Är det här beteendet ok för en 9-åring?

Tycker det låter som en kombo av ouppfostrad och diagnos. Min son är inte långt ifrån det som du skriver och ska utredas inom kort och jag är fullt medveten om att han är ouppfostrad på vissa sätt. 

Jag har verkligen arbetat hårt med att uppfostra honom men då jag vet att mycket av beteendet är sådant som han har svårt att styra över samtidigt som jag ser att han inte mår bra i grunden är det svårt. Han blir så oerhört ledsen när han gör fel att det kan kännas som att man bryter ned honom istället för uppfostrar. Har självklart läst en massa om hur man "ska" göra och känner inte att jag egentligen gör något fel även fast jag uppenbarligen misslyckas. Just nu så sätter jag stort hopp till utredningen och den hjälp som både han och vi föräldrar kan få efteråt. 

En sak jag lärt mig är i alla fall att varken att vara för hård eller mjuk hjälper. För hård ger bara bakslag och ett olyckligt barn med noll självförtroende och för mjuk resulterar i ett barn som din bonus. Jag rekommenderar boken kaosfamiljen, om inte annat så kan den kanske ge lite insikter. Mycket kärlek och tydliga instruktioner om vad som förväntas och beröm för de enklaste småsaker som man gör rätt är det som jag ändå tycker funkar bäst.