Anonym (C) skrev 2022-04-10 21:08:22 följande:
Nja grejen är ju att det är faktiskt mestadels män som tycker att det är kvinnorna själva som sätter för hög press både på sig själva och varandra, medan som du själv säger så upplever uppenbarligen inte kvinnor att det är så. Enligt vad du säger så är kvinnors egna upplevelse om detta helt irrelevant, utan det krävs då en man som talar om detta för kvinnan.
Absolut finns normer och dessa normer gör att männen lämnar över ansvaret och att kvinnor tar på sig detta framförallt efter barn. Problemet blir när kvinnan förväntar sig att mannen ska ta sin del när hon börjar jobba och det är då det inte sällan fallerar. Grejen är ju att kvinnan inte helt plötsligt har ändrat standard särskillt mycket, oftast har hon snarare sänkt den till förmån för barnen, utan att männen har sluppit vara med i arbetet och inte insett vad det innebär och inte pallar med och då är det kvinnans fel och plötsligt är hennes standard orimlig. Jag har själv insett att det bästa är om männen får ta mer ansvar från början eller åtminstone tidigt, därav en av fördelarna med att dela på föräldraledigheten, så slipper han få en sån chock sen och uppbyggnaden av rutiner blir mer gemensamt istället för ensamt av kvinnan.
Jag upplever faktiskt inte att de flesta kvinnor känner en press på sig att laga speciell bebismat eller ha perfekt i sina hem bara för att de ser kvinnor som gör/har detta på insta eller vad som. Däremot kan man väl drömma om ett perfekt kök eller inspireras av hur andra har det/gör saker utan att för den skull ha orimliga krav på sig själv för det.
En del kvinnor upplever att det är så. Första gången jag fick syn på detta perspektiv var när en kvinna (som för övrigt är feminist och röstar på vänsterpartiet) berättade om det för mig. Jag har ingen idé om att män måste berätta det för kvinnor, för bevisligen finns det ju kvinnor som också tycker att kvinnors förväntningar på andra kvinnor är ett problem. Det krävs inte alls en man för att tala om detta, det är inte alls så jag menar. Det handlar ju mer om att jag är man och råkar ha fått syn på detta perspektiv som jag tycker har viss giltighet, och jag berättar om det här i tråden.
Du kanske inte delar den här synen, och det kanske inte heller alls gäller dig och de kvinnor du umgås med. Och det vore ju inte så konstigt, för allt är ju inte helt homogent i samhället. De flesta av mina manliga vänner (och kvinnliga såklart) är exempelvis väldigt bra på att prata om känslor, men det motsäger ju inte att män i allmänhet har svårt för att prata om känslor. Sen har jag definitivt i min bekantskapskrets sett exempel på det här som jag pratar om, där många kvinnor framför allt under småbarnsåren verkar känna väldigt stark press på att prestera som mamma - en press som kommer från andra kvinnor. Sen håller jag som sagt med dig i allting du säger om hushållsarbetet och så, det är inget snack om att vi män som grupp har mycket att jobba med där.
Det är okej för mig att vi inte tänker likadant om det här.
