Jag får panik!

fysiologiskt*.
Hatar att man inte kan redigera inlägg längre.

Jag är lite likadan men har lärt mig att hantera det. Vi har alla olika förutsättningar och man får lära sig att hantera sina svagheter. Jag har olika redskap som jag fått i samtal med psykoterapeut för att hantera min överkänslighet för ljud. Jag tror att det är så man måste agera. Det går inte att kräva att ha det helt tyst i sällskap med andra. Jag bor däremot i ett hus som är alldeles knäpptyst, skulle inte klara av att bo i ett modernt hus med ständigt fläktljud.

Det är svårare med ljus tycker jag. Har väldigt svårt att hantera kontorsbelysning som jag får huvudvärk av. Nu jobbar jag hemifrån mycket och då blir det ju enklare. 

Nej jag är inte ironisk.
Det handlar inte om hur högt det spelas eller om jag gillar låten eller inte. Det är en del sekvenser i olika låtar som ger mig ångest. En del klassisk musik och en del elektrisk musik ger mig panikångest. Det beror på hur tonerna ligger och hur ee spelas.

Då får man ju själv välja att avlägsna sig i sitt egna hem, bort från den man bor med. 

Jag lider av misfoni och det är oerhört jobbigt. I vissa perioder betydligt värre.

Jag jobbar inom vården och kan inte stänga av ljuden runt omkring mig och när jag kommer Hem så behöver jag 7 av 10 gånger tystnad runtom mig.

Går jag då in i köket eller vardagsrummet där min sambo oftast är och måste få vara den person han är, eller går jag in i sovrummet och lägger mig på sängen, släcker ner och förälder andas och slappna av och stänga ute ljud?

Min sambo visar respekt på det sätt att han inte exempelvis spelar hög musik, bjuder över vänner när han vet att mitt tillstånd är som värst, drar igång dammsugaren?. Men ett gå runt i vår lägenhet som den klumpfot/tungfot han är - det måste han få lov att göra. 

Jag kan bli galen på när han tuggar och dricker - att smaska är en sak man exempelvis kan förhindra genom att helt enkelt stänga munnen, men äter människan en knäckemacka så löner det att låta. behöver jag sitta bredvid om jag störs till kung och fosterland av det - nej. Jag kan välja att gå in i ett annat rum.

Absolut att man ska ta hänsyn och respektera men man kan inte förvänta sig att den man lever med ska ändra på
sig till 100%.

Och ja - stimuli kan vara fysiskt men ack så psykiskt också. 

Jag har fått extremt mycket hjälp, KBT och hypnos. Jag föredrar hypnos.

det finns hjälp att få, man måste bara försöka hitta det, vilket är väldigt lätt när man sätter igång. En enkel googling exempelvis 

För mig blir det värre ju längre period jag blir utsatt för ljuden. Får jag bara pauser så blir det så mycket lättare att hantera. Nu har perioden med alla dessa ljud varit väldigt lång och jag är på bristningsgränsen för vad jag klarar av. 

Tro mig, jag hanterar mina problem. Men alla når vi en gräns för vad vi klarar av och nu är jag väldigt nära den gränsen. Att då mötas av sura miner då jag verkligen är i behov av att koncentrera mig och få mitt jobb gjort ger mig ännu mer panik. Tro mig, jag väljer verkligen mina strider i allt det här och biter ihop för det mesta. 

Jag har försökt förklara genom liknelser. Att när när han väljer att inte visa hänsyn för detta är på samma nivå som att jag skulle tända alla lampor och väsnas när han har en migränattak. Lika lite som hans huvudvärk är något han kan styra över kan jag styra över det här problemet. Som sagt, han väsnas konstant och jag ber honom bara att vara tyst när jag inte kan fly undan och är på bristningsgränsen. 

Läser till psykolog. Det märks att personen vars inlägg du besvarar inte vet något om psykologi när han/hon kallar dig sjuk, det är ingen sjukdom du har.

