• villvaraanonymtack

    Vill lämna "ekorrhjulet"

    Är så trött på hur samhället har utvecklat sig, att man måste jobba 40 timmar i veckan för att ha råd med hyra till lägenhet, betala av massa skulder osv. Är så trött på jobba 100 % för ha råd med hyran till lägenhet, mat m.m, fakturor osv. På vardagarna jobbar man 7-16, oftast övertid till kl 17, kommer hem, är helt slut, äter mat, kollar på tv sen går och lägger sig. Repeat hela veckan. Tills helgen kommer, då ligger man efter med allt i hushållet till veckan så det måste städas, handlas, laga matlådor m.m. Så man har ju egentligen bara 1 dag till 1,5 dag på sig att göra något man mår bra av, sen in i "ekorrhjulet" igen. Tanken på att leva såhär tills man går i pension gör en deprimerad. 

    Drömmer om att leva i nåt slags community som går utanför samhällsnormen. Vore skönt bo i något varmt land året runt, tillsammans med likasinnande människor, där man istället för att gå till ett jobb spenderar dagarna med att odla sin egna mat, bygga egna hus m.m. och försöka vara så självförsörjande som möjligt. Men samtidigt har jag en barnlängtan och skulle gärna vilja skaffa barn i framtiden och hur skulle det funka leva så med barn, de behöver ju ändå gå i skolan osv.

    Är det någon här som lämnat det där ekorrhjulet? Vad gör ni? Hur kom ni dit? 

  • Svar på tråden Vill lämna "ekorrhjulet"
  • Shakira88

    Det finns inga måsten.

    Se över hyr du kan bo billigast och gå ner i tid . Det är upp till var och en att sätta sin standard och se hur mycket pengar som måste in

  • villvaraanonymtack
    hammarhajen skrev 2022-01-03 06:55:27 följande:

    Nja. Samhället har nog inte "utvecklat sig"  till att vi jobbar mer. Förr i tiden hade människor längre arbetsveckor än 40 h och kortare semestrar. En massa skulder som du skriver om är väl inte heller något som samhället tvingar på en? Bostadslån måste förstås många ha, eftersom det inte finns hyresrätt åt alla. Men andra lån väljer man själv om man skaffar sig. Att bli självförsörjande på landet innebär också en massa jobb, men av annan karaktär. Tror inte man kommer undan med färre timmar, speciellt inte om man ser matlagning och att pyssla hemma som jobbiga måsten (som det verkar som på din TS).

    En frisk person utan familj kan absolut göra saker efter jobbet om man jobbar 7-16. Inte varje dag kanske, men gå och träna ibland, träffa vänner ibland, gå ut och äta eller gå på någon föreställning eller bio. 

    Det låter som om du kanske behöver lite hjälp med att bena ut vad du vill jobba med egentligen och med att förstå vad du vill ägna din fritid åt. Och en liten spark därbak att göra mer än bara glo på TV. Väldigt få mår bra av att bara jobba, åka hem och titta på TV och så ingenting mer, så du är inte konstig som känner som du gör! Att bli självförsörjande på landet kanske verkligen är din grej, men då behöver du komma ihåg att det förmodligen är mer slit än att vara anställd på ett traditionellt jobb och att det krävs att man gillar att hålla igång fysiskt (laga småsaker på gården istället för att titta på TV osv)

    Hoppas du kommer på vad du vill göra!


    Det är sant, samhället har ju blivit bättre på så sätt. Jag tänkte typ att det förr kunde räcka med en lön medan den andra var hemma och tog hand om hushållet. Det är jättebra det har blivit mer jämställt i samhället, men tänker det kanske gått lite åt fel håll, nu känns det som man förväntas att om man är partners måste båda jobba heltid för ha råd med allt som man förväntas ha, samt att båda är trötta när man kommer hem från jobbet. Är man ensamstående blir det ännu svårare att ha råd, bara vanliga hyresrätter är jättedyra nu för tiden, en 30 kvm lägenhet utan balkong kan kosta ca 8-9000 i hyra nu för tiden och inte lätt hitta lägenheter. 

