• Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry

    Stress och utmattningsyndrom? Krys psykolog svarar på din frågor

    Känner du dig stressad och utmattad? Är du kvinna eller förälder? Du är inte ensam! Stress är en av de vanligaste orsakerna till dåligt välmående och nämnda grupper, kvinnor och föräldrar, är överrepresenterade i jämförelse med andra grupper.


     


    Att bli förälder är en stor omställning. Många upplever att tid och energi inte längre räcker till, inte ens för det som är viktigast. Stressen kryper på och kan få stora konsekvenser, inte bara för dig utan för hela familjen. Utan tillräckligt med återhämtning kan utmattningssyndrom utvecklas som kan ta lång tid att komma tillbaka ifrån.


     


    Vad kan du göra i din vardag för att minska stress, finna återhämtning och undvika utmattningssyndrom? Vilken hjälp finns och när är det tid för att söka vård?


     


    Ställ dina frågor om stress och utmattningssyndrom till Krys psykolog Ulrika Hiscoke som kommer ge svar under hela maj här på Familjeliv. Ulrika har lång erfarenhet av att hjälpa föräldrar som fastnat i stressen, både genom sin roll som vuxenpsykolog och med erfarenhet av arbete på BVC. Privat lever hon familjeliv med fyra barn och delar därmed med sig av egna erfarenheter.


     


    Läs mer om stress och utmattningssyndrom här: https://www.kry.se/fakta/utmattningssyndrom/

  • Svar på tråden Stress och utmattningsyndrom? Krys psykolog svarar på din frågor
  • Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry
    Anonym (?) skrev 2022-05-05 17:30:05 följande:

    Hur farligt är det att inte få någon återhämtning? 
    Jag har två små barn (2,5 och 1 år). Den yngsta är otroligt mammig och är på/nära mig dygnet runt. Sedan första barnet kom har jag haft 0 tid för återhämtning och jag har inte sovit en hel natt. Ingen tid till egentid eller att ens duscha ifred. Hur länge klarar kroppen? Känner mig trött, irriterad och less och antar att det är stressen. 


    Oavsett om du börjar bli utmattad eller ej så tycker jag definitivt att det är dags att se till att få in återhämtning - då blir det bättre för både dig och barnen och de andra viktiga vuxna runt er. Att små barn vill vara nära sin mamma är ju som det ska vara, det är ju en sund instinkt, men det är ju viktigt att de får en tight anknytning även till någon annan vuxen, både för att du ska kunna återhämta dig och för barnets egen trygghet. Om du inte delar föräldraskapet med någon eller har någon annan vuxen i närheten som du är nära kan det vara nödvändigt att försöka prioritera att exempelvis försöka hitta en annan mamma i samma situation, så ni kan stötta varandra. Många har dock en medförälder eller närstående till barnen nära, och då är det ju viktigt att se över hur ni delar ansvaret för barnen. Skriv upp och planera in tid för återhämtning, både som sagt för din skull, men också för att barnet ska bli tryggt med medföräldern eller den närstående också. Om du alltid är där så blir det ju alltid dig de går till. Börja med att vara borta lite kortare stunder och bygg upp det så det inte blir så tufft för din yngsta, och framför allt - testa att dela på nätterna tills du återhämtat dig. Viktigt då att sova i ett annat rum, och med öronproppar, annars blir det ju inte någon vila
  • Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry
    skrev 2022-05-05 15:04:53 följande:

    Hur är det när någon hela tiden är i närheten till att bli utbränd och är väldigt känslig och tål inte mycket stress? Kan man bli av med det igen, ska man behandla det som om han är utbränd, eller? 


