Hur tänker ni föräldrar som ger barnen alldeles för unika namn

Nu var min mormor (Else/Elsie) förvisso inte läkare eller gick på Chalmers, men hon var både butiksföreståndare och avdelningsansvarig på huvudbanken i vår stad. Hennes namn, eller stavningarna, var inte speciellt ovanliga för personer födda i början av 1900-talet. Elsie var den finare stavningen av Else fick hennes föräldrar veta när de undrade varför prästen skrev så i kyrkboken. Så många namn som låter konstiga idag har gamla rötter och är inte nya påfund.

Just Elsie/Elsy, Daisy, Polly, Jenny, Fanny, Hetty, Betty, Emmy och sådana engelska smeknamnsnamn som slutar på -ie eller -y, och som använts i Sverige länge, kom till Sverige från slutet av 1800-talet med de s.k. kolportörromanerna. Billiga häften med kärleksromaner, s.k. "pigromaner" - som vår tids Harlequinromaner.

Att namnen har funnits här i bortåt 150 år, är alltså inget bevis på att de är "fina" namn, och den där prästen borde naturligtvis inte ha ändrat en stavning och lagt värderingar i ett namn. (Om det inte handlat om ett helt olämpligt namn, förstås.) 

Mila och även Milo får mig att tänka på maffia-kriminella från Albanien eller Bosnien...

Sedan är problemet med Mila också att accenten i originalspråket är annorlunda: MII-la. Medan svenskar skulle uttala det som "mila" (som i Dan Anderssons visor). Och att använda originaluttalet gör i stället namnet osvenskt - precis som Kevin. Det borde ju uttalas KEE-vinn egentligen, med svenska stavnings- och uttalsregler. Sådana namn är olämpliga att importera, för det blir fel hur man än uttalar dem. 

Ja, men användningen av Björn - och även Ulf - började ju för evigheter sedan, troligen mer än tusen år sedan. Då användes även Orm som namn, men det skulle vara väldigt olämpligt idag. Arn (örn) användes också en bit in på medeltiden. Men sådant ändras. 

Idag är Björn och Ulf fortfarande vanliga pojknamn, och ingen tänker på djuret, men skulle man höra Varg, Orm, Örn, Tiger eller Lo så skulle man alltid ha djuret i åtanke. Att göra ett riktigt förnamn av ett substantiv är en mycket lång process, det tar troligen flera hundra år ifrån att någon först får det som ett smeknamn (t.ex. för att han är stark som en Björn). 

Jämför Sten och Stig, det är också substantivsnamn men ingen tänker på betydelsen längre, så det gör inget. Men för den skull kan man inte börja döpa barn till Granit, Berg, Mylla, Väg eller Kringfartsled...

Men i de länderna är de kanske lika standard som Johan eller Erik. Känns hårt att stämpla ett namn efter vad karaktärerna i snabba Cash lr nåt heter :D

Fast det ÄR onormalt om det har en betydelse på ett annat språk som gör det märkligt som namn.

Viola är ett relativt vanligt namn i Sverige men ordet betyder "våldtäkt" på Rumänska så du hittar ingen Rumän som väljer det till sin dotter, och inte heller några svenskar som bor i Rumänien skulle med vett och vilje döpa sitt barn till det om hon ska växa upp där.

Bara för att Ramla är ett vanligt namn i Somalia betyder det inte att det är ett bra val av namn i Sverige.

Mila är av samma kaliber.
Den nordiska formen är för övrigt Milla (som att må illa) och inte med betoningen på i:et just av den anledningen att det ordet redan finns i svenskan och beskriver en byggnad.
Ger man det namnet till sitt barn om man är bosatt i Sverige så är man 1. inte svenskfödd 2. dum.

Det är inte en diskussion om huruvida man inte ska ta in importerade namn utan att det finns ord som inte bör användas som namn; Mila, Tiara, Ramla, Pung, etc.

Ja, det fattar jag väl?! Det gör det inte vettigt att ta de namnen till helsvenska barn här. Och även invandrarfamiljer från de länderna borde tänka efter en gång extra, och kanske välja något mer neutralt som skulle kunna vara ett svenskt namn också.

Precis som vi inte tar efternamnet Baisa, fast det finns i Östeuropa...

Universitetet verkar åtminstone inte ha gjort någon större nytta gällande folks fördomsfullhet. Det får tolkas som att det är finare att satsa på bildning istället för utbildning. 

Personligen anser jag att fördomsfullhet är inskränkt och obildat.

Ja, detta samverkar ju åt båda hållen. Vissa klasser väljer vissa namn, och då associerar folk barn med dessa namn med dessa klasser, och behandlar dem efter det... vilket kan påverka möjligheterna att få bra betyg och bege sig till KTH om det är det man vill. Jag tycker i alla fall att det är onödigt att ge sina barn namn som kan begränsa dem det allra minsta. 

Å andra sidan kan jag tycka att särskilt vissa överklass-pojknamn också är onödiga, om man inte är överklass och pojken kommer att gå i en vanlig skola. För då kan han bli retad för det i stället, av arbetarklasspojkarna. Nu tänker jag på namn som t.ex. Carl-Henric, Carl-Adam, Carl-Philip... Då är det nog lugnare att heta bara Karl eller bara Henrik eller bara Filip, och det finns fortfarande INGET som kan få lärarna att tänka "jaha White Trash, hur ska jag ORKA???". 

Med flicknamn är det annorlunda, de kan nästan inte vara "för fina" - inte ens i en typisk arbetarklassbygd, där nästan alla pappor arbetar på bruket, och mammorna i livsmedelsbutiken, skolan, vårdcentralen, äldreboendet - eller som städerskor eller kontorister på bruket. Jag tror inte att någon flicka skulle bli retad för att hon "låtsas vara fin" om hon heter Beatrice eller Eleanore eller Madeleine eller Charlotte eller Louise. (Rätta mig om ni har någon annan erfarenhet.)

Att ha smeknamn är ju inget konstigt, men fördelen med att ha ett riktigt namn att ta till är att man själv kan välja vilka som ska få använda smeknamnet.

Vad statistik är för något och hur man kan använda den är en av de saker man lär sig på universitetet.

Det är etablerat att vissa typer av namn är vanligare i vissa samhällsgrupper. Det är ingen fördom, utan fakta. Sedan ska man såklart vara oerhört restriktiv med att dra slutsatser om individer utifrån denna fakta, och man ska alltid försöka ha så öppet sinne som möjligt i mötet med nya människor, oavsett vad de råkar heta. 

Men statistiskt sett så kan man dra generella slutsatser utifrån vad någon heter. 

Var går gränsen mellan att dra slutsatser utifrån sin erfarenhet, och att vara fördomsfull?