När jag var yngre och innan jag träffade min sambo så ja, då jobbade jag trots feber, ont i halsen, hosta, snorig näsa osv. Tryckte i mig några ipren, tog med näsdroppar och gick till jobbet för att vara duktig.
Sen träffade jag min sambo som har en bakomliggande sjukdom som gör att han är känslig för infektioner, och i samband med det insåg jag vilken ren idioti det var att ta sig rätten att gå till jobbet och smitta andra människor där en "vanlig förkylning" för mig kunde innebära en långdragen infektion på flera veckor och kanske efterföljande lunginflammation eller liknande för någon annan.
Så de senaste fem-sex åren har jag faktiskt tagit mitt ansvar och stannat hemma vid minsta symptom. Men hade jag inte träffat min sambo och fått en annan inblick i det hela så hade jag säkert varit en av dom som tyckte dagens rekommendationer var trams och att det inte är så farligt att gå till jobbet med full blown förkylning.
Sen tycker jag faktiskt att jag själv blir av med sjukor snabbare när jag är hemma direkt, jämfört med att jag tvingar mig själv att jobba sjuk. Då kunde ju en vanlig förkylning sitta i hur länge som helst bara för att man inte lyssnade på sin kropp, stannade hemma och vilade i två dagar.
