Anonym (Barnlängtan)

Tue 4 Jan 2022 21:30

55 svar

Skaffa barn själv?

Hamnat i en situation som äter upp mig. Var i en relation i 2 1/2 år, försökte få barn i 1 1/2 år. Vi köpte lägenhet, försökte få barn och genomgick en omgång IVF (Blev utdömd, för låg äggreserv). Nu för en månad sen bestämde sig min fd sambo att han inte vill göra äggdonation med mig och vill inte ha en relation längre.

Så nu står jag här. 39 år och 9 månader gammal. Sån ångest. Vet inte vad jag ska göra. Gråter 10 ggr per dag. Gråter för att jag blir lämnad. Gråter för att jag inte kommer få en familj. Gråter för att jag inte kommer få några barn.

HUR hantera man detta? VAD gör jag nu?

Har gått i tankarna att man ska släppa detta ett tag. Dejta och hoppas man hittar en ny person. Men sen vet jag inte hur man skulle ta upp detta att man inte kan få barn själv, utan måste ha äggdonation. Inget direkt man tar upp på dejt 2.

Tankarna jag också har hamnat i om jag borde skaffa barn själv. Min barnlängtan har blivit brutal och jag vill inget mer än att ha barn. Skulle gärna vilja komma i kontakt med personer som går i tankarna att skaffa barn själv eller har gjort det. Orkar man? Hur är det att få barn själv? Hur förklarar man för barnet att denna inte har en pappa?

Anonym (Hmmmm)

Wed 12 Jan 2022 00:10

#31

Om du inte har ett stort kontaktnät nu så är det inget du behöver oroa dig för. Det ät något du kan få. Det finns bland annat organisationen Femmis (frivilligt ensamstående föräldrar).

Anonym (Barnlängtan) Trådstartaren

Sat 22 Jan 2022 22:55

#32

Anonym (C) skrev 2022-01-08 08:34:06 följande:

Har du ingen större avlastning att räkna med så blir det rätt tufft. Ingen som du säkert inte klarar men det är skillnad på att leva och överleva.

Jag är inne på mitt tredje år med barn själv. Har en härlig trotsig treåring som i princip tar all min tid. Bara en sån sak att gå till frisören är ett projekt. Bara en reflektion så du vet vad du ger dig in på. Sen bör du ha en ekonomi som tillåter detta. Du kommer själv att få leva på föräldrapenning under den perioden samt ta all vab första åren. Tänk på att inte så många dagis är anpassade till ensamstående som inte kan saxa om varandra för att undvika alltför långa dagar när dom är små. Där jag bor stänger dagis fem. Så jobba senare än lite efter fyra är bara att glömma för lite marginal måste finnas för bilköer eller tågstrul.

Sen som en annan skrev så saknar jag någon att dela upplevelsen med. Bara en sån sak att gå på museum eller nöjespark. Kan tillägga att jag har stora också som jag haft en person att dela det med så jag vet skillnaden.

Du kommer inte ångra ett barn, men lätt är det inte att köra allt själv.

Tack, intressant att läsa om någon som är mitt i det hela.

Jag jobbat extra som nanny vid sidan av mitt heltidsjobb i USA i många år. Hade sen en period när jag drev eget i USA och jobbade deltid som nanny under några år åt en familj. Så jag har tagit hand om alla åldrar av barn. Vet att vissa åldrar är värre andra och att det definitivt kan vara en utmaning. Så jag har haft min del att ha med andras barn att göra.... Och vet vad ansvaret innebär.

Ekonomin är inte ett problem. Har också ett jobb som är flexibelt, som gjort för att ha barn. Anledningen delvis att jag bytt till det var just för att vi skulle ha familj. Mer frihet. Alla jag jobbar med har barn och det tär på en.

Anonym (Barnlängtan) Trådstartaren

Sat 22 Jan 2022 23:00

#33

Anonym (Sandra) skrev 2022-01-11 14:57:29 följande:

Har du förutsättningar att själv ge ett barn ett bra liv? Jag tänker bla en stabil ekonomi? Har du själv ett kontaktnät som du kan erbjuda barnet? Kanske närvarande syskon å t.o.m. eventuella syskonbarn? Då tycker jag du absolut ska sätta igång NU att skaffa barn själv.

Många gånger tänker man kanske att barnet går miste om pappan när man skaffar barn själv. Men faktum är ju att halva potentiella släkten försvinner också. Vilket kan vara bra att ha i åtanke, speciellt om man bara skaffar ett barn så den inte heller får syskon.

Men jag hoppas det löser sig till det bästa :)

Ekonomin är inte ett problem. Har många kompisar som har barn och vänner som säkert skulle ställa upp och vara förebilder. De har ju varit med om hela den här resan nu och vill inget mer än att jag iaf ska få del av min dröm med ett barn (hela drömmen hade varit en familj med en pappa och någon att dela det hela med).