    Vänta inte tills utmattningen är ett faktum! Om man kört fel så är det bättre att vända med en gång, man måste inte vänta till det tar stopp i "väggen". Tyvärr blir vi dåliga på att ställa om och bromsa när vi blir överbelastade, och då kan vi behöva hjälp med att bromsa. Hjälp honom genom att ställa krav på att ni ska få till återhämtning för honom, ibland behöver man säga till på skarpen om någon är inne i en stresspiral, för deras egen och de närståendes skull. 
  • Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry
    Anonym skrev 2022-05-05 19:16:56 följande:

    Jag är ensamstående mamma, på heltid, till tre tonåringar. Jag jobbar heltid, ungdomarna går i skolan. Eftermiddagar och kvällar ägnas mest i bilen för min del, fram och tillbaka till olika träningslokaler. Jag känner mig otillräcklig! Hinner knappt laga mat utan det får de fixa själva, vilket inte är ett problem i sig men jag saknar gemensamma middagar. På kvällarna är ungdomarna på sina rum och jag ligger ensam i soffan. Helt utmattad. En av ungdomarna har det extremt tufft med både skola och sitt sociala umgänge och vi kämpar på med diverse samtal med skolpersonal och psykiatrin. Jag har nu börjat känna att jobbet är extremt tråkigt, timmarna bara flyter, fast jag egentligen vet att jag älskar mitt jobb. Känner mig tungandad med ett konstant tryck över bröstet, som en ballong långt ner i halsen. Till detta är det naturligtvis även en hel del privata saker, både i nuet och det förflutna, som får min hjärna att gå på högvarv. De pauser jag kan få kantas av dåligt samvete för att ungdomarna är ensamma och att jag egentligen borde finnas för dem så jag kan ändå inte koppla av. Aldrig! Bör man söka någon form av hjälp? Vad skulle i så fall kunna underlätta min vardag?


    Du beskriver så väl hur det blir när vi börjar tappa kontrollen över stress i vardagen och inte längre känner att vi lever hållbart eller får till återhämtning med kvalitet - det kan kännas som vi kör väldigt fort på en isig väg, och vi bara väntar på att åka i diket. Livet snurrar på och vi tappar kontakten och orken med det som är allra viktigast för oss - våra barn och vår hälsa. Ett bra sätt att få steg för steg-stöd i att bromsa in och ställa om till ett hållbart livsmönster tycker jag är att jobba med stressbehandling, exempelvis vårt stressprogram på KRY. Det är en IKBT-behandling där man under 8 veckor steg för steg får guidning av en legitimerad psykolog att ställa om sitt liv, och är ofta precis det man behöver när man inte själv ser hur man ska börja. Alla vårdcentraler har liknande program, men jag är ju såklart extra stolt över vårt . När man behöver finnas till för barn som har behov av extra stöd kan man dessutom behöva se till att de får en egen stödkontakt eller behandlingskontakt som kan bära en del av det som behöver göras, men ofta behöver man ju som förälder vara där. Och då behöver andra delar i livet minskas ner på, även om man såklart vill försöka räcka till för allt och alla. Jag hoppas ni får bra hjälp och att det ska vända för din tonåring. 
  • Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry
    Anonym (A) skrev 2022-05-05 22:31:45 följande:

    Jag har en fundering.

    Av egen erfarenhet har jag upplevelsen av att läkare gärna skriver ut olika typer av antidepressiva vid utmattningsdepression, och uppmuntrar Och ibland uppmanar till snabb återgång arbete, ibland helt utan sjukskrivning. Är det verkligen rimligt och hälsosamt? Jag tänker att det kanske kan leda till att man kör sig ännu mer i botten utmattningsmässigt när man ?medicinerar bort obehaget??


    Det här är ju svårt att svara på generellt, men jag ger lite perspektiv från psykologens håll hur man tänker kring det här med sjukskrivning, men när det gäller frågor om medicinering så är det ju läkarnas område.


    Jag skriver ner några saker jag tänker kan vara argument för att man inte ska vara sjukskriven någon längre tid, men det är ju så olika från fall till fall:


    För utmattning behövs ofta en initial vila för att börja återhämta sig, men sedan behöver ju livet ställas om för att man ska kunna fortsätta återhämta sig. Det är sällan man kan vila sig ifrån en utmattning helt och hållet, utan man riskerar att hamna i depression och ångestproblematik om man är sjukskriven en längre tid. Man återhämtar sig bättre med att gradvis möta livets krav igen och ställa om, så man gör plats för hela livet när man trappar upp och gradvis bygger upp sin styrka igen. 