    Att du skriver en frisk personal utan familj som jobbar 7-16 kan göra saker efter jobbet, ja jag kanske inte är helt frisk då, kanske har nån depression eller så är jag lat, vad vet jag, men mitt yrke är psykiskt riktigt krävande (jobbar inom vården) så jag känner mig mentalt utmattad när jag kommer hem från jobbet så orkar inte så mycket.
  • hammarhajen
    villvaraanonymtack skrev 2022-01-03 21:09:27 följande:
    Det är sant, samhället har ju blivit bättre på så sätt. Jag tänkte typ att det förr kunde räcka med en lön medan den andra var hemma och tog hand om hushållet. Det är jättebra det har blivit mer jämställt i samhället, men tänker det kanske gått lite åt fel håll, nu känns det som man förväntas att om man är partners måste båda jobba heltid för ha råd med allt som man förväntas ha, samt att båda är trötta när man kommer hem från jobbet. Är man ensamstående blir det ännu svårare att ha råd, bara vanliga hyresrätter är jättedyra nu för tiden, en 30 kvm lägenhet utan balkong kan kosta ca 8-9000 i hyra nu för tiden och inte lätt hitta lägenheter. 

    Att du skriver en frisk personal utan familj som jobbar 7-16 kan göra saker efter jobbet, ja jag kanske inte är helt frisk då, kanske har nån depression eller så är jag lat, vad vet jag, men mitt yrke är psykiskt riktigt krävande (jobbar inom vården) så jag känner mig mentalt utmattad när jag kommer hem från jobbet så orkar inte så mycket.
    Nja. Det går absolut att leva på en lön även idag, om man lever som man gjorde förr. På hemmafrutiden var det vanligt att bo hela familjen i en tvåa, eller i mindre hus om man bodde i hus. Kläder lappades, lagades och ärvdes och man hade färre uppsättningar. Bil var det långtifrån alla som hade och man körde inte lika långa sträckor. Man la betydligt mindre pengar på resor, prylar och upplevelser och lagade mat från grunden. Semester var ofta cykelresa med tält. Barnen fick roa sig med biblioteksböcker och lekar utomhus istället för med spelkonsoler och lekland, de vuxna lyssnade på radio på kvällen istället för att betala streamingtjänster. De flesta av oss vill inte leva på 50-talsstandard, men vill man så kan man såklart göra det Håller med om att många nog skulle må bättre av att ha lite lägre förväntningar på sin levnadsstandard och vara med öppna för att arbeta deltid, i synnerhet när de har yngre barn. 

    Jag kan såklart inte veta om du är deprimerad, lat eller om något annat är fel, men något stämmer nog inte helt om man BARA orkar jobba och titta på TV och när inte ens lediga dagar kan kännas meningsfulla och roliga. Kanske är det jobbet som är fel (eller fel för dig) och då kanske du skulle må bättre av att byta. 

    Det är också lätt att hamna i dåliga vanor som suger energi. Det har nog de flesta av oss upplevt någon gång! Men om man jobbar för att bryta dem och t.ex. går iväg och träffar vänner eller kör ett träningspass fast man tror att man inte orkar, så brukar det ge energi när man väl är iväg. Jättejobbigt såklart att göra saker fast det tar emot, men det brukar hjälpa. Om det däremot inte känns roligt alls eller som att tröttheten finns där även när man är mitt i något som borde vara roligt, då är det nog en bra idé att söka hjälp på vårdcentralen. Man kan känna sig trött och initiativlös av allt från järnbrist till depression och om inte annat är det väl alltid bra att utesluta att något är fel.

    Hoppas verkligen det känns lite bättre för dig snart!
    Och att du hittar din väg i livet, oavsett om det blir på lantgården eller i ekorrhjulet
  • silbart

    Det handlar om prioriteringar, att skaffa sig små utgifter snarare än höga inkomster. Det är egentligen bara att bestämma sig och ta det lite pö om pö. Lycka till.

