Hur länge ska man orka vänta på en partner som inte känner lust?

I ett förhållande så styr den som vill minst.
-Vill inte ut och resa på semestern
-Vill inte hälsa på svärmor
-Vill inte ha gemensamma aktiviteter
-Vill inte arbeta för att hitta tillbaka
-Vill inte ha sex

Jag menar på att i ett sunt förhållande så möts man på flera plan.
Man vill att den andra är lycklig, att göra den andra lycklig bidrar till egen lycka.
I ett längre förhållande kan vissa saker bli slentrianmässiga eller solkas, exempelvis sex och man anser inte det vara värt att mötas.

Tror att det är att man tar partnern för given, den kommer ändå inte lämna. 

Många som har lämnat långa förhållanden får ju ett nyvaknat, brinnande intresse för sex, även sådana som har levt i sexlösa förhållanden.

Så, i din situation hade jag förberett för det värsta men arbetat för det bästa och om ni inte hittar tillbaka till nyfikenhet och gemenskap så lämna!
Att lämna är i många fall en kärlekshandling.

Man kan vara kärleksfull utan att knulla.
Man kan knulla utan att vara kärleksfull.
så, nu är det utrett.
Om man vill ha sex i sin relation och partnern inte vill så fungerar inte relationen.
Om man inte vill ha sex i sin relation och partnern vill, då fungerar inte relationen.
Vad gör man med en relation som inte fungerar?
Man avslutar!

Vissa resonerar som att:
-Jag är mätt, då får du inte äta och du är en dålig människa för du är hungrig.
Empati är förmåga och viljan till att förstå andra människor.

Vad gör hon för att förtjäna det?

Reflektion; Intressant att notera hur grova epitet vissa "rättrådiga" anser sig ha rätt att använda.

Om någon däremot hade hejat på TS med orden:

-"Skilj dig från din frigida torrfitta till fru" så tar de garanterat illa vid sig.

Ångesten är naturlig, du vet vad du har men inte vad du får.
Har läst vidare på dina svar och jag var lite i samma sits som du.
Saknade intimiteten, där sex är en av många beståndsdelar.
Kände mig oattraktiv. Om man talar kärleksspråk så var jag och exfrun helt olika.
Jag är väldigt fysisk medan exfrun absolut inte var det, snarare så blev jag tillrättavisad att inte *hålla på*.

Dvs, hon tyckte inte om ifall jag spontant gav henne en puss i nacken i förbifarten eller kramade om henne. Sex? Glöm det!
Samtidigt var det viktigt ifall någon annan fanns i närheten, då skulle vi minsann demonstrera hur tajta vi var.
Nåväl, vi gjorde slut, nu skulle jag ta ifatt flera års sextorka och började dejta.
Som en kalv på grönbete så misslyckades jag grovt i början men fastnade snart för en underbar kvinna som precis separerat från nästan identiska förhållanden.
Tror att vi nog hade mer sex och ömhet på två månader än jag och exfrun på 10 år, helt underbart!
Så, din oro är obefogad, om det tar slut så finns det en fantastisk början till något helt annat!
Och jag är nu 55+

Svag?
Det handlar om att man i en tvåsamhet bekräftar varandra på flera plan där många, inklusive jag, behöver fysisk närhet.
Närhet är kramar, kyssar och även sex, det ger mig ett sätt att visa min omtanke och attraktion precis som jag känner mig attraktiv när jag får det.
Om inte det finns i min relation så vantrivs jag.
Varje avståndstagande nöter ner min självbild.
Vissa anser att man skall runka då vilket är helt empatilöst.
Jag saknar den fysiska tvåsamheten och skall istället stå på toaletten och torka med toapapper. Det blir en bekräftelse men snarare på den destruktiva ensamhet man kan ha i en tvåsamhet.
Svag är när man tiger och lider, inte anser att man har rätten att må bra.
Stark är man när man bryter upp och går vidare.