#Swedengate – Vänta på kompisens rum under middagen?

För mig är det inga konstigheter. Jag är 80-talist och det var bara så; hos vissa kompisar väntade man på rummet och hos andra fanns det alltid mat. Med det sagt, vänta på rummet-grejen behöver inte alls ha haft att göra med att det "inte fanns mat" , det har jag ingen aning om. Utan det var helt enkelt olika.

Jag har nu en son i högstadiet och en liten dagiskille. Den äldre har ofta kompisar hemma så jag har blivit en mästare på att alltid ha nånting hemma som man snabbt kan fixa till. Jag kan inte köpa dubbelt med färs och fisk för att det på daglig basis ska finnas mat till 3 extra tonårskillar men ni fattar. Han har kompisar hemma som äter här 1-2ggr vecka. 

Ja precis, det beror ju lite på hur resten av dagen har sett ut. Om min son tar hit kompisar vid 14  och de är inne hela eftermiddagen så vet jag ju for a fact att de inte ätit när vi dukar fram middag 1730. Men jag vet inte om deras mammor väntar sig att de snart kommer hem? De kanske ska ha gäster? Så enklast är att kommunicera, att helt enkelt fråga om de vill och får äta hos oss? Så vet jag och kan förbereda. 

Jag vet inte om man kan säga att alla som satt på rummen satt där och var hungriga? Det verkar man förutsätta även i alla enkäter mm som nu cirkulerar. Det är ingen kritik mot dig men det är liksom så frågan ställs; fick du mat eller fick du sitta där uppe på rummet med kurrande mage?
Jag är 80-talist och minns inget sånt. Flera av mina vänner åt middag lite tidigare än oss så därför åt jag ordentligt med mellis innan jag gick iväg. När kompisen så skulle äta var jag inte alls hungrig. Snarare tyckte vi att middagsmaten var ett ovälkommet avbrott i leken så jag var bara glad att få vara kvar på rummet och leka och sen kom kompisen tillbaka efter en kvart. Vi lekte en stund till och därefter gick jag hem. 
Hände säkert nån gång att man passade på att smita hem och se om det var mat hemma (alla man gick i skolan och lekte med bodde ju nära på den tiden - så är det kanske inte på samma sätt idag). Men jag visste ju att vi generellt åt lite senare pga hur mina föräldrars scheman såg ut så det var sällan någon ide.
Jag kan också tänka mig att jag ofta svarade nej om jag fick frågan om mat. Den aspekten har man inte heller tagit med. Barn är ju ganska artiga och samtidigt kan man ha varit lite petig med mat. Så att få frågan om att äta, sitta ner och sen inte uppskatta det som serveras kan ha gjort att man tackade nej och blev kvar på rummet istället. 

Ok, då förstår jag.
Har inte läst alla trådar haha