Har ni varit med om något övernaturligt i erat hem?
Har ni varit med om något som vissa skulle kalla för övernaturligt eller oförklarligt i erat hem?
Har ni varit med om något som vissa skulle kalla för övernaturligt eller oförklarligt i erat hem?
Inte hemma men när jag låg inne förra julen så blev jag stucken en helsickes massa. Båda Armarna var blålila till slut,. Det konstiga som hände var att till slut visade sig ett serienummer på vänsterarmen, precis som judar fick intatuerade. Jag hade släktingar som överlevde förintelsen så jag kände igen det som det. Det var inte inbillning heller, flera sjuksköterskor kon och tog bilder och jag har två bilder i telefonen, fast mina bilder är inte lika tydliga d de är tagna dagen efter det dök upp. Släktingar som spökade? Jag vet inte.
Det här var länge sedan, numera har hjärnan rationaliserat bort det som inbillning men om jag är ärlig mot mig själv såg jag faktiskt spöken.
Sommaren 2001 (om jag kommer ihåg rätt årtal) jag jobbade på ett av Sveriges allra sista sjukhem (innan allt sånt blev ålderdomshem och hospice med individuella lägenheter). Alltså som sjukhus, där upp till 6 (men oftast 2 eller 4) delade rum.
När folk dog, så kunde man inte låta dem vara på rummet tills bårhuset hämtade dem, utan man rullade dem i sjukhussängen (efter att hjälpligt ha gjort i ordning dem) till sjukhemmets källare och de blev hämtade från där.
I den där källaren kunde det ibland redan vara en död när man kom ner med en annan död. Det var skitläskigt. Ofta fick jag en känsla av att de döda rörde sig så fort jag tittade bort, när jag var på väg genom kulverten till själva rummet kunde jag höra musik, eller någon som pratade (utan att uppfatta orden). Men det blev tyst direkt när jag kom in, fanns ingen radio eller så där. Som om jag hade stört den döde och han/hon märkte att jag var där och därför var tvungen att vara tyst och stilla. Men så fort jag inte såg.
Det var lakan (som vi la över personen av nån anledning) som gled ner, arm vid sidan av sängen istället för vid sidan av kroppen eller på den dödes mage. Så jag fick rätta till den döde eller lakanet (och var skiträdd när jag gjorde det). Såna saker.
Verkligen skitläskigt. Pulsen måste vart på 150 på mig bara i närheten av det rummet.
Det skulle tydligen även spöka i avdelningens duschrum efter att någon, några år tidigare hade dött på en duschsäng under själva duschen. Så väldigt få i personalen var bekväma med att jobba i duschrummet. Jag var inte heller bekväm med det, men jäkligt nyfiken samtidigt så jag tog så många duschningar jag kunde (till övriga personalens glädje) men såg aldrig något där, inte som i kulverten.
Kanske svårt att se för att man var koncentrerad på patienten, pratade med denne och duschade patienten så kan nog ha missat något.
Jag tror inte på sånt här...helt. Har som sagt rationaliserat bort det med att jag var rädd/livlig fantasi... men om jag går tillbaks i tid och det jag upplevde och är ärlig...så visst fan var det nåt riktigt skumt i den där kulverten.
Väldigt mystiskt med att en arm kunde falla ner, med tanke på likstelheten. Ett lik blir ju stelt inom nån timme efter döden, speciellt i kallt utrymme. Kusligt. Var kroppen mjuk?
Inte hemma men när jag låg inne förra julen så blev jag stucken en helsickes massa. Båda Armarna var blålila till slut,. Det konstiga som hände var att till slut visade sig ett serienummer på vänsterarmen, precis som judar fick intatuerade. Jag hade släktingar som överlevde förintelsen så jag kände igen det som det. Det var inte inbillning heller, flera sjuksköterskor kon och tog bilder och jag har två bilder i telefonen, fast mina bilder är inte lika tydliga d de är tagna dagen efter det dök upp. Släktingar som spökade? Jag vet inte.
Jag har varit med om 3 händelser i min förra bostad (en 20-tals bostad) där en släkting till mig har bott innan, och gått bort ett par månader tidigare innan händelserna. (Ej bortgång i själva bostaden, och det har även bott en del bortgångna i bostaden innan).
En dag letade jag efter en borttappad kork till en hårspray, och när jag precis hade kommit in i badrummet, så rullade korken fram långsamt på golvet mot mig, från sidan av badkaret.
Ett annat tillfälle, i samma bostad och under samma period, bakade jag i köket. Jag minns att dl-måttet låg nedåt på sidan på bordet mitt emot köksbänken där jag stod. När jag vände mig om mot bordet igen där dl-måttet låg, STÄLLDE det sig upp blixtsnabbt, mitt framför mina ögon.
Stod bara och stirrade på dl-måttet och funderade på om jag hade sett i syne. Dock tror jag inte det, var givetvis helt nykter.
