Gudfar

Hej!

Bra fråga. Jag hade nog tackat nej men sagt att man ändå vill vara en bra förebild som barnet gärna får vända sig till. Förklara läget, de som ej är medlemmar i svenska kyrkan får inte vara gudföräldrar (är jag rätt säker på?). Kolla upp det och använd det som ?ursäkt?.

Det finns inget som heter gudfar längre.
Men du kan vara dopfadder, antar att det är det de menar
Låter ju lite värdelöst om du inte ens vill, om den tillfrågade inte känner sig hedrad och stolt över uppdraget. 

Många bryr sig inte idag om hur kristen man  är, utan just att de vill köra på en tradition bara, och ha en gudfar/mor.

Jag har fått frågan en gång om jag kunde vara gudmor men tyvärr var jag utomlands när dopet skulle vara så jag kunde verkligen inte. Skulle vara borta i en hel månad. De hade kunnat välja mig ändå, men att jag inte var där på dopet, men de vill ha någon som de facto var på plats, så de valde några vänner (som inte finns i umgänget alls längre). För dem var det viktigare att det blev en fin ceremoni än att man faktiskt aktivt deltog i barnets liv sen som en aktiv gudmor. 

Om jag var du hade jag sagt ja tack. 

Har ni några tips på hur man är en ?bra? fadder rent praktiskt?

Att slicka en present på födelsedagen känns lite materialistiskt. Om jag blir bjuden på kalas kommer jag självklart ha present enda.

Du som är kristen och fadder , hur ansvara du för den Kristina uppfostran? Läser bibeln för barnet då och då?

Jag tänker mig att en bra fadder träffar barnet och gör något lite utöver det vanliga regelbundet. t.ex går till ett fik och tar en ?dop-fika? en gång om året och pratar om livets mening. Det har jag svårt att se att jag kommer att göra, även om det låter trevligt. Ska jag vara fadder vill jag vara en bra fadder.

Vad gör du för ditt gudbarn?

Tänk på att det är en ära att bli tillfrågad, så du inte sårar föräldrarna när du pratar med dem...

Jag är fadder men har ingen tro överhuvudtaget. Min roll är som en vän till familjen, jag ser till att uppmärksamma födelsedagar och att prata mycket med barnet när jag är där.

Mina gudföräldrar har jag aldrig spenderat mycket tid med, men fick alltid genomtänkta små gåvor och på nåt sätt så känns de lite extra viktiga för mig även om vi inte har så mycket kontakt nu när jag är vuxen.

Det behöver inte vara en stor grej för dig.

Såg till föräldrarna att det är en ära, säg att du är osäker på vad de förväntar sig och be dem förklara. Och för tusan, säg inte nej.