  • Anonym (Normbrytare)
    villvaraanonymtack skrev 2022-01-02 17:26:42 följande:
    Vill lämna "ekorrhjulet"
    Är så trött på hur samhället har utvecklat sig, att man måste jobba 40 timmar i veckan för att ha råd med hyra till lägenhet, betala av massa skulder osv. Är så trött på jobba 100 % för ha råd med hyran till lägenhet, mat m.m, fakturor osv. På vardagarna jobbar man 7-16, oftast övertid till kl 17, kommer hem, är helt slut, äter mat, kollar på tv sen går och lägger sig. Repeat hela veckan. Tills helgen kommer, då ligger man efter med allt i hushållet till veckan så det måste städas, handlas, laga matlådor m.m. Så man har ju egentligen bara 1 dag till 1,5 dag på sig att göra något man mår bra av, sen in i "ekorrhjulet" igen. Tanken på att leva såhär tills man går i pension gör en deprimerad. 

    Drömmer om att leva i nåt slags community som går utanför samhällsnormen. Vore skönt bo i något varmt land året runt, tillsammans med likasinnande människor, där man istället för att gå till ett jobb spenderar dagarna med att odla sin egna mat, bygga egna hus m.m. och försöka vara så självförsörjande som möjligt. Men samtidigt har jag en barnlängtan och skulle gärna vilja skaffa barn i framtiden och hur skulle det funka leva så med barn, de behöver ju ändå gå i skolan osv.

    Är det någon här som lämnat det där ekorrhjulet? Vad gör ni? Hur kom ni dit? 
    Som någon skrivit ovan så går det att ta små steg ur ekorrhjulet. Men det är svårt! Vi lever i ett konsumptionssamhälle, hela landets (eller rättare sagt världens) ekonomi är uppbyggd på att vi alla konsumerar som galningar. Överallt drivs vi på olika sätt till att vi "behöver" ditt och datt. Vi är, rent krasst, figurativt batterier åt maskineriet.

    Jag lever själv åt det minimalistiska hållet, långt ifrån fullt ut, har lägenhet och en billig bil och så, men jag minimerar min konsumption till vad jag BEHÖVER, inte vad jag bara VILL HA. Nu lever jag själv, då är det lättare. Har man en partner så gäller det att man verkligen drar åt samma håll, och med barn...ja jösses, känns smått omöjligt... Kanske i communities som föreslogs ovan, jag har inte riktigt tänkt/planerat i de banorna, jag är mer solo-typen som föredrar andra människor i små doser. Däremot tilltalar iden att t.ex permanentbo i husvagn, alt en liten stuga i skogen, off-grid.

    Det går! Börja titta på de vardagliga sakerna, utgå därifrån, därefter är det steg för steg som gäller.
  • Anonym (Molly)

    Som ung hade jag tankar liknande dina. Som vuxen har jag (med min man) hittat vår väg förbi hjulet, utan att för den skull behöva stå vid sidan av samhället. Vi bor centralt i en mindre stad. Då behövs ingen bil och i och med att vi hyr har vi inga lån.

    Vi har inga jättekrav på materiell standard, så trots att vi båda jobbat deltid i över tio år är vi alltså skuldfria. Vi äter ekologiskt och vegetariskt, köper begagnat och miljömärkt. Här finns odlingslotter att hyra om man vill ha.

    Jag ser inte längre något positivt med att ställa mig utanför samhället. Istället tycker jag att samhället är något fint att vara en del av. I mitt jobb bidrar jag med efterfrågade kunskaper. I gengäld får jag uppskattning, pengar och jag lär mig hela tiden nya saker om något jag är intresserad av. Eftersom jag har barn har jag laglig rätt till deltidsarbete.

    Och som förälder hade jag aldrig velat låta mina barn växa upp utan att möta den mångfald av barn som finns på den kommunala skolan. Jag vill att de tidigt ska få erfarenheten att olika är bra. Det får man genom att från tidig ålder möta andra med helt annorlunda hemförhållanden än de egna. Ensidigt umgänge ger ensidiga tankesätt.

    Och det gäller ju även oss vuxna. Vill du gömma dig bland likasinnade i ett community eller vill du möta olikheter och lära dig och utvecklas av det?

  • Anonym (Molly)

    Kan tillägga att de jag känner som bor i storstäder har mycket svårare att komma undan ekorrhjulet. Allt kostar så mycket pengar där! Och det är inte sällan långt till jobbet. Det blir det för övrigt också ofta om man bosätter sig på landsbygden, och då måste man dessutom ha bil(ar), vilket är dyrt, och då måste man jobba mer för att ha råd med bilarna.