    För en del så hamnar man i en sjukskrivning som inte hjälper, man återhämtar sig inte för man vet att man har "allt" framför sig när man ska tillbaka till jobbet. Då har man en konstant stress som gör att man kan fastna i en lång sjukskrivning utan att känna att man kan vila. Att gå tillbaka till jobbet innebär ju att man tvingas ställa om livet som helhet, exempelvis ställa krav och sätta gränser för jobb, partners och barns krav. Om man är sjukskriven så kan man upprätthålla en ojämlik situation hemma eller överbelastning från släkt som behöver mycket hjälp. Som sjukskriven - särskilt kvinna - kan det bli så att man blir obetald heltidsarbetare i hemmet i stället och får göra allt där "när man ändå är hemma". Att då gå till jobbet deltid, och vila en stund efter, för att sedan på kvällen ha lika mycket tid till familjens liv som innan blir ofta en tydlig och bra gräns för att hamna i hemmafällan. 


    Om man är utmattad för man har en skadlig arbetsmiljö så behöver man ju göra förändringar i jobbet eller byta jobb. Att bli sjukskriven kan vara ett kortare stöd i att ta tag i detta, men en dålig arbetsmiljö ska ju inte individen betala med att behöva vara sjukskriven. Då gör man ju arbetsplatsens problem till personalens problem. Har man blivit utbränd på jobbet tycker jag man ska försöka ställa krav på sin arbetsgivare att de gör en rehabiliteringsplan och sänker kraven till man är återhämtad, eller tar hjälp för att söka sig till en annan arbetsgivare som tar hand om sin personal. Även här kan man få stöd från rehabkoordinatorn på sin vårdcentral, om man är sjukskriven, eller från skyddsombud och facket om man är medlem där.

  • Anonym (G)
    Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry skrev 2022-05-06 17:38:57 följande:
    Många som är sjukskrivna för utmattning upplever det som ett mycket stort steg att komma tillbaka i exempelvis arbetsträning, praktik eller att börja trappa upp jobbet igen. Rehabkoordinatorn på vårdcentralen jobbar med de patienter som är sjukskrivna, med att göra upp en planering för att komma tillbaka till arbete eller studier - ibland tillsammans med arbetsförmedlingen och försäkringskassan och arbetsgivaren. Det går ju inte att säga vad det beror på i det här fallet att man inte återhämtat sig, men för en del är det tecken på ett mer allvarligt tillstånd som kallas ME/CFS som ofta utlöses av virusinfektioner som gör att man inte återhämtar sig som förväntat. För många är det att man inte vilar sig när man är sjukskriven för man är så stressad över att komma tillbaka till jobbet, eller för att man får mycket ansvar för hemlivet och barn. Men för många är det just det att det tar lång tid att återhämta sig. Och det är inte alltid är bäst att vänta ut att man känner sig återställd innan man kliver ut i livet igen, utan att det är viktigt att komma igång med aktivitet utanför hemmet för att man inte ska hamna i depression och få ångest när man ska ut i samhället igen. Men som sagt - går ju inte att säga i individuella fall där jag ju inte är inläst på patientens problematik. Men det här är ett generellt svar som kanske kan vara till lite hjälp. 
    Alltså frågan var vad ska patienten göra om den inte orkar göra som läkaren vill?
  • Anonym (A)
    Anonym (G) skrev 2022-05-06 22:07:35 följande:
    Alltså frågan var vad ska patienten göra om den inte orkar göra som läkaren vill?

    Jag svarar lite i avvaktan på psykologens svar:

    Går det inte så går det ju inte. Vad innebär läkarens idé, innebär åtgärden att sjukskrivningen är tänkt att upphöra eller? I så fall har man väl rätt till en second opinion (tror jag) men om även den läkaren säger samma sak så begriper inte jag heller vad som sker och är nyfiken på svaret jag med.

  • Anonym (skillnaden på chansen att bli sjukskriven)

    Har ni någon statistik på skillnaden mellan könen med chansen att få bli sjukskriven för utmattning?

