Ni som bor i samma stad och nära varandra. Är det normalt att vara nästan 30 och hänga med sitt syskon i princip varje dag och hänga hemma hos mamma var och varannan dag trots man har eget boende? Känns som man borde frigöra sig lite ? Vet inte för har inga syskon själv.
Det beror väl på. Jag har gjort det i perioder, och mina vuxna barn gör det också.
Jag bor 10 minuters gångväg från min bror, och jag är dit nästan varje dag. Om jag handlar, så handlar jag åt honom också och tvärtom. Jag hänger en del tvätt där, eftersom han har stort torkutrymme och han lämnar sådant som ska tumlas hos mig, eftersom jag har torktumlare. Vi har ett nära samarbete i mycket, och visst blir det gärna en kopp kaffe när jag ändå är dit.
Tycker det fullt normalt att ha en sådan fin kontakt med sina syskon o mamma. Förstår inte vad problemet är?
Vi har sällan bott i samma stad men i de perioder när vi gjort det har vi setts frekvent, varför skulle man inte det? Särskilt så länge våra föräldrar var kvar i livet.
Jag älskar att umgås med min familj. Jag träffar mina systrar och min bror plus mamma och hennes man så ofta det bara går. Jag bor 6 mil bort och resten bor ca 1 mil ifrån. Vi träffas oftast hela dagar hemma hos mamma, allihop. I perioder är det varje helg andra lite mer sällan, men minst 1 heldag i månaden. Skulle gärna träffas oftare men avståndet gör att det blir såhär. Även barnen älskar att umgås med mormor och morfar samt kusiner. Jag är 30+ med 3 egna barn plus en i magen. Har även sambo sedan 10 år.
Tycker inte det är konstigt alls, tkr man ska vara glad och tacksam om man fortsätter ha en fin relation till sina föräldrar och syskon. Det är en stor rikedom.
Har min bror och mina föräldrar närä mig .Vi träffas verkligen inte varje dag och ibland kan det gå över en vecka.Men vilken trygghet och fördel ha sin fina familj så närä!
Så länge det är kravlöst från alla håll så ser jag inget fel i det.
Men kommer det en dag när tiden inte räcker till, man väljer att prioritera sitt jobb, en partner etc så ska det inte vara några sura miner för det.
Jag har syskon som är 2 år från mig i ålder och ända bort till 12 år. Jag är äldst. Ett par av "mellansyskonen" har flyttat från hemorten medan ett par av oss bor kvar. Mitt barn har kusiner som är nästan jämnårig så när vi var föräldralediga sågs vi mycket hemma hos varann samt hos föräldrarna. Men sen började man jobba och kom in i vardagen och då har det inte alls blivit lika mycket, kanske bara en gång per månad. Men inga sura miner utan då är det så.
Om man är partner till en person som har en väldigt nära kontakt med sin familj så är det ett tecken på bra relationer. Oftast. Men känner man sig åsidosatt så bör man kanske ta ett snack. För då går det ju ut över relationen. Är partnern inte redo att lägga mer tid på dig och mindre på syskon och familj så kanske hen inte ska ha en relation. Allt handlar om prioriteringar.
Så hade jag känt. Jättefint att du hänger med dina syskon och med din mamma men det finns ingen plats för mig. Kan du inte ändra dina prioriteter lite för min skull så kommer det inte funka.
Periodvis har jag umgåtts med mina syskon dagligen. Vi har ibland jobbat ihop och när vi var yngre och min syster hade småbarn var jag gärna där och träffade hennes småttingar. Vi är fyra syskon och har ganska tät kontakt via sms och telefon och så ses vi på alla födelsedagar förstås.