  • silbart
    Anonym (Normbrytare) skrev 2022-01-03 22:29:34 följande:
    Som någon skrivit ovan så går det att ta små steg ur ekorrhjulet. Men det är svårt! Vi lever i ett konsumptionssamhälle, hela landets (eller rättare sagt världens) ekonomi är uppbyggd på att vi alla konsumerar som galningar. Överallt drivs vi på olika sätt till att vi "behöver" ditt och datt. Vi är, rent krasst, figurativt batterier åt maskineriet. Jag lever själv åt det minimalistiska hållet, långt ifrån fullt ut, har lägenhet och en billig bil och så, men jag minimerar min konsumption till vad jag BEHÖVER, inte vad jag bara VILL HA. Nu lever jag själv, då är det lättare. Har man en partner så gäller det att man verkligen drar åt samma håll, och med barn...ja jösses, känns smått omöjligt... Kanske i communities som föreslogs ovan, jag har inte riktigt tänkt/planerat i de banorna, jag är mer solo-typen som föredrar andra människor i små doser. Däremot tilltalar iden att t.ex permanentbo i husvagn, alt en liten stuga i skogen, off-grid. Det går! Börja titta på de vardagliga sakerna, utgå därifrån, därefter är det steg för steg som gäller.

    Det är egentligen inte svårt. Din konsumtion bestämmer du över helt själv. Det som kan vara svårt är att tänka tanken "behöver jag denna?" Välfärden i Sverige bygger på konsumtion
  • Anonym (Molly)

    Och om självförsörjning tänker jag så här, att det kan vara en häftig känsla att reda sig själv, men att människans förmåga att använda språk och därigenom utbilda och specialisera sig också är något fantastiskt.

    Jag kan baka pizza. Men att köpa en pizza gjord av någon som är jäkligt bra på att baka pizzor är faltiskt godare. Och det är fint. Hen bidrar med sin specialkunskap och genom att betala bidrar jag indirekt med det jag kan (för det var så jag fick min lön). Jag och pizzabagaren byter kunsksper med varandra.

    Samhället bygger på att vi bidrar med det vi är bra på. Jag är händig och skulle kunna snickra egna möbler, sy kläder och baka ok pizzor. Men hur bra blir det egentligen jämfört med om ett fullblodsproffs gör det? Och jag kan faktiskt inte bota sjuka, konstruera bevattningsanläggningar mm. Att dra nytta av vår förmåga att tradera kunskaper, specialisera oss och bilda samhällen är fint och mycket mänskligt. Och man får god pizza och bra möbler. :)

  • Anonym (Molly)
    silbart skrev 2022-01-03 23:24:28 följande:

    Det är egentligen inte svårt. Din konsumtion bestämmer du över helt själv. Det som kan vara svårt är att tänka tanken "behöver jag denna?" Välfärden i Sverige bygger på konsumtion


    Håller med. Och vill man konsumera miljövänligt och på så vis hålla samhället rullande så köper man tjänster istället för prylar. Hårklippning, restaurangbesök etc.
  • silbart
    Anonym (Molly) skrev 2022-01-03 23:35:48 följande:
    Och om självförsörjning tänker jag så här, att det kan vara en häftig känsla att reda sig själv, men att människans förmåga att använda språk och därigenom utbilda och specialisera sig också är något fantastiskt. Jag kan baka pizza. Men att köpa en pizza gjord av någon som är jäkligt bra på att baka pizzor är faltiskt godare. Och det är fint. Hen bidrar med sin specialkunskap och genom att betala bidrar jag indirekt med det jag kan (för det var så jag fick min lön). Jag och pizzabagaren byter kunsksper med varandra. Samhället bygger på att vi bidrar med det vi är bra på. Jag är händig och skulle kunna snickra egna möbler, sy kläder och baka ok pizzor. Men hur bra blir det egentligen jämfört med om ett fullblodsproffs gör det? Och jag kan faktiskt inte bota sjuka, konstruera bevattningsanläggningar mm. Att dra nytta av vår förmåga att tradera kunskaper, specialisera oss och bilda samhällen är fint och mycket mänskligt. Och man får god pizza och bra möbler. :)

