Mitt bonusbarn ska ta studenten nu och föräldrarna har det tillsammans i min särbos hus. Jag är inte alls inblandad i någonting och känner mig lite utanför. Hur gör ni andra när det är student och sådana högtider?
Jag kommer att känna mig som en gäst som kommer dit när allting är klart. All fokus kommer att vara på föräldrarna och barnet som tar studenten. Funderar på att inte gå dit alls.
Jag har släppt detta och bryr mig inte längre! Behövde ventilera mig lite, eftersom jag tyckte det var lite jobbigt när de två (som egentligen hatar varandra) tillsammans i deras fd gemensamma hus ordnade inför studenten hela dagen och kvällen när jag var i min lägenhet. Kände mig lite utanför, eftersom det kändes som att de på nytt var mamma, pappa, barn. Det är kanske lite omoget av mig, men känslor går inte att styra. Likaså när jag kom på själva studenten så kom jag som en gäst. Mamman som inte gillar mig, hälsade knappt på mig och de två sprang där i huset som att de bodde där tillsammans igen och fixade och donade. Huset där jag har bott i många år kändes nu som deras hus igen.
Studenten är slut nu och det är passé, jag bryr mig inte längre, men enligt mina vänner och familj så hade de ALDRIG kommit om de varit i min sits. Jag är social och trevlig och kände en hel del människor på festen, men drack nog lite för mycket pga ångesten jag känt innan.
Jag tyckte på något sätt att jag inte blev tillräckligt inkluderad i det hela helt enkelt. Kanske för att jag flyttat ifrån huset.
Jag har släppt detta och bryr mig inte längre! Behövde ventilera mig lite, eftersom jag tyckte det var lite jobbigt när de två (som egentligen hatar varandra) tillsammans i deras fd gemensamma hus ordnade inför studenten hela dagen och kvällen när jag var i min lägenhet. Kände mig lite utanför, eftersom det kändes som att de på nytt var mamma, pappa, barn. Det är kanske lite omoget av mig, men känslor går inte att styra. Likaså när jag kom på själva studenten så kom jag som en gäst. Mamman som inte gillar mig, hälsade knappt på mig och de två sprang där i huset som att de bodde där tillsammans igen och fixade och donade. Huset där jag har bott i många år kändes nu som deras hus igen.
Studenten är slut nu och det är passé, jag bryr mig inte längre, men enligt mina vänner och familj så hade de ALDRIG kommit om de varit i min sits. Jag är social och trevlig och kände en hel del människor på festen, men drack nog lite för mycket pga ångesten jag känt innan.
Jag tyckte på något sätt att jag inte blev tillräckligt inkluderad i det hela helt enkelt. Kanske för att jag flyttat ifrån huset.
Jag har släppt detta och bryr mig inte längre! Behövde ventilera mig lite, eftersom jag tyckte det var lite jobbigt när de två (som egentligen hatar varandra) tillsammans i deras fd gemensamma hus ordnade inför studenten hela dagen och kvällen när jag var i min lägenhet. Kände mig lite utanför, eftersom det kändes som att de på nytt var mamma, pappa, barn. Det är kanske lite omoget av mig, men känslor går inte att styra. Likaså när jag kom på själva studenten så kom jag som en gäst. Mamman som inte gillar mig, hälsade knappt på mig och de två sprang där i huset som att de bodde där tillsammans igen och fixade och donade. Huset där jag har bott i många år kändes nu som deras hus igen.
Studenten är slut nu och det är passé, jag bryr mig inte längre, men enligt mina vänner och familj så hade de ALDRIG kommit om de varit i min sits. Jag är social och trevlig och kände en hel del människor på festen, men drack nog lite för mycket pga ångesten jag känt innan.
Jag tyckte på något sätt att jag inte blev tillräckligt inkluderad i det hela helt enkelt. Kanske för att jag flyttat ifrån huset.
Jag har släppt detta och bryr mig inte längre! Behövde ventilera mig lite, eftersom jag tyckte det var lite jobbigt när de två (som egentligen hatar varandra) tillsammans i deras fd gemensamma hus ordnade inför studenten hela dagen och kvällen när jag var i min lägenhet. Kände mig lite utanför, eftersom det kändes som att de på nytt var mamma, pappa, barn. Det är kanske lite omoget av mig, men känslor går inte att styra. Likaså när jag kom på själva studenten så kom jag som en gäst. Mamman som inte gillar mig, hälsade knappt på mig och de två sprang där i huset som att de bodde där tillsammans igen och fixade och donade. Huset där jag har bott i många år kändes nu som deras hus igen.
Studenten är slut nu och det är passé, jag bryr mig inte längre, men enligt mina vänner och familj så hade de ALDRIG kommit om de varit i min sits. Jag är social och trevlig och kände en hel del människor på festen, men drack nog lite för mycket pga ångesten jag känt innan.
Jag tyckte på något sätt att jag inte blev tillräckligt inkluderad i det hela helt enkelt. Kanske för att jag flyttat ifrån huset.