Orolig för Als
Hej,
Det här är första gången ja skriver i det här forumet. Men vill bara skriva av mig någonstans.
Det hela började för 1 år sen när jag var på gymmet, jag brukar lyfta ca 20 kg vardera på varje arm. Helt plötsligt fick ja inte upp 8 kg på min vänstra arm, det blixtra till och ja svimmade av. Personalen på gymmet kontaktade ambulans. Väl på sjukhus gjorde neurolog läkare diverse tester, dom blev förbryllade för att jag inte hade nån smärta alls utan enbart svaghet i en arm. Ja las in 3 dygn och dom utredde mig, för allt utom als fick ej göra emg, jag var för ung för det enligt läkaren (36 år). Proverna visade inget och ja skrevs ut. Dock ville dom fortsätta att kolla mig och jag fick kallelse hem, kände mig dock bättre så ja avböjde den.
Nu ca 1 år senare så började det med att jag fick springa på toaletten 15 gånger per dag. Vårdcentralen hittade inget fel så ja struntade i det. Tänkte att det löser sig.å Sen några veckor efter det får jag svårt att svälja på ena sidan av halsen, får inte kontakt med musklerna där. Ja ignorerade det bara, en dag föll ja ihop på jobbet när jag hade massa saliv i halsen som ja inte kunde svälja ner, ja fick ingen luft. Då hamna ja på sjukhuset igen, neurologen ville lähga in mig igen. Ja gick igenom samma tester som sist, men dom hittade borrelia antikroppar i mig. Men ingen borrelia infektion, ja fick göra emg som avvek men inte så att det var oroväckande. Läkaren sa att jag har två stenoser i nacken och att dom utredde mig för als spinal stenos eller nåt sånt. Ja skrevs ut eftersom emg var "hyffsat okej" nu har jag två månader senare svaghet i två armar och båda fotlederna. Mina muskler har världens nervryckningar som inte syns men om ja lägger handen på muskeln så kan man känna dom tydligt. Alla mina muskler krampar på eftermiddagen och jag får en sjuklig onormal trötthet från ingenstans.
Jag har med handen på hjärtat inte ens läst symptomen för als för ja vill inte veta. Men det känns uppgivet, vart ska man vända sig för att få hjälp nu? Sjukhuset kommer bara säga att man redan är utredd... Det kanske är bättre att inte veta och att man blir bättre än dag? Eller så inträffar det värsta men då är det som det är?