Det är det som oroar mig. Jag hade en halvsyster men hon gick bort för ett tag sen. Mina syskonbarn har jag ingen kontakt med. Vi är en väldigt lite familj och jag vet inte om mitt samvete kan ta att man sätter ett barn till världen när man inte har ett stort nätverk till familj, det gör ont. Jag har tänkt på den där att om man hade haft en pappa så hade det funnits en hel familj där. Min fd sambo hade en stor familj och jag såg det framför mig att barnet där skulle alltid ha någon om något skulle hända mig. Tyckte inte fd sambons familj var fantastisk, men älska och ta hand om varandra kunde de iaf.

Anonym (Barnlängtan) Trådstartaren

Sat 22 Jan 2022 23:02

#34

Anonym (Hmmmm) skrev 2022-01-12 00:10:26 följande:

Om du inte har ett stort kontaktnät nu så är det inget du behöver oroa dig för. Det ät något du kan få. Det finns bland annat organisationen Femmis (frivilligt ensamstående föräldrar).

Tack för tips!

Anonym (Barnlängtan) Trådstartaren

Sat 22 Jan 2022 23:07

#35

Memmisen skrev 2022-01-08 02:16:08 följande:

Förstår frustrationen över hans svek. Behöver inte känna till alla detaljer för att förstå i grova drag. Hade själv blivit så ledsen. Tycker vissa är så extremt själviska i sådana här frågor.

Det är väldigt svårt att ändra sig om man haft en tydlig bild om hur det ska se ut och bli. Man blir så sviken och ledsen när den bilden inte matchar med var som blir. Försök att hitta tacksamhet i nuet och blicka framåt. Tänk igenom vad ditt hjärtas mål är och fokusera dit du ska. Kram

Det är en sån soppa. Han har lämnat och nu håller han på att bråka om lägenheten. Skiter fullständigt i lägenheten, låg prio. Men tänker inte ge mig. Vi har bestämt att jag ska köpa ut honom, ändå håller han på och krånglar, för att. Som min kompis sa: "Har han inte gjort tillräckligt med skada och bara borde avlägsna sig?" Samt att det är synd om honom, så enormt synd. Helt säker på också att jag är hatad i hans familj. Lätt att bli det om han bara berättat typ 5 % av vad som händer. Han har inte berättat om den ofrivilliga barnlösheten så väldigt vinklad historia. Men försöker blicka framåt men det är fasiken svårt ibland.

Anonym (Kör!)

Sat 22 Jan 2022 23:08

#36

Nu är jag inte ensamstående, men jag förstår din längtan! Vill du ha barn och har tid och ekonomi till det så kör... Det kommer komma hinder på vägen men de kommer du klara. Som någon skrev så finns det andra nätverk än familjen. När barnet blir äldre får det en bästa kompis att sova över hos, kanske har du någon kompis som kan komma över lite då och då, elller någon som kan dra barnvagnen en timme så du får duscha och sova lite. Och måla inte fan på väggen, varför skulle något hända dig? Nej, ett barn har jag svårt att se att du kommer ångra, däremot kommer du ibland vilja skrika men sen kommer de där små armarna runt din hals och då smälter du igen. Lycka till!
PS, ditt ex är inget att ha, en liten lort som Ronja rövardotter säger...

Anonym (Barnlängtan) Trådstartaren

Sat 22 Jan 2022 23:15

#37

Anonym (Kör!) skrev 2022-01-22 23:08:42 följande:

Nu är jag inte ensamstående, men jag förstår din längtan! Vill du ha barn och har tid och ekonomi till det så kör... Det kommer komma hinder på vägen men de kommer du klara. Som någon skrev så finns det andra nätverk än familjen. När barnet blir äldre får det en bästa kompis att sova över hos, kanske har du någon kompis som kan komma över lite då och då, elller någon som kan dra barnvagnen en timme så du får duscha och sova lite. Och måla inte fan på väggen, varför skulle något hända dig? Nej, ett barn har jag svårt att se att du kommer ångra, däremot kommer du ibland vilja skrika men sen kommer de där små armarna runt din hals och då smälter du igen. Lycka till!
PS, ditt ex är inget att ha, en liten lort som Ronja rövardotter säger...

Klara av det skulle jag, man har ju liksom inget val. Det är mer att man har en dröm, en bild av vad det hela skulle bli. Jag vill dela ett barn med en annan människa. Valet att skaffa barn skulle inte vara något som bara hände utan något jag verkligen ville, som jag trodde att jag och min fd sambo höll på med innan han drog bort mattan.

Under de senaste 7 åren har nån person gått bort varje år inom släkten. Döden är något som finns där. Den kommer även om man inte vill det. Min pappa vaknade inte en morgon och mamma hittade honom i sängen. Sånt som gör att man funderar på detta ämne. Hade varit lättare om man varit förskonad som iaf jag var innan.