    Har ni statistik på skillnaden på hur lång en eventuell sjukskrivning blir baserat på kön?

    Har ni statistik över dessa skillnader även baserat på etnicitet och sexuell läggning?

    Min fördom är att vita, heterosexuella män har det svårare vad gäller detta. Svårare att bli sjukskrivna och eventuell sjukskrivning blir kortare. Men utan statistik är det bara en fördom. Skulle vara intressant att se om den stämmer. 

  • Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry
    Anonym (G) skrev 2022-05-06 22:07:35 följande:
    Alltså frågan var vad ska patienten göra om den inte orkar göra som läkaren vill?

    Tack för klargörande, då förstår jag vad det var du ville ha svar på - vad man som patient kan göra om man inte orkar delta i den rehabplanering som läkaren gjort upp. 


    Frågor kring de delar av rehabprocessen som handlar om sjukintyg och sjukpenning ligger ju utanför mitt område, jag jobbar ju med innehållet i rehab, alltså vad man ska göra för att återhämta sig och sätta en hållbar livsstil framåt. Psykologer har ju inte rätt att skriva sjukintyg för ansökan om sjukpenning. I frågor om sjukintyg hänvisar jag patienter till rehabkoordinatorn på vårdcentralen eller kliniken där man är patient - de har all kunskap om rättigheter och skyldigheter i rehabprocessen. De får fortlöpande utbildning i försäkringsmedicin och samverkar med försäkringskassan. Rehabkoordinatorer har dessutom god kunskap om samhällets andra stödinsatser som Arbetsförmedlingen och socialtjänstens stödinsatser för de som står långt från att kunna gå tillbaka till arbete. Om man är sjukskriven och det inte är uppenbart att det är tidsbegränsat, som när man gipsat en arm, så ska rehabkoordinatorn har kontaktat patienten för att göra upp en planering, som jag förstått det. 

  • Ulrika Hiscoke Psykolog på Kry
    Anonym (skillnaden på chansen att bli sjukskriven) skrev 2022-05-07 07:22:41 följande:

    Har ni någon statistik på skillnaden mellan könen med chansen att få bli sjukskriven för utmattning?

    Har ni statistik på skillnaden på hur lång en eventuell sjukskrivning blir baserat på kön?

    Har ni statistik över dessa skillnader även baserat på etnicitet och sexuell läggning?

    Min fördom är att vita, heterosexuella män har det svårare vad gäller detta. Svårare att bli sjukskrivna och eventuell sjukskrivning blir kortare. Men utan statistik är det bara en fördom. Skulle vara intressant att se om den stämmer. 


    Nu kliar det ju i mina forskarfingrar, men det här ligger ju utanför mitt område. Jag har ju läst och tänkt en hel del om detta, men jag är ju inte expert på detta område, utan min expertis är ju inom behandling. Så jag rekommenderar dig att titta på länkarna som jag klipper in nedan där FK publicerar sin statistik över sjukskrivning och den rapport de skrivit om sjukskrivning för psykisk ohälsa. 


    Skriver några rader om det du tar upp - om det är svårare för vita, heterosexuella män att bli sjukskrivna för utmattning. Utmattning handlar ju om bristande återhämtning, och där kvinnor med små barn och familj, och i yrken som inte kräver hög utbildning (d v s har liten möjlighet till flexibilitet), kraftigt överrepresenterade när det gäller sjukskrivning för utmattning. Kvinnor med hög utbildning i "låsta" yrken med lite flexibilitet, som läkare och psykologer, där ser man igen en högre nivå av sjukskrivning. Om skillnaden mellan könen beror på en bias mot män som gör att de blir mindre ofta, och kortare sjukskrivna, som du skriver, eller om det beror på att kvinnor blir oftare utmattade, det finns det bra resonemang om i rapporten. Kvinnor med barn och familj har på gruppnivå en högre stressbelastning på fritiden än män i samma situation, vilket man tänker är orsaken till bristande återhämtning. 