    Det pågår just nu en ny grönavåg. Det är ju 50 år sen sist så det ligger i tiden. Framförallt yngre människor som flyttar ut på landsbygden för att bli i det närmsta självförsörjande man kan komma. Det handlar om vilka värden man har och vilka krav man har. Man kanske inte måste ha fullblodspizzan utan det är kanske tom godare med en pizza gjord av egenmalet mjöl gjort på egenodlat. Du pratar egentligen om d finitionen på ett konsumtionssamhälle. Det har bara varit så ett kort tag i vår historia så självklart är det inte då man måste leva.
  • Anonym (Molly)
    silbart skrev 2022-01-03 23:44:23 följande:

    Det pågår just nu en ny grönavåg. Det är ju 50 år sen sist så det ligger i tiden. Framförallt yngre människor som flyttar ut på landsbygden för att bli i det närmsta självförsörjande man kan komma. Det handlar om vilka värden man har och vilka krav man har. Man kanske inte måste ha fullblodspizzan utan det är kanske tom godare med en pizza gjord av egenmalet mjöl gjort på egenodlat. Du pratar egentligen om d finitionen på ett konsumtionssamhälle. Det har bara varit så ett kort tag i vår historia så självklart är det inte då man måste leva.


    Ja, absolut en grön våg på gång! Jag förstår precis grejen med att vilja vara självförsörjande. Jag har ju också velat det en gång i tiden. Men eftersom jag lämnat de tankarna ville jag berätta för TS om andra sätt att slippa ekorrhjulet än att stå vid sidan av samhället.

    Jag tycker numera att det är bättre att de saker jag köper är av hög kvalitet och håller länge än att jag ska sitta och knåpa ihop något själv. Det finns proffs på att göra skor. Jag köper det de gjort och får skor som jag nu haft i drygt tio år och som kommer att hålla mig torr och varm flera vintrar till. Jag hade aldrig kunnat göra en så bra sko själv utan hade slösat material genom att inte göra bästa möjliga av det.

    Det jag har kvar från min grönavågenidealiserande ungdom vad gäller ideal är bland annat vikten av att leva miljövänligt. Och det gör man inte med små ineffektiva jordbruk och hemmagjorda prylar som inte håller.

    Jag upplever att det finns två grupper av miljömuppar numera - vi som bor energi- och transporteffektivt i stan och kanske inte ser särskilt miljövänliga ut på ytan men som lågkonsumerar både materiella ting och energi. Och så finns de som vill känna som att de lever i samklang med naturen. De (nu generaliserar jag!) köper ett äldre hus på landet som drar massa energi att värma upp och blir beroende av bilkörning. Jag förstår precis känslan de är ute efter. Men jag tror att det liv jag lever i stan belastar naturen mindre. Och något ekorrhjul känner jag inte av. Men vad man definierar som ekorrhjul är så klart individuellt.

    Så det är egentligen två olika önskningar - den ena en mer teoretisk ide om energieffektivt boende/leverne, den andra ett livsstilsideal för att man själv ska må bra (vilket så klart är viktigt!).

    Jag vill mest lyfta alternativet för TS att istället för att lämna samhället se dess fördelar, både för individen och för världen som helhet. För det är ett betydligt enklare sätt att slippa ur ekorrhjulet än att flytta till ett community i typ Spanien. Man kan tex fortsätta bo där man har sin släkt och sina vänner. Jag vill lyfta tanken att man kan lämna ekorrhjulet utan att samtidigt lämna samhället och alla dess fördelar. Jag är inte ute efter att övertala TS utan att vrida och vända på resonemangen för att hen ska hitta sin egen lösning. Kanske ett kollektivboende i stan? Då kan man leva både miljövänligt och i grupp. :)
  • nattuw
    villvaraanonymtack skrev 2022-01-02 17:26:42 följande:
    Är det någon här som lämnat det där ekorrhjulet? Vad gör ni? Hur kom ni dit? 
    Läs på om FIRE-rörelsen om du inte redan gjort det. De har en liknande drivkraft.
  • Anonym (Molly)
    nattuw skrev 2022-01-04 14:11:39 följande:

    Läs på om FIRE-rörelsen om du inte redan gjort det. De har en liknande drivkraft.


    Det här är spännande tycker jag. Jag ser det som så här, att man behöver springa ett visst antal varv i sitt hjul för att få livet att gå runt ekonomiskt. Man kan promenera genom livet, typ som jag, eller springa som fan i 20 år och sen sitta på rumpan resterande tid.