Nej, han är ju inget att ha. Men fan att han kommer undan med det han har gjort och svartmålar mig i sin familj.... Den lille skiten. Har ju bra lust att skriva ett mail om berätta vad han har gjort. De skulle ju inte vara imponerade av vad favoriten har gjort... Men tänkte istället skriva en bok om den här historien (den är rätt komplex).

Anonym (XXX)

Sat 22 Jan 2022 23:25

#38

Spucks skrev 2022-01-05 08:34:42 följande:

Det är ju precis det som jag anser som fördel när man aktivt leter efter någon att vara förälder med, jämfort med när man skaffar barn med någon för att man är kär i den. När det är föräldrarskap som förbinder, är det ju precis det man fokusera på, dvs. man pratar om hur man tänker på uppfostran och allt rundomkring. Det kör man oftas inte när man är ett par. Och oftas pratar man inte ens om hur man tänker fördela ansvaret - tänk bara på alla tråder här där föräldrar har helt olika syn på hur barnet ska uppfostras, hur mycket varje föräldrar gör osv. Allt detta faller bort när man aktiv letar efter en annan förälder istället för en partner till sig själv. Och de flesta par som skaffar barn pratar nog inte heller om vad som händer om de separera och en av de vill flytta längre bort.

Visst, mycket är enklare om är helt ensam, men jag uppmärksammade bara TS att det finns alternativ i fall hon är orolig om barnet inte känner till sin biologiska pappa.

Anonym (Snowq) skrev 2022-01-05 07:57:13 följande:

Usch vad hemskt. Stackars barn. Snacka om förvirrande att flera vuxna är "föräldrar" men inte ens känner varandra. Otroligt själviskt.

Haha, föräldrarna känner inte varandra? Hur kommer du på det? Det är väl klart att man lära känna den man vill ha barn med. Och nej, barnet blir inte förvirrad av föräldrar som inte har en kärleksrelation med varandra. Många barn lever så och är inte alls förvirrad. Och barnet till föräldrar som aldrig haft en kärleksrelation till varandra slipper dessutom all drama när föräldrarna separera.

Vad är det för slags män som gör detta, då? Jag förstår att det finns desperata kvinnor som söker sig till sådana sidor, när de har blivit dumpade precis när äggreserven håller på att rinna ut, och det inte längre finns någon tid kvar att dejta och hitta rätt och bygga upp ett förhållande.

Men jag har väldigt svårt att tänka mig att normalvettiga män skulle göra det? Varför vill de inte hitta en kvinna att gifta sig med, och skaffa barn på naturligt sätt? Män har ju mycket längre tid på sig, och män brukar inte heller normalt vara så där jätteförtjusta i barn i egenskap av barn. Utan faderskärleken är något som vaknar när de egna barnen väl är födda.

Jag skulle bli misstänksam, faktiskt. Tänk om karl'n är pedofil, och vill få ett alldeles eget barn, som han får vara ensam med utan att någon misstänker något?

Anonym (XXX)

Sat 22 Jan 2022 23:30

#39

Memmisen skrev 2022-01-06 11:48:01 följande:

Först vill jag bara säga att han inte är värd dig. Vilken klenis som inte står kvar när det blåser. Du är stark på egen hand!

Att ha en kärnfamilj är ett gammalt koncept som samhället vill mata oss med. Kärlek finns i så mycket mer former. Inget eller ingen ska stå i vägen för din längtan.

Det finns en podd "Jag vill ha barn", finns på Spotify. Tror den kan ge dig styrka i detta.

Kör ??

Fast här håller jag nog inte med. Kärnfamiljen är trots allt default. Det är väldigt synd om TS, men det är inte konstigt att mannen inte vill ge sig in i detta artificiella barngörande, när han själv har möjligheten kvar att få barn på naturligt sätt. Det ÄR ändå något speciellt, att skapa en ny människa tillsammans med den man älskar, och se bådas drag i den... Sedan tillkommer sådant som vad man ska säga till släkt och vänner, vad folk ska tänka, eller om man ska hålla det hemligt. Kan bli väldigt mycket problem. Är mannen troende kan han dessutom tycka att det är fel av det skälet, att det strider mot Skapelsen.

Anonym (XXX)

Sat 22 Jan 2022 23:47

#40

race race skrev 2022-01-07 09:59:01 följande:

Kanske få barn med ett homosexuellt par? Men då behöver du ju känna dem först. Då får barnet pappor och släkt.

Ja, men det hamnar också i en subkultur. Naturligtvis beroende på hur mycket det homosexuella paret är engagerade i gaykulturen, alla är ju inte det. Men även om de inte är det, så kommer det alltid att vara konstigt och annorlunda för barnet. Han eller hon har inte valt detta, men han eller hon måste alltid försvara sina pappor mot människor som tycker att homosexualitet är fel. Och det är en stor börda att lägga på ett litet barn. Tänk även på detta med Federley t.ex.. Jag säger inte att alla homosexuella män är pedofiler, det är de naturligtvis inte, men det verkar förekomma i de kretsarna.

Skaffa barn själv?

INNEHÅLL