Osäker tjej

Är du säker på att du är 16? Du stavar som om du vore högst 12. Fokusera lite mer i skolan så att du kan uttrycka dig bättre.

Utseendet är inte det viktigaste när det kommer till att 'hitta någon'. Så det kommer gå bra för dig ändå. 
Sluta fokusera så jäkla mycket på utseende överlag. 

Du är 16, tror dom flesta tänker som dig, vet att jag tänkte så och tyckte att utseende är det viktigaste, ju snabbare du lär dig att det verkligen inte är så ju bättre kommer du att må. Prata med en kurator på skolan om allt du känner så får du nog stöd där

Men snälla varför ska du sitta och störa dig på hur jag skriver? Du vet varken vem jag är eller vad jag har för svårigheter. Det är helt enkelt inte din ensak. Jag har uttryckt mig så som jag vill, tack.

?Sluta fokusera på utseende?, jo tack det är ju det jag behöver hjälp med?

Jag kan nog kallas fulsnygg, och ibland tror jag att det har hjälpt mig i livet.

Man slipper mycket bekymmer om man kan bortse från hur man ser ut och istället fokuserar på att göra sina uppgifter bra och vara en hjälpsam och trevlig person.

Idag är jag höginkomsttagare och har en ärkesnäll man och en välbegåvad och ordentlig son. Mina gymnasiebetyg krävde en del svett och tårar men de gör att jag fortfarande kommer in på alla utbildningar jag vill, om jag skulle vilja byta bransch igen. Läser lite kurser ibland för att det är nyttigt, eller roligt.

Jag är kort sagt väldigt glad och tacksam att jag inte lekte med sminklådan hela tonåren.

Miss X-stad gick i min klass. Hon var ensamstående med barn vid 24 och står i en klädbutik och viker tröjor medan jag reser i världen, har möten med VD:ar och gör livet bättre för människor.

Jag är inte ett dugg avundsjuk på hennes liv, och inte Maria Montazamis heller, faktiskt. Utseende utan hjärna är bara...poänglöst.

Tjejen är 16 år, ge henne lite dispans din bittra människa. Du bör fokusera på att visa lite medmänsklighet istället för att vara en narcissistisk grammatikpolis. Men det är klart, kvinnor brukar inte vara speciellt förstående mot unga tjejer. Det är fanimej tragiskt.

Ts : allt det du beskriver låter som fullt normala tonårstankar. Ja, utseende är viktigt till en viss del - men det är inte något som varar. Du är Du! Du är nog som du är. Alla människor är osäkra eller missnöjda med någon del av sig själva. Att du sen kanske lever i en miljö med vänner som tänker som dig förstärker denna onda cirkel. Ett bättre sätt att spendera sin tid kanske är att upptäcka sig själv. Du är 16, du har hela livet framför dig!. Testa saker, våga vara dig själv i en värld som vill göra allt för att hålla dig ovetandes - ta risker, upptäck vad du tycker är kul. Bredda din referensram. Just nu har du en sprängdeg av hormoner som också påverkar din sinnesstämning. Det blir bättre när du blir äldre. När jag hade tankar jag inte kunde fly ifrån - som blev rent maniska - då skrev jag ner det för mig själv. Då var det inte fast i mitt huvud. Experimentera! Var sann mot den du känner dig själv att vara. Det finns ingen som dig, du är unik. Att ta reda på för sig själv vad som just utmärker dig är en livslång process. Skynda långsamt. Ett sista tips från coachen - 95% av killar i den åldern ljuger hejvilt för att få chans på en sån som dig. Var djävligt försiktig med killar, det finns många svin därute. Oroa dig inte för framtiden. Fokusera på här & nu. Det är det enda som existerar.

Som tjej tror jag det är bäst att se alldaglig ut. Som du säger så blir du avundsjuk på snyggare tjejer, tror du det är roligt för dem att vara en sån som folk blir avundsjuka på? Hon har säkert haft flera kompisar som tryckt ned henne för att de ska känna sig bättre. Hon anses säkert vara osmart. Hon anses säkert vara bitchig.

När du blir äldre så kommer du förstå mer vad kärlek är. Dock hade jag i din ålder redan varit intresserad av killar som såg normala ut och inte alls var några modeller. Så du kanske är för utseendefixerad? 

