• Anonym (Neo)

    Mitt liv fungerar inte

    Jag vet ju inte vad som hänt i ditt liv, men lite lögner ingår i det sociala samspelet människor emellan. Man får låtsas att man är intresserad av folks hundar, att man gillar deras barn, hade roligt på deras fest mm. Även när rena felaktigheter begåtts måste man välja sina strider.


    Som du skriver måste man vara falsk/ljuga ibland för att inte bli hatad. Sanningen bör inte alltid sägas högt. 

  • Anonym (Neo)

    Det du berättar om att personen i kollektivet gjort är verkligen dåligt beteende. Jag funderar på om ditt problem kanske grundar sig i att du har svårt att avslöja otrevliga människor - att du börjar umgås med dem och upptäcker först efter ett tag hur de verkligen är. 

  • Anonym (Neo)
    Tow2Mater skrev 2022-05-14 17:17:38 följande:
    Du hade mest otur att just den personen råkade vara girig. Kanske hon också behovde pengarna, du vet inte. Det hade lika garna kunnat vara en person som sagt att det var inget de ville ha betalt for. Tycker dock det var lite konstigt erbjudande av dig; du skulle bara gett tjugan till att bora med.
    Tänkte detsamma. Jag funderar på om TS drar till sig taskiga personer och lockar fram dåligt beteende hos andra genom att själv agera okonventionellt eller naivt? 
  • Anonym (Neo)
    FuckGoggleAskMe skrev 2022-05-14 22:15:05 följande:
    Ja någon som betecknar sig som godhetsapostel, har totalkoll på vad rättvisa är, framhåller att de svälter för andra, förklarar sig vara ärligare och rättvisare än andra etc, kan säkert ha svårt med sociala kontakter. Synd, sök hjälp. 

    Håller med. 


    TS, om alla relationer skiter sig för dig så finns det en gemensam nämnare för konflikten, och det är du. Det betyder inte att du är en dålig människa utan att du kanske behöver justera ditt beteende för att det ska fungera bättre. Eftersom du har svårt att ta till dig vad folk skriver här skulle jag också rekommendera att du söker hjälp så att du kan få ett lugnare och mindre konfliktfyllt liv. 

  • Anonym (Neo)
    Anonym (Lonly in darkness) skrev 2022-05-14 22:54:31 följande:

    Ja, du har säkert rätt. Jag klarar inte starka konflikter. Konflikten med personen jag skrev om i kollektivet slutade med att jag slutade prata med personen helt.


    Men jag är inte trög någonstans. Visst har inte studerat matematik nu på många år, men utöver det så är jag inte trög någonstans. Vad kan "söka hjälp" ärligt talat hjälpa mig med ? Jag är redan 30+. Alltid gått hem hos tjejer / Kvinnor men mått för dåligt så har avböjt alla giftförfrågningar som jag faktiskt har fått.


    Jag är för skadat, för rätt och för riktig. Obs, missförstå inte "för rätt" med att jag aldrig skulle göra fel. Men jag står för dom och jag ber om förlåt om så har skett!


    Finns ingen hjälp att ge mig eller för mig att få. 


    Det tror jag visst att det gör. Jag ska vara genuin och ärlig nu, som du säger att man bör vara. Jag tror att du kan ha en ojämn begåvning som innebär att du fungerar bra logiskt och intellektuellt men mindre bra socialt. Du verkar sakna eller ha dåligt utvecklad förmåga att sätta dig in i hur andra uppfattar dig, att se ditt eget beteende utifrån och förstå hur andra känner och tänker när de interagerar med dig. 


    Om dina svårigheter inte beror på medfödd ojämn behåvning tror jag att det har med din uppväxt att göra. Var dina föräldrar välfungerande? Gav de dig en bra grund att stå på socialt? Hade du vänner som barn? Sånt är viktigt för att ett barn ska kunna utvecklas socialt. 


    I vilket fall så kan man alltid bli bättre på saker om man övar, och det går lättast om man har en bra tränare. I ditt fall kan det vara en närstående eller en psykolog/terapeut. Vad har du för relation till dina föräldrar (om de är i livet)? Vad säger de om det som händer dig? Kan de hjälpa dig? 

  • Anonym (Neo)
    Anonym (Lonly in darkness) skrev 2022-05-14 23:09:01 följande:

    men för att svara på frågan som jag redan svarat på, ja lite självbekräftelse behov har jag, då jag har gått igenom mer än vad du någonsin kommer ha gjort i ditt liv. Och samtidigt blivit så jäkla oskyldig som jag har blivit. Plus att jag är ensam. Då jag inte klarar relationer i någon form. Men det p ga helt andra berättelser som inte hör tråden till och som har med vad jag var med om som barn.


    Såg det här nu. Missade det innan jag skrev förra inlägget. Jättetråkigt att höra och jag är uppriktigt ledsen för vad du behövt uppleva, vad det än är. 


    Det du skriver här gör mig ännu mer övertygad om att det är terapi du behöver. För vad du upplevde som barn har i allra högsta grad med den här tråden att göra! 


    Du kan må bättre än du gör nu och du kan lära dig fungera bättre i relationer med andra. Ge inte upp utan sök hjälp. Har du redan idag någon form av kontakt med vården eller socialen eller något liknande? Använd i så fall de kontakterna och be om psykologhjälp. Har du inte någon sådan kontakt redan så ring vårdcentralen/hälsocentralen. De kan remittera dig vidare. Man kan behöva vara envis och stå på sig där. Var öppen och berätta om alla dina svårigheter, så att de ser hela bilden av din problematik och förstår vikten av att du får hjälp. 


    Du måste inte ha det så här. Det går att få hjälp att må bättre. Du är värd det!! 

Svar på tråden Mitt liv fungerar inte