Föräldrar till son med OCD. Hur ska vi agera?

Jag lider verkligen med er och din son. Lider själv av ocd och känner igen mig mycket i det ni säger att eran son gör.
När jag var som värst så kunde mamma hämta mig ur duschen när det tagit för lång tid för mig, och jag grät ofta för jag var aldrig ren. Kämpar än med min ocd idag också. 
Jag var helt handikappad som er son och är till vis del är det än idag med det.

Känner igen också att mitt togs inte seriöst direkt heller, min familj upptäckte mina problem som ocd innan jag själv hade accepterat det men hon som jag gick på hos vuxenpsykiatrin (gick innan för depression och självmords försök) såg inget fel i mitt beteende, inte heller när jag väl insåg och bad om hjälp så fick jag hjälp. Är inte hundra hur man kan byta när man går på bup men jag bytte och träffade en annan som jag direkt fick hjälp av! 

Så mitt förslag är om ni kan byta människa som han träffar? Eller kanske titta på någon privat som arbetar med KBT? 

Det måste vara otroligt tröttsamt att det inte känns som ni får den hjälp ni behöver men fortsätt att kämpa för eran son och göra allt ni kan för han!

Sen ni kanske skrev men får eran son medicin? Det kan underlätta och sänka ångesten för han så jag skulle rekommendera det.

Nu minns jag inte allt ni skrev men söker han bekräftelse hos er? Det är jobbigt men tyvärr viktigt att ni inte ger han det. Dock ska jag inte säga så mycket även om det kanske var sämre i längden så var ändå min mammas bekräftelse som höll mig vid liv. Så kanske sluta om ni gör det eftersom med behandlingen hans 

Förstår att ni ville ge det en chans, men om det inte heller känns rätt för pojken så rekommenderar jag starkt att byta så snabbt som möjligt!

Tycker det är super konstigt att ni inte får någon samtals kontakt också för att prata om hur ni ska hantera och hjälpa er sån på bästa sätt, tycker det är något om du känner dig bekväm med att ni ska ta upp! För det är verkligen inte lätt för ens omgivning när någon har ocd 

Okej men det är jättebra att det kan bli medicinering! Tyckte också det var läskigt innan jag började med sånt i tonåren men hoppas han lyssnar på er om hur viktigt det är och att det inte är något att skämmas över.

Det är en del jag menar faktiskt, att han slipper göra saker, men ärligt tycker jag det är rätt när han mår som sämst, en stor del som kan vara för folk med ocd är att man söker bekräftelse genom att fråga någon annan, tex för mig var det min mamma, jag förklarade utförligt vad jag tyckte hände och sen frågade jag hon om hon tycker det är okej eller om jag är skitig, frågade också ibland om hon trodde jag var tillräckligt ren för att åka och handla tex. Massa sånt. Egentligen ska man inte komma med bekräftelse utan det kan bli värre då. Men det får ni isåfall jobba på när han blir lite bättre.

Stort plus för er där! Otroligt klokt gjort av er att göra han delaktig i tvättandet! 

Tycker det låter klokt det dom sagt! Och bra att dom inkluderat er så ni vet vad som händer!.

Ja tyvärr är det inte så mycket ni kan göra även om jag förstår att du hemskt gärna vill, detta är nått han behöver göra själv för att kunna lita på sitt eget omdöme också. Men det låter som ni är mot rätt håll och att ni får bra hjälp faktiskt! Så fortsätt att stötta eran son och jag hoppas han kommer över detta.