... och det är ju faktiskt en 400%-ig förbättring av snittet för detta handikappforum.

Du är nog som 90% av alla andra tonårstjejer. Det hör till åldern. Du kommer inte få ögonkontakt med flera, för de flesta kommer du försvinna i sorlet av andra människor och folk har annat i huvudet än att söka ögonkontakt med andra. 
Du kommer även ändra dig utseendemässigt en hel de kommande åren. Växa in i dig själv.
Fundera mindre på att gifta dig, fokusera nu istället på det som kommer vara varaktigt länge, din utbildning, intressen. För den dagen du träffar mannen i ditt liv, så kommer du och han gå igenom mycket tillsammans, och förhoppningsvis även åldras ihop, då är det andra kvaliteter än ett fagert ansikte på en 16-åring som är viktigt

PS, jag peakade utseendemässig när jag hade passerat 30

Kommer låta klyschigt men yta är inte allt. Och att lägga upp hela sitt liv på sitt utseende kommer skapa en evig känsla av otillräcklighet hos dig och känslan av att du inte duger kommer hänga kvar för resten av ditt liv. Om du mår dåligt på insidan så spelar det ingen roll hur snygg du är, du kommer fortfarande må dåligt på insidan. 

Du är ung, och kanske hänger med folk där utseendet är viktigt dvs du kanske är kompis med människor som inte riktigt mognat än. Eller så är det något annat som skaver i dig och du tänker "om jag bara vore snyggare skulle X, Z, Y lösa sig".

Min erfarenhet är att när man börjat nå en ålder av 18-19 så blir ens utseende mindre intressant för ens omgivning och det blir viktigare hur man är som person, vad man gillar att göra, hur allmänbildad man är m.m.

Mina bästa råd till dig är;

1) Se över ditt umgänge, umgås med människor som uppskattar dig för hur du ÄR och BETER DIG. Inte för hur du ser ut. Och se även över vad du själv söker hos andra. Jag lovar dig, att någon säger "jag gillar att vara med dig för du är en sån som alltid får mig att skratta" eller "det är så kul att snacka med dig" eller "du är så bra på att göra det här" väger tusen gånger tyngre än "jag gillar att vara med dig för du är så snygg". Vänner som vänder en ryggen för att man är ful eller vänner som bara vill vara med en för att man är snygg är vänner man klarar sig utan i livet, detsamma gäller pojkvänner. Det är inte dom som kommer trösta en när man är ledsen, peppa en att klara av nya saker eller som bara finns där i vått och torrt.

2) Skaffa en hobby som du gillar och där du kan utvecklas. Där du kan bygga självkänsla och som får dig att må bra och vara stolt över dig själv. 

3) Om du följer en massa konton på sociala medier med "snygga människor" som lever glamourösa liv; avfölj dessa direkt! Följ konton som stärker och peppar dig istället, finns massor med konton som publicerar innehåll om självkärlek, kroppspositivism, eller följ konton som har med ett intresse att göra och som inspirerar dig. Själv följer jag inga stora, glammiga konton utan har dedikerat mitt flöde till roliga memes, gulliga djur, dom närmaste vännerna samt konton som har med mina hobbys att göra. 

4) Jämför dig aldrig med andra. Det är lätt att fastna i ett skyltfönstersyndrom, särskilt med sociala medier, där man bara får se den fantastiska ytan. Och försök inse att vi alla är människor med bagage och svårigheter, vanliga personer som gråter, pruttar, ser plufsiga ut på morgonen, har sjukdomar och diagnoser, dåliga förhållanden, är olyckligt kära, som möter motstånd och blir besvikna och sårade, även om man är snygg.

5) När du mår dåligt och det känns som att det aldrig går över; prata med någon! Skolkuratorn, ungdomsmottagningen. Be om hjälp.

Instämmer helt! 

Från en som också peakade utseendemässigt efter 30 (grå mus hela tonåren och tidiga vuxenlivet, osynlig, men också totalt jävla obrydd i utseendehets men däremot sjukt brydd i utbildning, fritidsintressen och att bygga vettiga relationer med vettiga människor :D att jag blev snygg, eller snarare vacker, kring 30 var bara en bonus)