Är det här beteendet ok för en 9-åring?

Det som jag tänker på är att beteendet kan bero på så många olika saker att det är dumt och allvarligt om man för snabbt bestämmer sig för att det är det ena eller andra. Det kan vara en diagnos, men det kan också vara en reaktion på livssituationen. 

Alltså behövs mer information. Hur är det i skolan? Har barnet varit med om något jobbigt? Hur mår pappan, är han en ok förälder? Osv osv Jag tycker att det alltid blir fel ingång att genast bestämma sig för att barnet är fel, för det kan lika gärna vara miljön runt barnet. 

Att som TS se med negativa glasögon på barnet kommer i vilket fall aldrig hjälpa någon i situationen. Då är det bättre att ta ett par steg tillbaka i relationen och enbart ses utan barn! 

Sen en detalj - vad är det för skämt som barnet inte förstår? Allt för ofta kör folk med en elak jargong maskerad till skämt och det är helt förståeligt om andra inte uppskattar (förstår) de skämten. Man har också olika humor. Själv har jag t ex aldrig fattat kiss-o-bajshumor, inte ens när jag var barn tyckte jag det var kul, Men det kvalificerar mig inte för diagnos.