    FIRE-människorna växlar ju dessutom ofta upp sina hjul genom smarta investeringar som ökar värdet på deras intjänade pengar. Det får ju var och en tänka över om de anser vara etiskt ok eller inte. Vill man stå utanför samhället och odla sina egna kålrötter gissar jag, helt fördomsfullt, att det kanske inte känns helt reko.
  • Anonym (Enklare livsstil)

    Hej TS
    hur har det gått för dig? ser att tråden är
    nåt år gammal.
    jag ör inne på samma  spår som du, flytta utomlands. Men jag har barn och man. Min andra hälft vill absolut inte flytta härifrån. Känns som jag sitter fast.

  • Anonym (Göran.)

    Man behöver pengar. 


    man arbetar, vanligast är 8 timmar. En timmes rast ej inräknad i arbetstiden. Skulle tro att ca en timmes bilresa om dagen till och från arbetet. 10 timmar totalt. Man sover 8 timmar. 6 timmar återstår. det är inte mycket. 


    av dessa 6 timmar gör man ?måste sysslor? städar tvättar handlar frisörbesök läkarbesök osv osv.  


    det gäller att hålla nere kostnader. Det är enklare än att öka inkomsterna.  Det gäller att planera sin tid. göra schema. 


    handla efter arbetet. Laga matlådor en dag i veckan istället för varje dag.  Tvätta samma dag som städningen. Unna sig  lediga stunder/dagar då man inte har något att utföra. 


    men även detta liv är ett ekorrhjul. Jag förstår dig till 100%.  


    tyvärr är detta livet.  Så är livet. Trivs man då inte heller på arbetet känns det tyngre. Jag har en depression och kämpar mot just de tankar du har. 


    vakna tvätta sig klä sig äta frukost borsta tänderna åka till arbetet. 

    arbeta åka hem. Äta några timmars ledighet som man använder till måsten. Äta igen. Klä av sig tvätta dig borsta tänderna lägga sig.  


    ny dag samma rutiner. 


    ca den 25:e får man lön. Betala räkningar osv osv dag efter dag. 


    man har inget val (oftast). Då gäller det att göra det bästa man kan av det man har. 


     

  • Anonym (ekorre)

    Jag älskar ekorrhjutet. Jag har flextid så jag jobbar 8.30-16 oftast. 2 dagar i veckan tränar jag efter jobbet. Annars hämtar jag barnen. 2 dagar i veckan har dom aktiviteter. Dom andra dagarna hinner vi hitta på nåt på kvällen. Spela spel eller en promenad. När barnen lagt sig jobbar jag 1-2h till. Helgerna hittar vi på saker eller bara slappar. Städar bara om vi tycker att vi vill och hinner. Matlåda gör jag om det blir mat över. Ca 3 dagar i veckan kanske. Inget måste för mig. Kan gå på restaurang eller köpa färdigrätt. 


    På mitt jobb har vi 6 veckor semester + att jag har föräldradagar kvar, så ca 7 veckor om året några år till. 

    Vill inte ha nåt annat liv. Gillar rutinerna. 

  • Tow2Mater
    Anonym (ekorre) skrev 2023-12-22 23:46:24 följande:

    Jag älskar ekorrhjutet. Jag har flextid så jag jobbar 8.30-16 oftast. 2 dagar i veckan tränar jag efter jobbet. Annars hämtar jag barnen. 2 dagar i veckan har dom aktiviteter. Dom andra dagarna hinner vi hitta på nåt på kvällen. Spela spel eller en promenad. När barnen lagt sig jobbar jag 1-2h till. Helgerna hittar vi på saker eller bara slappar. Städar bara om vi tycker att vi vill och hinner. Matlåda gör jag om det blir mat över. Ca 3 dagar i veckan kanske. Inget måste för mig. Kan gå på restaurang eller köpa färdigrätt. 


    På mitt jobb har vi 6 veckor semester + att jag har föräldradagar kvar, så ca 7 veckor om året några år till. 

    Vill inte ha nåt annat liv. Gillar rutinerna. 


    Du menar väl att du jobbar deltid?
Svar på tråden Vill lämna "ekorrhjulet"