Stress och utmattningsyndrom? Krys psykolog svarar på din frågor

Flyttar tråden så anonyma svar tillåts. Välkomna att ställa era frågor. Mvh Admin

Har man ökad risk att återinsjukna om man drabbats av en utmattningsdepression tidigare?

Hur är det när någon hela tiden är i närheten till att bli utbränd och är väldigt känslig och tål inte mycket stress? Kan man bli av med det igen, ska man behandla det som om han är utbränd, eller? 

En lång sjukskrivning och läkare tycker att pat ska ut i aktivitet men personen inte orkar, vad ska pat då göra? Patienten i fråga är för trött att ens sköta det dagliga på tillfredställande nivå så hur ska den då orka ytterligare en sak? Sjukvården verkar inte ha svar på det. Men personen ska ut i någon sådan åtgärd likväl. Alla medicinska åtgärder och utredningar verkar vara uttömda.

Hur farligt är det att inte få någon återhämtning? 
Jag har två små barn (2,5 och 1 år). Den yngsta är otroligt mammig och är på/nära mig dygnet runt. Sedan första barnet kom har jag haft 0 tid för återhämtning och jag har inte sovit en hel natt. Ingen tid till egentid eller att ens duscha ifred. Hur länge klarar kroppen? Känner mig trött, irriterad och less och antar att det är stressen. 

Jag är ensamstående mamma, på heltid, till tre tonåringar. Jag jobbar heltid, ungdomarna går i skolan. Eftermiddagar och kvällar ägnas mest i bilen för min del, fram och tillbaka till olika träningslokaler. Jag känner mig otillräcklig! Hinner knappt laga mat utan det får de fixa själva, vilket inte är ett problem i sig men jag saknar gemensamma middagar. På kvällarna är ungdomarna på sina rum och jag ligger ensam i soffan. Helt utmattad. En av ungdomarna har det extremt tufft med både skola och sitt sociala umgänge och vi kämpar på med diverse samtal med skolpersonal och psykiatrin. Jag har nu börjat känna att jobbet är extremt tråkigt, timmarna bara flyter, fast jag egentligen vet att jag älskar mitt jobb. Känner mig tungandad med ett konstant tryck över bröstet, som en ballong långt ner i halsen. Till detta är det naturligtvis även en hel del privata saker, både i nuet och det förflutna, som får min hjärna att gå på högvarv. De pauser jag kan få kantas av dåligt samvete för att ungdomarna är ensamma och att jag egentligen borde finnas för dem så jag kan ändå inte koppla av. Aldrig! Bör man söka någon form av hjälp? Vad skulle i så fall kunna underlätta min vardag?

Jag har en fundering.

Av egen erfarenhet har jag upplevelsen av att läkare gärna skriver ut olika typer av antidepressiva vid utmattningsdepression, och uppmuntrar Och ibland uppmanar till snabb återgång arbete, ibland helt utan sjukskrivning. Är det verkligen rimligt och hälsosamt? Jag tänker att det kanske kan leda till att man kör sig ännu mer i botten utmattningsmässigt när man ?medicinerar bort obehaget??

Jag har fem barn.   En bebis på 2 månader, tvillingar på 3,5 år, en 12-åring.  Plus ett vuxet barn på 20 år, som bor hemma och verkar ha hamnat i depression.  Inget jobb och ingen inkomst.  Orkar inte ta sig för något alls..

Utmattningen innebär ju att man inte längre kan fortsätta som vanligt och att man blir tvungen att sätta gränser för sig själv och andra. Om man sedan fortsätter att hålla sig inom "energibudgeten" när man trappar upp sitt liv igen så brukar det gå vägen, men om man börjar släppa återhämtning när man känner sig bättre så är det ju risk att det händer igen. Vi människor gör ofta som vi är vana, särskilt när vi inte tänker efter (som vid stress) och det gäller att vara medveten och stämma av med sig själv och hålla sin planerade livsbalans - precis som en ekonomisk budget - så det inte drar iväg igen. 

Många som är sjukskrivna för utmattning upplever det som ett mycket stort steg att komma tillbaka i exempelvis arbetsträning, praktik eller att börja trappa upp jobbet igen. Rehabkoordinatorn på vårdcentralen jobbar med de patienter som är sjukskrivna, med att göra upp en planering för att komma tillbaka till arbete eller studier - ibland tillsammans med arbetsförmedlingen och försäkringskassan och arbetsgivaren. Det går ju inte att säga vad det beror på i det här fallet att man inte återhämtat sig, men för en del är det tecken på ett mer allvarligt tillstånd som kallas ME/CFS som ofta utlöses av virusinfektioner som gör att man inte återhämtar sig som förväntat. För många är det att man inte vilar sig när man är sjukskriven för man är så stressad över att komma tillbaka till jobbet, eller för att man får mycket ansvar för hemlivet och barn. Men för många är det just det att det tar lång tid att återhämta sig. Och det är inte alltid är bäst att vänta ut att man känner sig återställd innan man kliver ut i livet igen, utan att det är viktigt att komma igång med aktivitet utanför hemmet för att man inte ska hamna i depression och få ångest när man ska ut i samhället igen. Men som sagt - går ju inte att säga i individuella fall där jag ju inte är inläst på patientens problematik. Men det här är ett generellt svar som kanske kan vara till lite hjälp.