Sonens pappa var här idag och tog tillbaka något han gett till sonen

Nej det är inte ok alls.

Om sonen bor hos och forsov sig hos dig, hur visste pappan om det?

Oftast händer sådant här när man har en dålig relation, oftast finns det en djupare konflikt under ytan som inte tas upp för allmän bedömning.

Men plocka hem saker är tydligen en ganska vanlig respons hos många med dålig relation, det gynnar sällan barnet.

Jag har själv varit med om det samt har även vänner som gjort liknade, det hänger oftast ihop med umgänget är begränsat, man kan inte samarbeta och relation mellan barn o förälder blir mer dramatisk och infekterad, även en besvikelse och skam/skuld känslor är med i bilden, detta är vad du ser och upplever.

För mig bröts relationen helt med sonen, jag har två tjejer i ny relationen, sonen var mycket besviken på dessa tjejer och vägra umgås med dom, jag har frågat ex vad sonen berättat, han berättar att nu har pappa andra barn, han kommer inte ha tid med mig.
Jag har försökt få en relation att fungera, men han har tagit avstånd,  plus att ex har inte velat att ha en bra relation med mig, har inte sett sonen på 7 år, mest troligt är han förlorad för all framtid, detta har resulterat i att min fru vill säkra upp både för henne o barnen ifall något händer mig, jag har stort sparande åt tjejerna, dom får hela barnbidrag plus att jag dubblar upp varje månad, detta skrivs som gåva som inte ses som förskott på arv, samt jag har gjort liknade med frun,.

Det är här skamkänslorna finns, tjejerna minns inte sonen, vi har även valt att inte berätta nu när dom är 8-10 år, vi vill inte dom ska gå runt o berätta att dom har en halvbror dom inte minns, en som dom aldrig träffar, samt vilka konsekvenser det utgjort med just arv osv. men sorgen, skammen man har som förälder som inte kan träffa sitt barn är så djup att man blir extra rädd om dom barn man har, gör att man per automatik går in i försvarsläge och säkrar upp så dom inte behöver dela med sig eller förändra sitt liv ifall jag skulle gå bort i förtid, dom ska inte behöva uppleva liknade skam o sorg.

Jag blir så trött på föräldrar som inte kan samarbeta med varandra efter en separation/skilsmässa.
I de fall jag sett privat är det i samtliga fall så att mamman och pappan inte kan kommunicera, och barnen kläms mellan dem och deras omogenhet.
Det sätter iofs barnet i en jobbig sits, och blir ett ständigt kommunikationsverket, men efter ett tag använder barn föräldrarnas konfliktsituation till sin fördel.

Jag är skild, men jättefin vän med min exman. Vi ses på middag varje helg, firar högtider osv.
Om någon av mina döttrar skulle ha en grav konflikt  med sin pappa och vilja bo hos mig heltid så skulle jag:
A) Ta reda på vad det egentligen rör sig om

Det du skriver om pappan låter som om han kan ha diagnos? Ja jag vet, man ska inte skriva att folk har diagnoser hit och dit men jag har egna vuxna barn med autism och det är ju mycket "jag har rätt och du har fel" - tänket. 

Nåja oavsett hur det nu är: 
Pappan ska givetvis inte koppla försovit sig = jag tar tillbaka gåvan jag precis gav dig. 
Speciellt inte till en ungdom som är så stor att han själv får bestämma var han vill bo, snart är myndig osv. 
Det bidrar knappast till att bättra på deras relation. 

Men tog han skorna alltså? Du skriver han krävde skorna, men blev det så att han tog dem med sig? 

Men vad dumt gjort av pappan. Även om han ger tillbaka skorna så har han förstört glädjen över skorna. Pappan har ju visat att de inte var en gåva utan ett maktmedel, ett hot att hålla över sonen. Du borde ha backat sonen, skorna var ju hans och pappan har ingen rätt att ta dem ifrån honom. 
Att ta tillbaka en gåva man redan gett är ju faktiskt stöld. 

Så tragiskt....

Pappan har nog fastnat i en form av desperation över att han förlorat kontrollen (och relationen) med sonen.
Han använder sig då av klassiska maktmedel, att ge mutor för att får en ingång igen som sedan tas tillbaka vid icke önskvärt beteende.
Så fult och kontraproduktivt . Och fullkomligt ologiskt. Skorna och skolan hör ju inte ihop....men desperata människor handlar ju sällan logiskt...

Men om exets pappa är likadan har han förmodligen inte fått lära sig ett annat sätt att se på olikheter, att kommunicera eller hantera sina känslor.
Också tragiskt.

Du är inte ansvarig för pappans agerande men du kan ju hjälpa sonen att förstå honom utan att för den skull försvara agerandet.
Inte för pappans skull utan för sonens skull, så att han inte fastnar i hat och bitterhet och svartvitt tänkande.
Hjälp honom att utveckla de förmågor som pappan saknar.
Kanske behövs kopplas in externt samtalsstöd. 

Sen om pappan vill bättra på sin relation med sonen har ju kommunen olika slags stöd men han måste se behovet själv.