Föräldrar till son med OCD. Hur ska vi agera?
Jag lider verkligen med er och din son. Lider själv av ocd och känner igen mig mycket i det ni säger att eran son gör.
När jag var som värst så kunde mamma hämta mig ur duschen när det tagit för lång tid för mig, och jag grät ofta för jag var aldrig ren. Kämpar än med min ocd idag också.
Jag var helt handikappad som er son och är till vis del är det än idag med det.
Känner igen också att mitt togs inte seriöst direkt heller, min familj upptäckte mina problem som ocd innan jag själv hade accepterat det men hon som jag gick på hos vuxenpsykiatrin (gick innan för depression och självmords försök) såg inget fel i mitt beteende, inte heller när jag väl insåg och bad om hjälp så fick jag hjälp. Är inte hundra hur man kan byta när man går på bup men jag bytte och träffade en annan som jag direkt fick hjälp av!
Så mitt förslag är om ni kan byta människa som han träffar? Eller kanske titta på någon privat som arbetar med KBT?
Det måste vara otroligt tröttsamt att det inte känns som ni får den hjälp ni behöver men fortsätt att kämpa för eran son och göra allt ni kan för han!
Sen ni kanske skrev men får eran son medicin? Det kan underlätta och sänka ångesten för han så jag skulle rekommendera det.
Nu minns jag inte allt ni skrev men söker han bekräftelse hos er? Det är jobbigt men tyvärr viktigt att ni inte ger han det. Dock ska jag inte säga så mycket även om det kanske var sämre i längden så var ändå min mammas bekräftelse som höll mig vid liv. Så kanske sluta om ni gör det eftersom med behandlingen hans