Jag får panik!

Jag förstår dig.
Din sambo visar ingen hänsyn

Jag har barn med Aspergers, som beskriver exakt samma problem. De löser det ungefär likadant båda två; genom att ha bra täckande hörlurar och spela avkopplande musik lite lagom tyst. Den ena kör med bara hörselkåpor i bland, men hon säger att det inte fungerar lika bra, eftersom hon hör sina egna hjärtslag då.
Annars så minskade problemet rejält bara av att de fick veta orsaken. Då kunde de leta lösningar i stället för att grubbla över vad som var "fel" på dem.

Den äldsta grävde djupt i varför hon stördes så mycket av alla ljud. Hon gjorde en stor test på hörseln, och det upptäcktes att hon hörde alldeles för bra. Hon hör sådant som andra omedvetet sorterar bort som oviktigt, så fågelkvitter, en radio i andra rummet, fläkten som brummar, den droppande vattenkranen och rösten som talar till henne, det hör hon samtidigt på samma volym. Inte lätt att sortera ut det viktigaste då.

Jag önskar att jag skulle klara av att ha hörlurar men det är inte bekvämt och jag vill bara ha det tyst tillräckligt länge för att ilskan och paniken ska få sjunka till rimliga nivåer. 

Jag vill bara skrika åt karln att sluta låta hela jävla tiden. Jag fattar inte att det ska vara så svårt att inte ge ifrån sig ljud konstant. Hur är det möjligt att ge ifrån sig så mycket ljud. 

Nä han fattar inte hur jobbigt jag upplever alla ljud. Han kan nog inte föreställa sig hur det känns. 

Är du stressad? 
Jag hade en period för några år sen där jag höll på att gå in i väggen fullständigt. Levde med press och stress under en lång tid och när det gått tillräckligt långt så utvecklade jag tecken på utmattningssyndrom. Ett av dem var att jag blev överkänslig mot ljud. Klarade inte av tv, radio eller prata i telefon trots låg ljudvolym. ALLT störde mig. Ljud av prasslade plastpåsar eller skramlande med disk var tortyr. Det var liksom inte bara att ljuden störde mig, det gjorde fysiskt ont. Gick i terapi, lärde mig att hantera stressen och skala av det som gjorde mig "sjuk". Det blev successivt bättre och idag känns det helt ok, även om jag måste "stänga av" ibland. 

Jag har alltid haft det här problemet, det var lika när jag var barn. Men problemet har eskalerat sen min man började vara hemma mer och min ensamtid minskat drastiskt. 

Nu sitter han och tuggar igen som en jävla stenkross och du ska inte tro att han tuggar i sig en smörgås på några minuter....det tar en evighet.....sen dricker han som en kamel sen stampar han med visslande ut till köket. Sen klickar han fem miljarder gånger på datormusen medan han gnider fötterna mot varandra. Det ena ljudet avlöser det andra. 

Har du inget rum du kan stänga dörren om dig i?

Hur funkar du på jobbet med andra människor? Det är ju inte som att alla sitter tysta?

Har du testat på öronskydd?

Hej TS. Jag har det precis som dig när det handlar om ljud, hör förmodligen för bra också då jag hör ljud som andra inte verkar lägg märke till. Det är ren och skär tortyr att inte kunna komma undan, så som den situationen du är i med din sambo. 

Jag har autism grad I (Aspberger) och min ljudkänslighet/oförmåga att filtrera ljud har sannolikt en hel del med diagnosen att göra. Jag kan inte heller använda mig av hörlurar eller liknande. Så jag förstår precis vad du menar, också på den punkten. 

Din sambo är egoistisk och respektlös. Så mycket begärt är det faktiskt inte att ta hänsyn till varandra, och att ge varandra utrymme. Eftersom att du nu ALDRIG får chans att ha lugn och ro, ifrån alla ljuden, så blir din hjärna bara mer och mer trött - vilket orsakar att den får svårare och svårare att hantera ljudintrycken. När man når till brytpunkten för vad man pallar med, så känns även ett vanligt samtal i normalt röstläge, bakom stängd dörr och på andra våningen som för starkt (eget exempel ur verkligheten). Men har man haft många lugna och tysta stunder i övrigt i vardagen, och vet att man kommer fortsätta få dessa så är det inget problem att höra ljudet av det där samtalet. Bakom den stängda dörren, på ovanvåningen. Man har tillräckligt med energi för att hantera det då. 

Jag skulle inte orka leva med en person som är så respektlös som din sambo är mot dig just nu. Han måste inte föra en massa väsen hela tiden. Lika lite som du egentligen inte behöver det tyst hela tiden. Men din hjärna är helt fried av hans ego sätt, så just nu? Ja du behöver nog iaf ett par dagar av tystnad. Det går förövrigt att rymma en ljudlig och livlig och en som är ljudkänslig i samma hushåll. Men det krävs att den ljudliga och livliga förstår varför, den inte kan skräna runt hela dagarna i ända. 

Nej jag hade blivit riktigt förbannad tillslut, i ren desperation. För det där är ren tortyr. 

https://teraply.se/misofoni