Kan inte släppa att han var otrogen

Vi har tagit igenom oss en otrohet och jag tror tyvärr inte att du kommer lösa det. Inte om du inte verkligen verkligen vill! Och med tanke på att du ens funderar på, eller ser en möjlighet att, lämna när du är klar med studierna så har du ju de tankarna i huvudet redan så att säga. Vilket betyder att du inte helhjärtat kämpar för relationen?

För oss var samtalsterapi lösningen. Samt förstås att det fanns en djup kärlek i grunden. Det fanns anledningar till att det gick som det gick för oss och det hade lika gärna kunnat vara jag som vänt mig till någon annan för bekräftelse, för vi mådde skit båda två. Hade vi kommunicerat bättre så hade vi mest troligt kunnat lösa det på ett väldigt mer moget och strukturerat sätt och mycket tidigare. Men nu blev det som det blev och vi separerade efter att allt hade uppdagats. Sen ångrade han sig och allt efter det sen var beroende av att han kunde vara ärlig kring det som skett och med sina avsikter framåt. Det gjorde att vi kunde bygga upp tillit och trygghet igen. Och jag tänker aldrig på det här idag. Aldrig. Så pass mycket värde sätter jag på mig själv att om jag gått runt ett par år efter att det här hade hänt och fortfarande var osäker på honom, mådde dåligt, kände oro mm så hade jag backat direkt för det hade det inte varit värt. Det är en sak att jag förlät honom och det var mitt val. Men det är samtidigt mitt liv också och vi båda förtjänar att må bra. 

Skulle du välja att lämna så ska du inte känna skuld över det utan det var så det blev bara.