#Swedengate – Vänta på kompisens rum under middagen?

För mig är det inga konstigheter. Jag är 80-talist och det var bara så; hos vissa kompisar väntade man på rummet och hos andra fanns det alltid mat. Med det sagt, vänta på rummet-grejen behöver inte alls ha haft att göra med att det "inte fanns mat" , det har jag ingen aning om. Utan det var helt enkelt olika.

Jag har nu en son i högstadiet och en liten dagiskille. Den äldre har ofta kompisar hemma så jag har blivit en mästare på att alltid ha nånting hemma som man snabbt kan fixa till. Jag kan inte köpa dubbelt med färs och fisk för att det på daglig basis ska finnas mat till 3 extra tonårskillar men ni fattar. Han har kompisar hemma som äter här 1-2ggr vecka. 

Så gjorde vi ofta, men även bjöd på mat och kanske lite oftare vi bjöd.

Saken var det att det inte fanns mat alltid, och när de kommer vid lunchtiden också, så förväntar man sig de är även mätta, annat vore tokigt av de andra föräldrarna.

Ja precis, det beror ju lite på hur resten av dagen har sett ut. Om min son tar hit kompisar vid 14  och de är inne hela eftermiddagen så vet jag ju for a fact att de inte ätit när vi dukar fram middag 1730. Men jag vet inte om deras mammor väntar sig att de snart kommer hem? De kanske ska ha gäster? Så enklast är att kommunicera, att helt enkelt fråga om de vill och får äta hos oss? Så vet jag och kan förbereda. 

Hände aldrig mig under min uppväxt, fanns det inte tillräckligt med mat så blev man hemskickad innan middag, eller så hade föräldrarna sagt till sina barn att man äter hemma hos sig själv... Så var mina föräldrar, de tyckte att det var att snylta att äta hos andra utan att man bestämt något i förväg så jag fick alltid åka hem till mig innan maten.

Ibland tror jag en del föräldrar skickade iväg sina ungar när de skulle göra mat själva, och med tanke på hur ofta det skedde med vissa.
Men man lärde sig, och man skickade bara hem dom om de börjar gny om mat och sade ni har mat i ert hem.

Men vi var generösa för det mesta, det var väl bara andras snålhet som fick en att ändra sig lite ibland.

Man gick hem till sig när det var middagstid. Inget väntande eftersom alla åt ungefär samtidigt. 
Nu bodde man ju i närheten av varandra, så det var ett icke-problem. 
Det är faktiskt först som vuxen jag hörde att man antingen hade kompisar på middag under vardagen eller att man väntade på rummet. Ingetdera mötte jag när jag växte upp.
Under sonens uppväxt var det likadant, när det var dags för middag, så skickades kompisar hem.
Var de långväga kompisar, så var sådant överenskommet innan

Jag är född -99 och har aldrig varit med om detta fenomen. Inte heller min sambo när jag frågat om det. Har från lågstadiet till gymnasiet haft många kompisar och har alltid fått mat hemma hos dem precis såsom dem alltid fått mat hemma hos mig. 

Oj, glömde lägga till detta, men om ekonomin finns så tycker jag absolut att man borde bjuda på mat. Dock finns undantag såklart, om det kommer över 4/5 kompisar och maten inte riktigt räcker till dvs. Men om en eller två kompisar kommer över och tillräckligt mycket mat finns så tycker jag det känns snålt och oförskämt att låta de sitta och vänta på rummet. 

Jag är född i slutet av 70-talet och jag har varit med om att få vänta på rummet hos kompisen när de äter, att bli medbjuden på mat, och att bli hemskickad när kompisens familj ska äta. Alla tre sakerna kunde hända med samma kompis familj vid olika tillfällen, och jag reflekterade aldrig över att något av det var dåligt eller konstigt.

Som vuxen tycker jag också att alla tre varianterna är helt okej, och mycket beror på omständigheterna, hur bra man känner kompisen, hur gamla barnen är, om det finns gott om mat, om det är vardag eller helg/lov, och så vidare.

Oförskämt att göra så tycker jag. Och snålt.