    FK drar ju inte statistik på våra preferenser när det gäller vem vi vill ligga med, och det tycker i alla fall jag är lite gött att FK inte har om oss i sina register . Det ska man nog ha forskningsetiskt godkännande för att studera, då med en tydlig frågeställning som motiverar att man intervjuar sjukskrivna om detta. Men om man gör matten utifrån de stora stressorer man sett i forskningen på gruppnivå, kan man tänka att män som lever med en man blir något mer stressbelastade då de kanske är mer jämställda vad gäller ansvar för hemlivet och då får göra mer på fritiden, men vad gäller den andra stora stressdrivande faktorn - att ha ansvar för småbarn - så är det ju så att homosexuella män i lägre  utsträckning lever med barn. Så här blir det nog inte meningsfullt att dra statistik på gruppnivå, det skulle nog bli svårt att få power i de analyserna till följd av för små grupper för analys i Sverige, så här skulle man nog gå in med att göra kvalitativa studier med intervjumetod som huvudmetod, såklart med statistiken i botten. 


    Vad gäller etnicitet vet jag att det tidigare, innan man reformerade sjukförsäkringen, funnits en överrepresentation i vissa områden att etniskt svenska män i glesbygd är mer sjukskrivna än rikssnittet, där det var kopplat till arbetslöshetssiffror i traditionellt manliga arbeten. Jag har inte aktuell kunskap när det gäller annan forskning kring etnicitet och sjukskrivning, och får hänvisa dig till FK's rapporter där. Om man tänker på sjukskrivning och inte sjukintyg så kommer ju frågan med SGI in, som ju kräver att man varit etablerad på arbetsmarknaden,  och jag misstänker att att det skulle bli skevt i statistiken här med om man studerar sjukpenning och etnicitet när det gäller personer som kommer hit som vuxna. 

    Stora frågor, och jag är tyvärr fel person att svara på detta då jag inte är epidemiolog eller jobbar med försäkringsmedicin, men hoppas du får lite mer att gå på genom att starta med länkarna nedan: 

    www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/sjukpenning-rehabiliteringspenning/hur-manga-ar-sjukskrivna

    Och här är länken till FKs rapport om detta som du just frågar om:

    www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/e12b777c-e98a-488d-998f-501e621f4714/socialforsakringsrapport-2020-8.pdf&CVID=

  • Anonym (A)

    Hej,

    Jag svarar jag med.

    Riksrevisionen har gjort en granskning där rapporten heter ?Jämställd sjukfrånvaro - bedöms män och kvinnor likvärdigt i sjukskrivningsprocessen?? Man har studerat 60 tusen patienter. Du finner rapporten här: 

    https://www.riksrevisionen.se/rapporter/granskningsrapporter/2019/jamstalld-sjukfranvaro---bedoms-man-och-kvinnor-likvardigt-i-sjukskrivningsprocessen.html

    Jag citerar:


    Resultat

    I granskningen konstateras tydliga skillnader i sjukskrivning mellan män och kvinnor vid samma nivå på den bedömda arbetsförmågan. Resultaten i korthet:


    Kvinnor som diagnosticeras med en lindrig eller medelsvår psykisk sjukdom är sjukskrivna 30 procent mer än män vid samma bedömning av arbetsförmågan. Ingenting i resultaten tyder på att skillnaden kan förklaras av att kvinnor har sämre hälsa än män eller av att män och kvinnor ofta arbetar i olika yrken och i olika branscher.

    De osakliga könsskillnaderna är särskilt tydliga bland patienter som är 31?40 år, som inte har barn, som är högutbildade, som har en relativt hög inkomst och som företrädesvis arbetar i mansdominerade branscher.

    Inga osakliga könsskillnader konstateras bland patienter med en smärtdiagnos. En bidragande orsak är sannolikt att osäkerheten i bedömningen av arbetsförmågan bland dessa patienter är mindre.

    Kvinnor som diagnosticeras med en lindrig eller medelsvår psykiatrisk diagnos är sjukskrivna drygt 20 procent mer än män vid samma nivå på den självskattade hälsan.

Svar på tråden Stress och utmattningsyndrom? Krys psykolog svarar på din frågor