Är det dumt att försöka mer?
Under julen berättade min man som jag varit tillsammans med i 19 år att han nog vill skiljas. Jag blev ledsen och chockad eftersom han aldrig antytt något åt det hållet.
Jag vet att vår relation varit upp och ner och ner under åren. Ibland har jag själv sagt att jag funderat på om vi ska separera men då har han alltid sagt att han tycker vi ska fortsätta för barnens skull och att vi inte har det så dåligt.
Vi är väldigt olika. Har olika personligheter och intressen. Under våra år tillsammans har vi fått två barn som idag är 10 och 6 år som vi båda älskar mycket.
Jag är en person som har mycket känslor. Kan bli arg, ledsen men också väldigt glad när jag är det. Jag har märkt att mitt humör ofta svänger mer mellan ägglossning och mens och enligt 1177 kriterierna prickar jag in på PMSD. Har också en del psykologiska besvär med ångest som jag haft under hela livet.
Under åren har jag känt att inte fått så mycket stöd av min man i vardagen med barnen. Men det är dock inte som att han aldrig är med barnen. Han hämtar och lämnar dem ofta på dagarna eftersom han har bilen och gör också utflykter till badhus och lekland. Men han är ofta uppe sent och ligger sen och sover till 9-11 på dagarna. Dagtid hamnar han ofta på toaletten i timmar där han surfar och jag får fixa mycket praktiskt med barn, tvätt, matlagning mm. Ibland har det känts som att jag har tre barn. Det är inte heller ovanligt att han lägger sig dagtid.
När jag pratat med honom om det blir han ofta passiv. Ibland säger han att han ska tänka på det men sen märks ofta inte någon förändring. När han känner sig sjuk är han ofta borta hela dagar. Men om jag är sjuk brukar jag inte få vila.
Jag har ibland blivit arg och skrikit när jag inte nåt fram. Ibland har jag sagt dumma saker som idiot, dum i huvudet, ful, lat, äcklig men väldigt sällan på senare år. Skriker gör jag dock fortfarande ibland. Ibland har jag sagt att jag inte orkar mer och att jag vill göra slut. Han har inte visat att han direkt brytt sig om vad jag sagt och det är nog därför jag fortsatt. Jag vill bara nå fram och få till en förändring. Vill inte vara elak även om det kan framstå som det. Har också pratat om familjerådgivningen men min man har sagt att han tror att vi kan lösa det själva.
Min man är väldigt praktiskt och kan ibland säga saker som sårar mig t.ex. när jag är ledsen över min pappa som är allvarligt cancersjuk och får höra att det inte hjälper att gråta.
Blir också ibland ledsen och arg när han tycker att det är kul att nypas eller sticka in fingrarna i sidorna på mig när jag inte är beredd trots att jag sagt att jag inte tycker det är kul utan upplever det obehagligt. Ibland skjuter han nerfskott på mig fast jag inte vill. Han brukar då säga att jag inte har någon humor.
En annan sak som varit jobbig är att han tjatat mycket om sex. Både genom ord och att han tar på mina privata delar fast jag sagt att jag inte vill. Blir då ibland desperat när han inte lyssnar och tar tag i hans händer eller knuffar undan honom. Jag vill kanske ha sex ca en gång i veckan eftersom jag är trött och han vill kanske ha det flera gånger i veckan ibland flera gånger om dagen.
Barnen har hört att jag blivit irriterad ibland genom åren (men inte när jag sagt något dumt) men inte ofta. Vi bråkar mest när de är ute eller sover. Om de hört att jag varit arg har jag försökt förklara och också visa att vi blivit sams igen.
När min man sa att han ville skiljas kände jag att jag inte ville det. Jag vill försöka fixa vår relation. Jag tror att jag kan hitta bättre sätt att visa min frustration (när jag nu förstått att jag sårat honom) och att jag kan vilja ha mer sex om det inte är kravfyllt. Skulle också vilja ha mer intimitet när det inte är krav på sex. Vi har nu bestämt oss för att ta hjälp av familjerådgivningen.
Min man är mer tveksam. Han har träffat en ny på nätet men har nu gått med på att pausa och försöka satsa på oss. Om vi inte kan få till en bättre relation får vi separera men vill verkligen ge det ett allvarligt försök. Vill inte göra något som är dåligt för barnen.
Har ni några råd att ge?
