Jag får panik!

Hej TS. Jag har det precis som dig när det handlar om ljud, hör förmodligen för bra också då jag hör ljud som andra inte verkar lägg märke till. Det är ren och skär tortyr att inte kunna komma undan, så som den situationen du är i med din sambo. 

Jag har autism grad I (Aspberger) och min ljudkänslighet/oförmåga att filtrera ljud har sannolikt en hel del med diagnosen att göra. Jag kan inte heller använda mig av hörlurar eller liknande. Så jag förstår precis vad du menar, också på den punkten. 

Din sambo är egoistisk och respektlös. Så mycket begärt är det faktiskt inte att ta hänsyn till varandra, och att ge varandra utrymme. Eftersom att du nu ALDRIG får chans att ha lugn och ro, ifrån alla ljuden, så blir din hjärna bara mer och mer trött - vilket orsakar att den får svårare och svårare att hantera ljudintrycken. När man når till brytpunkten för vad man pallar med, så känns även ett vanligt samtal i normalt röstläge, bakom stängd dörr och på andra våningen som för starkt (eget exempel ur verkligheten). Men har man haft många lugna och tysta stunder i övrigt i vardagen, och vet att man kommer fortsätta få dessa så är det inget problem att höra ljudet av det där samtalet. Bakom den stängda dörren, på ovanvåningen. Man har tillräckligt med energi för att hantera det då. 

Jag skulle inte orka leva med en person som är så respektlös som din sambo är mot dig just nu. Han måste inte föra en massa väsen hela tiden. Lika lite som du egentligen inte behöver det tyst hela tiden. Men din hjärna är helt fried av hans ego sätt, så just nu? Ja du behöver nog iaf ett par dagar av tystnad. Det går förövrigt att rymma en ljudlig och livlig och en som är ljudkänslig i samma hushåll. Men det krävs att den ljudliga och livliga förstår varför, den inte kan skräna runt hela dagarna i ända. 

Nej jag hade blivit riktigt förbannad tillslut, i ren desperation. För det där är ren tortyr. 

Har du inget rum du kan stänga dörren om dig i?

Hur funkar du på jobbet med andra människor? Det är ju inte som att alla sitter tysta?

Alla människor låter mer eller mindre.
Problemet med ts är att hon är överkänslig för ljud, inte att hennes man låter extremt mycket.
Här finns det bara två lösningar: endera får hon ha hörselkåpor på hela tiden eller också får hon skaffa ett eget boende långt ifrån civilisationen för att slippa bli störd.

Jag har problem med ljud. Vissa ljud gör mig så jävla förbannad och jag får sådan panik inom mig om jag inte kan gå undan. 

I över ett års tid har situationen hemma gjort att både jag och min man har varit hemma mycket samtidigt och han låter konstant på något sätt. Sitter han inte och tuggar så sjunger han eller klampar runt som en elefant eller gör något annat som låter. Det är aldrig tyst. Det här är fruktansvärt plågsamt för mig och jag får ingen förståelse utan bara sura miner och att jag borde söka hjälp när jag försöker förklara. Det finns ingen hjälp att få för mitt problem. 

Jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag känner mig fruktansvärt otrevlig de få gånger jag faktiskt säger ifrån. 

Jag vet inte vad jag vill ha sagt men ibland känns det  som att det aldrig kommer att bli tyst igen. Jag känner mig så trängd och alla ljud gör att det slår stopp i huvudet. Jag kan inte fokusera på något och tappar tråden totalt. 
Finns det någon som känner igen sig? Jag känner mig så ensam och ingen verkar förstå hur plågsamt detta är för mig. 

Någonstans får man lära sig att hantera sina egna psykiska problem. Det är inte rimligt att någon inte ska kunna äta en macka eller trycka på musen utan att du går i taket. 

Du gör klokt i att lära dig att förstå att du är problemet, det är du som är sjuk och det är du som kan få behandling. Det finns terapi för din sjukdom.

Först när man erkänner och förstår sina psykiska problem så kan man börja ta uti med dem.

Har du inget rum du kan stänga dörren om dig i?

Hur funkar du på jobbet med andra människor? Det är ju inte som att alla sitter tysta?