Kan inte släppa att han var otrogen

Så han var först otrogen och nu visar han tydliga tecken på att han har något att dölja... Låter som en toppenkille.

När han valde andra kvinnor framför dig, varför valde inte du dig själv istället och lämnade honom? Det är aldrig för sent. Det spelar ingen roll att det var flera år sedan, vissa saker ska man inte behöva leva med. Att du fortfarande mår dåligt talar om för mig att han inte visar dig att han är pålitlig, och han kommer aldrig göra det heller.

Egentligen vet jag att jag bör ha lämnat honom när det hände men jag hade så dålig självkänsla att jag verkligen trodde att det var mitt eget fel att det hände. 

Nu känner jag även skuld över att jag inte kunnat bidra speciellt mycket ekonomiskt senaste två åren p.g.a. att jag pluggat. Jag är klar med min utbildning om bara en månad och har fått ett nytt jobb så nu skulle jag ha råd att flytta. Jag skulle känna mig så taskig om jag flyttade nu när jag kommer ha mer pengar för jag vill inte att han ska tro att jag utnyttjat honom och flyttade in hos honom bara för att jag inte hade råd att bo själv. 
Han har haft det lite jobbigt psykiskt senaste tiden för att han fått en ADD-diagnos och började medicinera. Även det har varit en anledning till att jag inte lämnat eftersom jag inte vill att hans mående ska försämras.

1. Otroheten var INTE ditt fel. 
2. HAN var otrogen och det är upp till HONOM att bevisa för dig att du nu kan lita pa honom. Detta innebär, 100% öppenhet, inget smusslande med telefonen och dylikt. Troligtvis haller han fortfarande pa med saker som inte är helt ok om han inte kan lämna sin telefon framme.
3. Om man har ett samboliv sa är det fullkomligt normalt att var och en bidrar efter förmaga till den gemensamma ekonomin. Du kan ju inte stanna kvar med honom bara för att bevisa att du inte varit med honom pga den ekonomiska situationen.Du behöver bygga upp dig själv igen och det gör du bäst utan honom. 

Jag vet att du har helt rätt och egentligen håller jag med dig helt, har bara svårt att acceptera det. Mitt största problem är nog att jag hatar att såra andra och jag tror att det är därför jag inte vågat lämna. 

Tror du att detta förhållande som har någon framtid?

Har inte vågat tänka på det förut men nu när jag tänker på det tvekar jag, vet inte hur länge jag orkar med det här

Med facit i hand kan jag säga att det nog oftast är lika bra att avsluta så snart som möjligt. Det tar väldigt lång tid att komma tillbaka, om det ens blir någonsin. Att efter tio år konstatera att det var bortkastad tid att försöka få ihop någon som inte går att få ihop är deprimerande.

Vi har tagit igenom oss en otrohet och jag tror tyvärr inte att du kommer lösa det. Inte om du inte verkligen verkligen vill! Och med tanke på att du ens funderar på, eller ser en möjlighet att, lämna när du är klar med studierna så har du ju de tankarna i huvudet redan så att säga. Vilket betyder att du inte helhjärtat kämpar för relationen?

För oss var samtalsterapi lösningen. Samt förstås att det fanns en djup kärlek i grunden. Det fanns anledningar till att det gick som det gick för oss och det hade lika gärna kunnat vara jag som vänt mig till någon annan för bekräftelse, för vi mådde skit båda två. Hade vi kommunicerat bättre så hade vi mest troligt kunnat lösa det på ett väldigt mer moget och strukturerat sätt och mycket tidigare. Men nu blev det som det blev och vi separerade efter att allt hade uppdagats. Sen ångrade han sig och allt efter det sen var beroende av att han kunde vara ärlig kring det som skett och med sina avsikter framåt. Det gjorde att vi kunde bygga upp tillit och trygghet igen. Och jag tänker aldrig på det här idag. Aldrig. Så pass mycket värde sätter jag på mig själv att om jag gått runt ett par år efter att det här hade hänt och fortfarande var osäker på honom, mådde dåligt, kände oro mm så hade jag backat direkt för det hade det inte varit värt. Det är en sak att jag förlät honom och det var mitt val. Men det är samtidigt mitt liv också och vi båda förtjänar att må bra. 

Skulle du välja att lämna så ska du inte känna skuld över det utan det var så det blev bara.  

Hur många år ska du bo med en otrogen idiot innan du känner att du betalat tillbaka....? Är det inte bättre att du ger honom en klumpsumma som kompensation och lämnar honom?

Hans mående beror inte på dig, det kan jag försäkra dig. Det här kan låta hårt men du är liksom ingen magisk talisman som håller honom frisk, och även om alla kan bli ledsna när de blir dumpade så kommer även han över det.

Du har ju inte medvetet utnyttjat honom och inte heller skyldigheter att vara lojal mot honom när han inte varit det mot dig från första början. Du kan ju vara ärlig, att du försökt glömma men att det verkligen inte går. Sen får han tycka vad han vill om det? 

Låter inte som att han kommer bli sårad, han verkar vilja att du delar honom med flera. Dumpa honom.

Jag tycker inte det är något du kan komma över så lätt tänk ändå att du har inte varit tillräcklig så han har gått till en annan! Haft sex med en annan! Det måste ju betyda att det är något fel på dig eller hur? Något saknas eftersom han går till någon annan! Du måste ju komma dig extremt misstänksam alltid! och liksom bortkastad och ratad! Fy FÖR vilken känsla jag hade nog inte orkar leva med förnedringen och att bli bortkastad så

Backa bandet! Det är inte ts fel att HAN ligger med andra! Det behöver inte alls vara nåt som fattas varken hos henne eller i relationen! Om du skulle känna så är en sak men det är verkligen elakt att anklaga en kvinna för hennes killes otrohet!

Har börjat prata med honom om det nu och vi har beslutat att jag ska skaffa ett eget boende så att vi får vara isär ett tag. Tror dock att det kommer ta slut när vi separerat.

Tack för alla svar