Kan man leva med att vara otrogen en gång?

Ja, det är nog många som skilt sig för att "det var något man ville just då".
Sen får ens partner reda på det och så sitter man och lipar och tycker synd om sig själv och undrar hur jävla dum i huvudet man kunde vara som offrade halva tiden med sina barn för ett eller flera knull.

Varför det?

Enkel... om man bara är lite ärlig med sig själv och ser igenom alla sina självlögner för ja det där är den sämsta och vanligaste självlögnen i historien för att ge sig själv tillåtelse att göra något man vet är jävligt korkat.... jag ska ju bara ta en fika och prata lite juh...

1) VARFÖR vill man gå och "fika" med personen? För att man är kär/kåt såklart. Syftet är alltså att man vill sondera läget och se var man står med den andra.

2) VAD tror du händer när det visar sig att den andra visar sig vara precis lika kär/kåt som man själv är? Man behöver inte vara Einstein för att fatta vad som kommer hända då va? För om det var svårt att motstå frestelsen när man "bara ville kolla läget" så kan de ge dig fan på att de kommer vara 100 ggr svårare när man vet att det är besvarat.

3) Även om man inte faller pladask på en gång utan det krävs 5 fikor innan man drar av sig kläderna och knullar som kaniner så var det förta fikat som öppnade vägen för det och om man ombytes skull är ärlig med sig själv så vet man mycket väl att det oxå var precis vad som var syftet med det.

Så nej, att påstå att man "bara ska ta en fika och prata lite" är rent skitsnack deluxe. Det är bara täckmantel för något helt annat för det är absolut inte kaffet och samtalet man går dit för.

Att snacka om förbud är även det extremt korkat. Bara för att man är fri att göra som man vill betyder inte att man måste bete sig som en skithög och missbruka sin partners förtroende. Och om man nu väljer att göra så ändå vilket man såklart är fri att göra om man vill så är det bra om man kan stå för det och inte försöka snacka bort det med patetiska ursäkter om att man bara ska ta en fika...

Jag tror att de som är otrogna vet mycket väl vilken skada de kommer göra men alla intalar sig att det aldrig kommer komma fram och då spelar det ju ingen roll hur mycket och länge man är otrogen, ingen kommer ju veta det ändå och om det mot förmodan skulle komma fram så räknar många iskallt med att bli förlåtna för de vet ju att deras partner älskar dem.

Personligen är det som jag tycker är det vidrigaste med otrohet, att man så iskallt och utstuderat missbrukar sin partners förtroende och kärlek. Fattar inte hur man kan sitta och se sin partner i ögonen, vara intim med sin partner, njuta av all kärlek och förtroende man får av sin partner och hela tiden veta att man sviker och förnedrar personen. Det är så ofattbart falskt och vidrigt.

Det lindrade hennes skuldkänslor, precis som att få medhåll på FL gör 

För ska vi vara ärliga så är väl var och varannan otrohetstråd inget annat än ett sökande efter andras bekräftelse och ok stämpel på att det man vill göra eller gjort är helt ok så det ska kännas bättre?