Kan man leva med att vara otrogen en gång?

Exakt mitt intryck!

I sättet att formulera sig och uttrycksmässigt uppfattar jag samma individ/man i samtliga trådar om otrohet om han inte startar dem själv.

Mannen utkämpar ett personligt fälttåg och har gjort till sin livsuppgift att försvara otrohet (andras och indirekt sina egna affärer) i forumet.

Min analys landar i samma fack som din. Nämligen försöker mannen i spaltmeter efter spaltmeter rättfärdiga sina egna snedsteg. Som för att söka uppmärksamhet och gillande av sina okristna gärningar. Uppfattar honom som en sökare, initialt med kristna värderingar, som tummats på. Innerst inne förs en väldigt tuff kamp typ skärseldens? Om alla inte delar mannens ambivalenta (inom sig) värderingar. Tyvärr hamnar mannen ifråga istället i konflikt med skribenter. Erkännandet av fenomenet trolöshet uteblir och smärtan fortplantas.

Det lindrade hennes skuldkänslor, precis som att få medhåll på FL gör 

För ska vi vara ärliga så är väl var och varannan otrohetstråd inget annat än ett sökande efter andras bekräftelse och ok stämpel på att det man vill göra eller gjort är helt ok så det ska kännas bättre?