor behöver och vad som är bra och dåliga levnadssätt. Lev det liv som passar dig så lever jag det liv som passar mig, alla sätt har väl sina för- och nackdelar.

Jag kan förstå ditt resonemang och frågeställning. Det kan vara en intressan debatt om folk hade velat diskutera, inte bara demontera deras syn på saken.

Min dotter som är född 01 är ju vuxen nu, men jag minns så tydligt när hon gick från förskolan och uppåt att det blev fler och fler varannan vecka barn ju högre årskurs hon kom. De som var tillsammans i dagis var med ny familj i mellanstadiet. Nya pappor och mammor på föräldramötena. Sen var plötsligt någon borta igen och föräldern var ensamstående med massor med lämningar och hämtningar hit och dit. Mycket planering för att få ihop livets pussel.

Jag tror såklart inte att någon önskar detta. Jag tror bara att det är mer accepterat att vara egoistisk idag. Alla övningar och sätt att hantera livets motgångar handlar i slutändan bara om sig själv. Jag, jag, jag. Ett mantra som vi hör varje dag. När vår partner inte uppfyller det vårt mantra säger till oss så får vi rådet att gå vidare i livet. Hitta sig själv igen. Bryta upp..

Jag tror inte att folk skiljer sig i onödan. Framför allt med barn. Snarare är man kvar längre än vad man borde ha gjort. Det är helt enkelt för stor grej, så man gör det inte i onödan. Det gäller de flesta, undantag finns alltid.