Ni har helt klart olika behov av tystnad, du och din sambo. Vissa har svårt för ljud, andra har mindre svårt för ljud, en tredje typ tycker det är jobbigt när de inte syns eller hörs av andra (han verkar tillhöra den här gruppen).

Det enda som försvårar är din killes reaktion på ditt problem. Det kan bli svårlöst om han förnekar eller förringar ditt problem, eller menar att det enbart är ditt problem. I så fall BLIR det ju enbart ditt problem - att avgöra om det är värt att leva med en hänsynslös person eller inte.

+1

Det här handlar ju om två saker egentligen.

1. Trådstartaren är uppenbart ljudöverkänslig, något hon måste vara medveten om. Om det är fysiskt eller psykiskt betingat har jag ingen aning om, men det är uppenbart något som trådstartaren lider av. Lider man av något bör man försöka, i så stor utsträckning det går, att få behandling för sina problem. Terapi, medicinering, etc.

2. Trådstartarens sambo verkar inte vara medveten om ovanstående, eller så bryr han sig inte. Om det är omedvetenhet som ligger bakom har ju inte sambon gjort något fel egentligen. Han låter kanske lika mycket som de flesta andra människor gör, varken mer eller mindre. De borde då sätta sig ner och gå igenom vilka speciella behov trådstartaren har, och vilka krav det ställer på sambon. Han behöver vara extra tystlåten om han ska kunna leva med trådstartaren, eftersom hon har speciella krav just på detta området.

Om sambon är medveten om trådstatarens handikapp men väljer att strunta i dem, då är han en empatilös rövhatt och förtjänar ingen sympati.

Precis det är hans reaktion som är värst. Jag ber honom snällt att vara tyst, jag är på inget sätt otrevlig och får till svar: sök hjälp för att sedan fortsätta låta. 

Det här hade inte behövt vara en så stor sak om han bara visade lie hänsyn och kunde vara tyst en stund istället för att vara dryg. Jag säger som sagt bara till när det är riktigt illa. 90% av tiden biter jag ihop. 

Du är inte ensam som du sett att flera här skrivit. Jag är också en som är känslig för ljud och måste få ha tyst då o då runt ommig.
Jag har en pojkvän som för det mesta bor hos mig och är tvärtom han behöver ha ljud runt sig typ hela tiden för att kunna fokusera(han har aspbergers). Men vi har fått kompromissa så nångång har jag bett han åka hem till sin lägenhet. I några dagar. Och förklarat att det funkar inte att han spelar musik när jag kommer hem från jobbet för då är jag dom mest trött i skolan.

Han har även inrett min klädkammare till ett extrarum där man kan vara om man behöver lugn o ro ett tag. Jag behöver som sagt bara en paus från ljud o sen klarar jag av att umgås som vanligt igen.. 
Jag vet att jag är en HSPare zå skickade han en förklaring på vad det betyder tidigt i förhållandet sen så refererar jag bara till min känslighet o att det är dags för lite vila från ljud. Ibland kan han även stänga av all yttre ljud o koppla in zina hörlurar för min skull. Zom t.ex idag när vi varit på begravning så är jag jättetrött i skallen av allt ljud o anspänningoch behövde vila skallen ikväll så ligger i soffan o har det knäpptyst medans han ligger i sängen med sina hörlurar o lyssnar på nåt

Oavsett om TS är mer känslig än vad som anses 'normalt', så har hon rätt att må bra i sitt hem.

TS- om han inte respekterar att du behöver tyst och lugn och ro, så får han väl flytta. Om ni inte bor ihop, utan han bara hälsar på dig, så får du kanske tyvärr porta honom. 

Han har inte mer rätt att föra ljud än du har rätt att ha det lugnt. Du ska inte behöva må dåligt. 
Vill han lyssna på musik kan han ha hörlurar exempelvis.