Inlägg från: Anonym (Förtvivlad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Förtvivlad)

    Gränssättning som separerade

    Jag har tre barn och min sambo har två barn sedan tidigare. Vi bor tillsammans sedan ett år tillbaka. Barnen är mellan 7-12 och kommer mycket bra överens.

    Jag och min exmake har ett fungerande samarbete. Min sambo och hans exfru har inte ett fungerande samarbete.

    - Vi strävar efter att barnen ska bli självgående, därför tar de äldre barnen buss hem från skolan och förväntas kunna ordna ett mellanmål innan de åker till sina aktiviteter. Hon curlar istället. Hämtar och lämnar, på olika platser flera gånger dagligen. (Hon lämnade min sambo för sin chef, misstänker att det ger större möjlighet till flexibla arbetstider (kunde inte låta bli att skriva det)).

    - Varje vecka får vi sms om vad vi borde göra (köra runt, inte tvinga att delta på träningar (sonen börjar bli överviktig), hämta tidigare osv.)) Smsen är hotfulla och otrevliga. Även sms som ?jag ska ha soffan. Den vill ni väl inte ha ändå, där har vi ju legat med varandra?. Helt bisarra sms.

    - Hon använder ofta barnen som vapen. Den här julen var vår jul, men då ska hon istället hävda att barnen är tillräckligt stora för att välja själva. Det var fruktansvärt. Vi lämnade glada peppade barn veckan innan och fick tillbaka två vrak som inte visste verken ut eller in. Hur skulle de kunna välja mellan mamma eller pappa på jul. Vi pratade med dom och sa att dom absolut inte skulle behöva välja, det är därför vi har varannan jul. De åkte till sin mamma julveckan och fram till på julafton visste vi inte om dom skulle komma tillbaka eller inte. Hon fortsatte meddela att de skulle välja själva. På julafton när min sambo kom dit för att hämta kom barnen ut och de firade jul hos oss. Det här är bara ett exempel. Varje vecka får vi hem en förstörd 10åring som berättar att hennes mamma hotat att sälja hästen igen. Det var så mycket problem när hon red hästen under våra barnveckor att vi istället erbjöd henne ridskola, hon var superpepp och vi var och hälsade på i stallet. Veckan efter kom hon tillbaka till oss helt förstörd eftersom hebbes mamma skulle sälja hennes häst (till saken hör också att det är en häst hon rider tillsammans med flera andra barn, det är inte hennes häst). Nu fortsätter det vecka efter vecka.

    - Ett av barnen är egocentriskt, försöker alltid maxa för egen vinning och tar inte hänsyn till andra. Dessutom ljuger hen alltid till dess att sanningen läggs på bordet. Min sambo försöker få ordning på det beteendet.

    Kontentan: Eftersom mamman erbjuder skjuts överallt, obegränsat med sötsaker, inte står på sig om träningar, inte sätter gränser och köper allt barnen vill ha, blir effekten att äldsta barnet vid några tillfällen inte har velat komma hit. Han spelar ut oss, markerar att om han inte får som han vill här, ja då kommer han inte.

    Uppfostringssituationen blir helt omöjlig.

    Jag orkar inte med det här mer. Jag orkar inte få sms från henne hela tiden, jag orkar inte ha en sambo som är förtvivlad när hans barn inte dyker upp och samtidigt vill jag inte böja mig för hans barns vilja och uppträdande när det är illa.

    Vad sjutton gör man? Kan man inte sätta gränser som bonusfamilj? Hon vill ha barnen heltid, så det ligger inte i hennes intresse att det ska fungera.

    Nu är jag oplanerat gravid och jag kommer välja att göra abort. Jag vet inte hur länge till jag står ut med den här relationen, oavsett hur mycket jag älskar min sambo och hur gärna jag vill ha det här barnet. Vi behöver hjälp.

  • Svar på tråden Gränssättning som separerade
  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Känner med dig) skrev 2022-01-07 02:13:51 följande:

    Jag känner med dig och jag har varit i en liknande situation. Jag blev dock aldrig gravid i den relationen.

