Jag ska bli hemmafru

Fast hamnar utanför VAD? Jag har aldrig känt mig så utanför, som i de perioder då jag arbetat heltid. Långa dagar - som värst pendlade jag och var tvungen att gå upp 5 på morgonen, och var hemma efter 18. Hann inget alls hemma, utom att sova. Åt frukost och middag på tåget, för att spara tid. Helgerna gick åt till att storhandla, laga mat och frysa in i matlådor, städa, tvätta och diska ikapp, samt sova ut.

Man var uppbunden hela dagen, medan allt annat var öppet. Man kunde inte ens gå till banken, tandläkaren eller vårdcentralen, utan att be chefen om lov. För att inte tala om sådant som man inte kunde be om lov för, som frissan eller simhallen. Det var inget liv. Det var livegenskap.  

Arbetskamrater och chefer som man inte har´de valt, och för det mesta inte tyckte om. Alltid någon man kände sig illa till mods med. I stället hann man inte träffa familj och vänner som man älskar och tycker om! Vad är DET för liv..? Och att utsätta små barn för det hade varit rena barnmisshandeln. Då är det bättre för barnen att aldrig bli födda. 

Det fanns ingen tid eller ork till att läsa nyheter, för att inte tala om böcker, eller diskutera politik och samhällsfrågor på nätet. Det enda man orkade ta till sig var den enklaste underhållningen. Alltså kom man utanför hela samhällsdebatten. Hade inget underlag för att bestämma sig för vilket parti man skulle rösta på. Om inte DET är "utanförskap i samhället", så vet jag inte vad som är det!  

Håller med, det är ett jättekonstigt resonemang. (Att barnen knappt ser sina föräldrar vakna är helt OK, bara de ser lika lite av sin mamma som av sin pappa.)

Grejen är ju, att ofta när kvinnan är hemmafru i dagens Sverige, så är mannen högavlönad. Och sådana tjänster går inte att sköta på deltid. De går ofta inte ens att sköta på heltid, för är mannen en nyckelperson på firman så måste han vara tillgänglig även kvällar och helger om det behövs, han måste resa i tjänsten o.s.v.. Så ska han gå ner i tid, så måste han i så fall söka ett helt annat jobb, med mycket lägre lön per tidsenhet, som går att sköta på deltid. Och även om kvinnan jobbar samma grad av deltid, så kommer familjen i dessa fall inte upp i den ekonomi som de hade innan. 

Sedan ska man även komma ihåg, att är den ena hemma och sköter allt småkram, så kan man ha kvalitetstid när pappa ÄR hemma. Man måste inte åka och storhandla tillsammans, storstäda och fixa trädgården (eller bråka om vem som ska göra detta), utan allt sådant är gjort under vardagarna. 

Män har ju i alla tider arbetat heltid, och mer än det. Många har även varit borta långa perioder som t.ex. soldater och sjömän, och kortare perioder på jaktturer. Med ditt resonemang, skulle alla dessa män i alla tider ha varit dåliga pappor..? Vi måste nog inse att män och kvinnor är olika, och har olika funktioner i både familjen och i samhället i stort. Och att det måste få vara så, för att det sitter i den genetiska koden.

Ja, jag håller med. Men i sådana här debatter är det alltid helt OK att en invandrarfamilj, där ingen i familjen jobbar i Sverige någonsin, eller eventuellt pappan med något lågavlönat (som därmed också genererar låg skatt), och familjen i övrigt lever på soc eller alla barnrelaterade bidrag. 

Men är det en svensk kvinna som är hemmafru några år, så är familjen omoralisk...

Dessutom måste man räkna med vad barnomsorgen kostar. En dagisplats kostar 10 000 kronor i månaden. Av det betalar föräldrarna kanske 1000 kr, och är det flera barn får de syskonrabatt. (Barn på fritis kostar hälften.) Om man räknar ihop vad en syskonskaras barnomsorg kostar, och jämför med vad mamman betalar in i skatt, så kommer man i nästan hundra procent av fallen att finna, att samhället går back på arrangemanget. (De verkligt högavlönade kvinnorna har inte kommunal barnomsorg ändå, de har typ en nanny eller au pair i hemmet, eller annat privat alternativ, och städhjälp dessutom.)

Jag tror att det handlar om skuldkänslor för att man lämnat bort barnen långa dagar tidigt, och dragit upp dem ur sängen före 6 på morgonen fast de så väl skulle ha behövt sova. Kanske t.o.m. gjort klassikern och gett dem en stor dos febernedsättande när de varit sjuka, så att de ska kunna passera som friska när de går genom fröknarnas kontroll på morgonen - och sedan stängt av mobilen så man blir onåbar hela dagen, och fröknarna blir tvungna att vårda det sjuka barnet. 

