Hur tänker ni föräldrar som ger barnen alldeles för unika namn

Skönt att "Dick" verkar närma sig utrotning, om vi snackar internationellt.
Men ett av de absolut fulaste wt-namnen måste i alla fall vara ALFONS. Hur tänkte man där???? Jag skulle på riktigt vända i dörren om jag blev kallad till advokat/läkare/mäklare/präst Alfons Carlsson!

En annan sak jag tänker, är att det blir väldigt lätt att hitta någon som har ett unikt namn. Och de som vill hitta en vill inte alltid det av bra anledningar. 

När jag jobbade på psyk t.ex., hade vi inte namnskyltar med både för- och efternamn som man brukar ha i vården, för att inte patienterna så lätt skulle hitta oss när de blev utskrivna. De kan ju få för sig att göra det både för att de vill hämnas för någon inbillad oförrätt, eller för att de har blivit kära och tror att man är kär tillbaks. Eller av någon orsak som ingen frisk människa förstår.

Men en sjuksköterska hade ett mycket ovanligt förnamn, jag ska inte skriva det här - hennes föräldrar kanske trodde att de gjorde sitt barn en tjänst på det sättet. Men det som hände var, att hon flera gånger blev uppsökt privat av före detta psykpatienter som hade hittat henne med hjälp av bara förnamnet. Det var inte svårt eftersom det bara fanns en handfull kvinnor i Sverige med det namnet, och bara hon i vår stad. 

Hon pratade med chefen och fick lov att använda en namnskylt med ett av Sveriges vanligaste namn på, och vi fick också order att använda det namnet på henne när patienter var närvarande... Hon sa att det var en sådan lättnad att äntligen kunna gömma sig bakom ett vanligt namn.

Fanny är också ett namn som inte används av de yngre generationerna engelsktalande. 

 "Namn jag tycker är fula" ingår inte i kriterierna för det du kallar WT. Alfons är hyfsat gammalt och väl etablerat. Men det kan sorteras in i samma kategori som Dick och Fanny, eftersom det används som slang för hallick på danska. Men danska är å andra sidan kanske inte så internationellt ... 

Men skulle verkliigen någon komma in på resp inte komma in på KTH pga sitt namn?  Det är betyg och högskoleprov som gäller. Vilken värld lever du i?

Inget fel på namnet Dick i sig. Det har tydligen inte legat professor Dick Harrison i fatet. Ett av de allra vanligaste pojknamn England som uttrycket "any Tom, Dick and Harry" visar. Men oftast ett smeknamn för Richard. Nuförtiden kan ju en Richard kalla sig Rick eller Ricky som smeknamn.

Jag är inte så fördomsfull att jag skulle vända i dörren för en Alfons. Namnet avslöjar ju inget om personens kompetens, bara om hens föräldrars namnsmak.

En sak är att oroa sig för andras fördomar, som en del föräldrar kan göra när de funderar på namn. Men en del av er är ju själva väldigt fördomsfulla, ni borde skämmas!

Reagerade också på detta, namnet harf inget att göra med antagningen till högskolor och universitet.

Dessutom är ni alldeles engelskbesatta. Vad gör det att ett namn anses "fult" på engelska, planerar ni att flytta till ett engelsktalande land?

Om nu ert barn skulle flytta till ett sådant land i framtiden så kan hen ju byta till sitt andranamn, som passar i USA, England etc.

Alla som heter Kevin och Liam kommer förstås att passa perfekt in.

Det är ju en lång väg dit. Och om lärarna under hela skoltiden automatiskt tänker "jaha WT", så kanske de behandlar den pojken annorlunda. Har lägre förväntningar på honom. Reagerar starkare om han gör något bus ("jaha nu visar sig det dåliga sociala arvet/de kriminella generna - vi måste ringa polisen och socialtjänsten"). Och sådant kan bli en självuppfyllande profetia. 

Eller vad tror du själv - vilken pojke tror de vuxna mest kommer att nå framgång, om de inte vet så mycket mer än namnet - Carl-Adam Bonnier eller Diesel Karlsson?

För att engelskan och den engelsktalande världen har så stort inflytande. Alla barn som föds i Sverige idag kommer att kunna engelska i det närmaste flytande, och de kommer att se tusentals engelskspråkiga filmer och TV-serier (utan text till och med). De kommer i mycket ung ålder att känna till betydelserna av Dick, Fanny och Willie i den engelskspråkiga världen.

Angående Kevin och Liam så finns det faktiskt en viss negativ stämpel på de namnen även i England - och därmed även populationer i USA som härstammar från England - på grund av att de är irländska. Engelsmän har nämligen vissa fördomar (som kan vara mer eller mindre sanna såklart) om irländare, och Nordirland och alla problem där med separatistgrupper och terrorism är heller inte glömt. 

Fördomarna är dels de vanliga fördomarna om katoliker överallt i den protestantiska världen, men även en uppfattning att irländare visserligen är glada, konstnärliga, musikaliska och sällskapliga, men även att de är lata, fallna åt dryckenskap och inte kan eller vill sköta ett vanligt arbete. De beskylls även fortfarande ibland för vidskepelse. "etablerade" engelska familjer skulle därför inte heller välja namnen Kevin och Liam till sina barn, utan det blir då unga föräldrar som inte tänker på ovanstående, utan har hittat namnen bland popsångare och skådespelare och inte tänker längre. (Fast unga föräldrar idag har nog gått vidare till mer utspejsade namn, för dem är Kevin och Liam 35-åriga farbröder.)

Ja, nu gäller ju inte tråden efternamn. Det är klart att den som hör till en etablerad släkt som Bonnier har det beviljat. Framför allt för sina släktförbindelser.

Men en del av t ex adlig släkt tycks vilja protestera och välja ett "förortsnamn". Som Love Antell ("Allt dom bygger upp ska vi meja ner", "Pokerkväll i Vårby gård". Han härstammar från den finske senatorn och geheimerådet Samuel Henrik Antell. Han heter själv Love Henrik Samuel Antell. Men jag läste att han gett sina söner namnen Hardy och Gill. Antagligen tänker han att de ska välja ett konstnärligt yrke som singer/songwriter, konstnär eller författare. Där är det ingen särskild fördel att ha ett vanligt (tråkigt) namn utan bättre med ett namn som sticker ut.