Den tredje grejen var att jag passade en kompis hund i bostaden vid ett tillfälle. En dag när jag och hunden var i vardagsrummet (där jag själv har känt mig iakttagen ifrån en viss plats framför bokhyllan många gånger tidigare) så började hunden helt plötsligt att stirra länge och väl på Just det hörnet jag känt mig iakttagen ifrån tidigare, och inte nog med det så började hunden morra samtidigt som blicken var fäst mot bokhyllan. Kan djur inbilla sig? Låter inte direkt sannolikt.
Jag har varit med om 3 händelser i min förra bostad (en 20-tals bostad) där en släkting till mig har bott innan, och gått bort ett par månader tidigare innan händelserna. (Ej bortgång i själva bostaden, och det har även bott en del bortgångna i bostaden innan).
En dag letade jag efter en borttappad kork till en hårspray, och när jag precis hade kommit in i badrummet, så rullade korken fram långsamt på golvet mot mig, från sidan av badkaret.
Ett annat tillfälle, i samma bostad och under samma period, bakade jag i köket. Jag minns att dl-måttet låg nedåt på sidan på bordet mitt emot köksbänken där jag stod. När jag vände mig om mot bordet igen där dl-måttet låg, STÄLLDE det sig upp blixtsnabbt, mitt framför mina ögon.
Stod bara och stirrade på dl-måttet och funderade på om jag hade sett i syne. Dock tror jag inte det, var givetvis helt nykter.
Den tredje grejen var att jag passade en kompis hund i bostaden vid ett tillfälle. En dag när jag och hunden var i vardagsrummet (där jag själv har känt mig iakttagen ifrån en viss plats framför bokhyllan många gånger tidigare) så började hunden helt plötsligt att stirra länge och väl på Just det hörnet jag känt mig iakttagen ifrån tidigare, och inte nog med det så började hunden morra samtidigt som blicken var fäst mot bokhyllan. Kan djur inbilla sig? Låter inte direkt sannolikt.
I huset jag är uppväxt i har jag varit med om massa saker.
Fotsteg i hallen utanför sovrummen, från en vuxen person men man såg aldrig någon utanför. Hörde dessa endast när jag vaknat på natten och låg mellan mamma o pappa i deras säng så jag visste ju att det inte va någon av dem. (jag va kanske 5 år och det hände många gånger.)
Satt uppe en natt via familjedatorn i köket när jag va i sena tonåren. Brevid mig på samma vägg är det ett valv ut i hallen (istället för en dörr). Mamma hade lämnat en lampa tänd som hon ville att jag skulle släcka när jag skulle sova. Ser en skugga gå framför lampan och sedan försvinna. Den blinkade alltså inte till, utan skymdes bara, precis som att en person skulle gått förbi. jag vet att jag är ensam vaken och ser dessutom sovrumsdörrarna och skulle hört och sett ifall det varit föräldrarna eller syrran.
Varit med om mer där men mindre saker.
I lägenheten min mormor bor i va det nåt elakt som höll till i det mindre sovrummet. Det tog emot ordentligt att gå in där och nackhåren reste sig, nästan alla sa samma sak, nu har vi dock fått bort vad det nu va.
Bodde ett tag med ett ex i hans lägenhet. Va ensam hemma en dag och hade varit på toa. Öppnar toadörren och ska ta ett steg ut från badrummet och snubblar över en katt och håller på att ramla rakt nerför trappen som va mitt emot toadörren. Vi hade inga katter, lägenheten låg en våning upp förutom ytterdörren och jag kollade igenom hela lägenheten efteråt. Ingen katt. Frågade honom senare om han haft en katt innan som sett ut si och så och det hade han men den var död sen många år.
Hade en bur för smådjur ute i regnet. Bottendelen fylldes med vatten. Tittade ut på den via mitt sovrumsfönster då såg det ut som att någon plaskade våldsamt i vattnet.
Gick ut och titta. Då var vattnet lugnt. Gick in igen konfunderad, tittar ut. Då upprepas samma sak. Jag går ut. Vattnet lugnt. Jag hällde ut vattnet.
Det var vindstilla och en person till förutom mig såg den andra gången.
Bor på en plats där människan levat länge. Bakom huset ligger en gammal begravningsplats som är flera tusen år gammal.
Vad tror jag? Inget, tror att det måste varit någon form av synvilla. Men märkligt var det i vart fall.
I huset jag är uppväxt i har jag varit med om massa saker.
Fotsteg i hallen utanför sovrummen, från en vuxen person men man såg aldrig någon utanför. Hörde dessa endast när jag vaknat på natten och låg mellan mamma o pappa i deras säng så jag visste ju att det inte va någon av dem. (jag va kanske 5 år och det hände många gånger.)
Satt uppe en natt via familjedatorn i köket när jag va i sena tonåren. Brevid mig på samma vägg är det ett valv ut i hallen (istället för en dörr). Mamma hade lämnat en lampa tänd som hon ville att jag skulle släcka när jag skulle sova. Ser en skugga gå framför lampan och sedan försvinna. Den blinkade alltså inte till, utan skymdes bara, precis som att en person skulle gått förbi. jag vet att jag är ensam vaken och ser dessutom sovrumsdörrarna och skulle hört och sett ifall det varit föräldrarna eller syrran.
Varit med om mer där men mindre saker.