    Den situation du beskriver är ganska klassisk när det kommer till bonusfamiljeliv. En galen ex-kvinna, en pappa och sambo som är för trött, för vek, för ledsen, som är icke förmögen att styra upp saker och en ny partner och bonusmamma som vränger sig ut och in för att få saker att funka och som hela tiden får ta konsekvenserna av att pappan inte kan styra upp och sätta gränser i relationen till sitt ex. Som sagt, klassiskt.

    Det jag ångrar idag är att jag kämpade på. Mamman till barnen ville ha dem på heltid. Pappan ville ha barnen på halvtid. Jag supportade det beslutet och jobbade häcken av mig för att pleasa och rodda för barnen.

    Jag önskar såhär i efterhand att jag inte hade lagt ner allt jobb på hans barn. Han hade inte klarat av att rodda allt själv med dem varannan vecka och utan min hjälp hade resultatet då blivit att barnen hade flyttat till mamman på heltid.

    Min dåvarande sambo tog mig och det jobb jag lade ner för givet. Jag började se vilken liten pojke han var som inte klarade av att ta ansvar för den situation han varit med och skapat. Min kärlek till honom dog och efter några år lämnade jag relationen. Han blev arg på mig för att jag lämnade honom och som hämnd på mig förbjöd han mig att någonsin träffa hans barn igen. Jag älskade, speciellt den ena ungen, så att jag förbjöds att träffa dem var fruktansvärt ju, både för dom och för mig :(

    Han klarade inte av att serva och rodda för dem på egen hand varannan vecka, så efter att jag lämnade honom så flyttade barnen till mamman på heltid och var endast hos pappan varannan helg sen.

    Så mitt råd till dig: serva inte hans barn, låt barnen flytta till mamman på heltid, fokusera på er familj och behåll barnet i magen om du vill det.


    Och jag känner med dig. Vilken historia. Hur länge sedan är det? Kan du fortfarande inte träffa barnen?

    Jag har funderat på om en extern person skulle kunna hjälpa till att sätta gränser. Exfrun brukar hota med familjerätten, det kanske kan vara bra att försöka med det? Tänk om en extern part kunde slå fast att varannan vecka gäller, att byte sker en viss dag och att båda parter förutsätts ha respekt för varandra och inte lägga sig i varandras veckor. Jag antar att det inte är riktigt så enkelt. Har du erfarenhet av det?

    Om jag hade valt att behålla barnet hade hans exfru tappat det och tyckt att han inte prioriterade barnen han har, därefter hade hon börjat bygga opinion hos barnen och det hade slutat med att barnen kom hit varannan helg istället. Det hade gjort att min sambo behövde kompensera ännu mer? Vi hade haft två extremt bortskämda och otrevliga barn här varannan vecka. Och jag hade varit fastlåst i cirkusen.

    Jag börjar förstå varför sannolikheten för skilsmässa är mycket högre i bonusfamiljer än i kärnfamiljer.
  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Nja) skrev 2022-01-07 09:43:17 följande:

    I ärlighetens namn tror jag att du redan vet vad du behöver göra. Det kommer INTE bli lättare om ni får ett gemensamt barn. Då är du fast i detta tills hans barn blir så stora att de flyttar hemifrån. Jag befann mig i precis samma situation som du, bara att jag inte har egna barn. Det var en outhärdlig situation där pappan (min ex sambo) jämt vek sig för sina barn och hade 0 regler där hemma då han ville "köpa" deras kärlek för att de inte skulle välja hans ex istället för honom. Han lovade förbättring jämnt och ständigt men både du och jag vet att de sällan lever upp till vad de lovar. Det gick så långt att jag jämnt och ständigt hade ångest och var irriterad när barnen var hemma under hans vecka och jag valde då att lämna. Jag är oerhört tacksam över att jag inte skaffade barn med honom, för då hade jag varit fast i karusellen.


    Jag tänker precis som du. Jag vet inte om jag kommer kunna titta på hans barn efter att jag tagit bort vårt barn för att hans barn ska kunna fortsätta bete sig illa.

    Känner hur ett hat växer mot både bonusbarnen, exfrun och sambon.

    Fast mest är det tårar. Handen ligger på magen, skrutten, det är inget roligt beslut att ta.
Svar på tråden Gränssättning som separerade