Få min fru att våga prata svenska

5,5år är ju rätt långt, men jag förstår henne. För mig är det så att jag "kan" inte bara sådär byta språket jag pratar med någon, det känns extrem konstig och obekväm för mig. Alltså om jag tex. från början pratade engelska med någon och sedan ska prata ett annat språk.
Det kunde leda till rätt underliga situationer. När jag flyttade till Sverige kunde jag inte svenska, så jag pratade engelska med grannar. Efter jag lärde mig svenska pratade jag svenska med nya grannar, som jag inte kände innan. En gång satt jag i gården med två grannar, båda svenskar, och pratade svenska med en (den "nya" grannen) och engelska med den andra.

När det är inom en relation förstår jag det ännu mer, för då vill man ju också ha djupare och mer meningsfulla konversationer och det blir svårare om man inte känner sig helt bekväm med språket än. Och om hon är som mig, är den ännu konstigare för henne att byta språk med dig.

Mitt förslag därför är: låt henne vara! Du har inlett din relation med henne på engelska, så du har uppenbarligen inget problem med språket. Hon pratar ju tydligen svenska med andra och kan utveckla språket, så gällande det är det ju inget problem. Samtidig kan ju du prata svenska med henne och accepterar att hon pratar engelska.