P1 dokumentären Att ångra det oåterkalleliga

Spontant känns det som att vården behöver andra verktyg för att kunna skilja mellan de som har fel kön och behöver byta på riktigt och de som mår dåligt och tror att könsbyte är lösningen. Tror också man måste ha ett stödsystem för de som jobbar med detta på grund av sånt som Jeanette02 skrev här om påtryckningar. Det måste få ta rejält med tid innan man genomför ett så här stort ingrepp. 

Sen har jag en allmän uppfattning om att om inte våra könsroller vore så snäva, kanske det inte skulle kännas som att man måste byta kön för att må bättre.

Jag har själv en bekant som har ett barn som ville byta kön från rätt tidig ålder (innan  puberteten). Hen hade intressen som inte var accepterade för det könet i den dåvarande skolan/samhället. Men när de flyttade och barnet plötsligt kunde utöva sina intressen utan att det ansågs fel för det kön som barnet tillhörde, så upphörde dessa problem helt och hållet. Enda skillnaden var en annan kultur i det samhälle de flyttade till.