I lägenheten min mormor bor i va det nåt elakt som höll till i det mindre sovrummet. Det tog emot ordentligt att gå in där och nackhåren reste sig, nästan alla sa samma sak, nu har vi dock fått bort vad det nu va.
Bodde ett tag med ett ex i hans lägenhet. Va ensam hemma en dag och hade varit på toa. Öppnar toadörren och ska ta ett steg ut från badrummet och snubblar över en katt och håller på att ramla rakt nerför trappen som va mitt emot toadörren. Vi hade inga katter, lägenheten låg en våning upp förutom ytterdörren och jag kollade igenom hela lägenheten efteråt. Ingen katt. Frågade honom senare om han haft en katt innan som sett ut si och så och det hade han men den var död sen många år.
Ja, jag såg min fru i hemmet igår och hon är ett riktigt UFO.
Väldigt mystiskt med att en arm kunde falla ner, med tanke på likstelheten. Ett lik blir ju stelt inom nån timme efter döden, speciellt i kallt utrymme. Kusligt. Var kroppen mjuk?
Gissa. I förra huset spökade det kontinuerligt. En liten skalkniv försvann en gång i veckan typ. Hittade den i källaren, uppe på frysen (fullhöjdsfrys). Det höll på i ett antal månader.
En smörgås försvann medan jag var och öppnade dörren för hundarna. INGEN person vara på nedre våningen då för alla hade gått och lagt sig. Rysningarna var starka när jag såg mackan var borta.
Låg och slumrade på sängen i det mörka sovrummet när jag plötsligt fick hallens lampa lysandes i ögonen. Det var sovrumsdörren som långsamt öppnades som gjorde att lampan syntes.
Hundarna satt och viftade på svansen inför nåt som stod framför dem.
Dottern (11 år typ) hörde gråt uppe på övre våningen när hon var själv hemma en kort stund. Hon sprang ut och satte sig på gårdsplanen för hon blev så rädd. (Dottern är lite synsk tror jag)
Så där höll det på...suck
Det vart ärligt talat en hel del skumma saker med min farmors hus, när det fortfarande fanns. Exempelvis hur det plötsligt kunde bli svinkallt i ett rum, så andedräkten immade rent av. Detta även mitt i sommaren. Kände alltid som att någon iakttog inifrån väggarna när det där skedde. Matsalsrummet var det rummet där detta inträffade mest. Trappan i stora hallen kunde knarra så in i, under nätter. Det lät verkligen som att någon gick upp och ner. Men allt som oftast var det mer en känsla, som kunde gripa tag i en plötsligt. Alltid att det kändes otroligt obehagligt och som att något stirrade på en. Det var vissa rum som var sådär, i andra rum märktes aldrig något konstigt. Tur det, för jag hade inte stått ut att vara där annars. Älskade farmor och hennes ödsligt belägna hus intill skogen, men alltså. Nej, om där inte hade funnits trygga rum, man kunde fly till och vara säker på att inget skulle hända i, då hade jag inte orkat vara eller sova där.
Mamma flyttade till en lägenhet som visade sig vara rejält otrevlig. Man såg saker i ögonvrån, och det vart som att någon otrevlig energi var fast i väggarna. Hon tog dit två medium en gång, lät dom hålla någon slags träff där. Dom fixade vad det nu än var som vart skumt med lägenheten. Vad jag minns så fungerade det, och kom inte tillbaka. Tror dom sa något om några energi linjer som korsade varandra på ofördelaktiga sätt. Därav obehaget och att man kunde se saker. Andar, eller vad dom nu menar att det är, dras till sådana platser tydligen.
Detta är sådant som jag inte funnit logiska eller naturliga förklaringar till. Allt som skedde hos min farmor var inte andar, eller spöken. Så jag har valt att exkludera dom sakerna. Annars vill jag inte påstå att jag upplevt saker som vuxen, och jag upplever att det i regel går att hitta naturliga och logiska förklaringar. Min sambo tillexempel, han ser alltid siluetter av folk när han håller på att somna. Är det andar? Nej. Det är sömnparalyser han drabbas av. Dessa har han haft så länge han kan minnas.
Jag tror inte på spökerier och kan oftast hitta en naturlig förklaring (sömnbrist etc. till sådant jag sett och hört.) utom i en lägenhet. Det var inget gammalt hyreshus, utan byggt på mitten av 90-talet. Även om det var lyhört mellan rummen, så hörde vi aldrig grannarna. Vi bodde högst upp i huset, med snedtak - utan någon vind. Trots det hörde vi väldigt ofta steg där uppe på taket. Första gången trodde vi att det var en sotare eller något, men det bara fortsatte - ibland på dagen och ibland på natten. Vi kunde till och med följa stegen från rum till rum (som om någon gick ovanför våra huvuden.) En barnvakt hörde det också en gång och trodde att min man hade kommit hem, eftersom hon så tydligt hörde honom gå i sovrummet, innan hon plötsligt hörde stegen som om de kom från taket.
Än idag förstår jag inte vad det var eller hur vi kunde höra det så tydligt, men det var väldigt märkligt. Barnvakten var helt säker på att det var spöken. Jag är skeptisk, men hittar heller ingen annan förklaring.