Ja, men i sådana här debatter så är det alltid helt OK att barnen har dåliga relationer till båda sina föräldrar, bara de är LIKA dåliga, och att VARKEN mormor eller morfar känner igen sina barnbarn när de möter dem på gatan. Då har jämlikhetssträvandena lyckats!

Vad anser du om att invandrare som kommer hit och erhåller (i de allra flesta fallen ljuger sig till) flyktingstatus här, bara behöver ha bott ETT ÅR i Sverige för att få full garantipension livet ut..?

Pratar du bara jobb med dina vänner, då? Det är oftast inte särskilt spännande att höra om andras jobb ändå, tycker jag. Och de som har verkligt intressanta jobb, har ofta någon form av sekretess/tystnadsplikt...

Själv har jag nog varit en intressantare person när jag varit hemma mer, för då har jag haft tid att läsa nyheter, ta till mig av andras åsikter om t.ex. samhällsfrågor och andra aktuella frågor på olika forum, läsa böcker och se på film... saker som man sedan kan diskutera med andra. 

Och på vilket sätt har en hemmafru andra värderingar? Du kanske är vänster? För i min erfarenhet har många familjer där mamman är hemma, nationalisktiska, traditionella och/eller kristna värderingar. 

Du kan inte dra likhetstecken mellan en hemmafru, och något WT som fuskar med bidrag... vilket tyvärr många gör. Ifråga om WT:t, består hennes dagar kanske mest av dokusåpor på TV, Insta och TikTok. 

Bra, då håller du åtminstone en konsekvent linje. Annars, när det gäller vänsterfolket som mest verkar hata infödda svenska hemmafruar, så brukar de tycka att det är helt OK att ett par från t.ex. Somalia skaffar åtta barn, fastän varken modern eller fadern i familjen har arbete. 

Sedan måste jag förtydliga en sak: JAG tycker i alla fall inte att kvinnor ska vara hemmafruar "på statens pengar". Då ÄR man inte en hemmafru utan en bidragstagare. Men om mannens lön räcker för familjens försörjning, och paret tillsammans väljer att ha mamman hemma - ja då ser jag inget fel med det. Det är deras ensak.

(Och detta gäller såklart även om det skulle vara ett somaliskt par, men somaliska män tjänar sällan eller aldrig så mycket att de kan försörja de stora familjer som de vill ha, utan tillskott av statens - eller kommunens - pengar. Så situationen med den icke-skattefinansierade somaliska hemmafrun uppstår i princip inte.)

Garantipension, menar du? Ja, om den egen-intjänade pensionen inte når upp till garantinivån, så får man komplettera upp med garantipension. Men det kan inte vara många infödda svenska kvinnor idag, som har tjänat så dåligt - ÄVEN om de varit hemma några år - att de kommer att få någon garantipension. Och absolut inte bara garantipension.

Det är ju ingen som har sagt att vi ska tillbaka till 1930-talet och tidigare, då adelns och borgarskapets kvinnor aldrig arbetade utanför hemmet, varken före, under eller efter äktenskapet. (De var hemma med sina mammor till de gifte sig, och i de ytterst sällsynta fall då det blev skilsmässa, fick de underhåll av exmaken livet ut.) 

Ett sätt att förhindra att frånskilda kvinnor kvitterar ut garantipension på ålderns höst, är dock att göra som i Tyskland. Där ingår s.k. "kompensationsfördelning" i skilsmässomålet (det går endast att avtala bort om BÅDA parterna vill det). Det innebär att alla pensionspoäng som mannen och kvinnan tjänat ihop under tiden de varit gifta, läggs i en hög och delas på hälften. Det blir rättvist för då får kvinnan kompensation för att hon skött markservicen, medan mannen har tjänat ihop till pensionen. 

Men en sådan ordning i Sverige - att en frånskild hustru ska kunna få del av sin makes pensionspoäng - är det ju främst feministerna som har motarbetat... som vanligt med noll koll på verkligheten. 

Det är troligen många invandrarkvinnor i den högen. Invandrare som lurat åt sig flyktingstatus, behöver nämligen bara ha bott ett (!) år i Sverige, för att få full garantipension. Det ÄR sant! Sverige - narrarnas land på jorden...

www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/sa-fungerar-pensionen/garantipension-om-du-har-lag-pension


Undantag om du kommit till Sverige som skyddsbehövandeVisa fördjupning