Råd om mat

Din första mening är nog en stor del av sanningen. Typiskt överviktiga skulle jag säga. Att äta av andra skäl än mättnad. Nu vet jag att du inte är drulfet, men låt mig ändå ta upp programmet My 600Lb-life. Alla där äter av känslomässiga skäl och säger som du- de blir lugna. Många kallar maten sin vän, problemen glöms, de känner sig lyckliga. Får de inte äta mår de dåligt.
Äter man ordentligt med mat så klarar man sig utan mat ett bra tag. Gå runt och vara mätt jämt är i brist på bättre ord inte normalt. Inte bra heller- som du sett på vågen. Maten har blivit din "kick" tror jag. Och du måste typ avgiftas. Vänja dig.

Det var lite olika faktorer som "hjälpte" till att minska mina portioner. Extrem psykisk stress (gick ner 3 kg på en vecka), sen corona -och därmed ändrad smak- och sen en sväng magkatarr. Men mycket var medvetet och långsamt. En macka mindre, inte lika stor andra portion vid middagen och helt ändrad mat till kvällen- pga smaken då. Och jag såg att allt gav resultat! Nu har jag gått ner 8 kg sen december och är nästan nöjd. Jag har sällan varit hungrig och funkat helt normalt- just för att jag inte bantat utan ätit mig mätt. Arbetar gör jag inte pga värk, men hjärnan har funkat.

Det sägs att det tar 15 minuter för mättnadskänslan att ta sig från magen till hjärnan.
Så min fråga är hur snabbt du äter 
Äter du snabbt så börja äta långsamt. En tugga och lägg ned besticken.
Eller varför inte börja äta med pinnar 

Hut äter du på kvällen och helgen? Jag tänker att om du har ett krävande jobb och behöver äta ordentligt för att orka med det så ska du kanske göra det då. Men det kanske skulle funka att äta bara lite lätt kvällsmat när du ändå ska vila? Och vill du ta ett steg till kan du ju försöka äta lätt och nyttigt på helgen också - och passa på att vila upp dig till nästa vecka. 

Tror du slog huvudet på spiken. Jag vet bara inte hur jag ska bli en lugn och harmonisk fungerande människa utan att få äta mig mätt och bli lugn. Jag avskyr den hyperaktiva känslan i kroppen och det får mig att inte prestera bra och ta impulsiva dåliga beslut.
Bra jobbat av dig att lyckas gå ner men framförallt bra jobbat att du lyckas hålla vikten vilket brukar vara det svåraste. 

Det låter kanske lite som att du överdriver matens betydelse? Du är omöjligt så hungrig att du inte kan fatta beslut - förvirring osv kickar in vid långvarig svält, inte för att man hoppar över lunchen. Det du känner är väl någon mental grej, du förknippar mat med lugn och harmoni och hunger gör dig orolig. Men det är inte fysiskt. Vi människor skulle inte ha överlevt som art om vi var tvungna att ligga på kaloriöverskott hela tiden. Och massa människor måste tänka mycket i jobbet och fatta svåra beslut - tror du inte det är lite en överdrift att du måste vara SÅ på alerten hela tiden? Du är väl ledig ibland t ex? :) 

Jag tror du måste jobba med din inställning till mat för det låter inte helt sunt. som det är nu så blir det ju som att maten styr dig. Ibland kan man ju inte äta - man hamnar i en bilkö, man hinner inte handla något för man har bråttom någonstans, ett akut möte kommer upp och man hinner inte äta lunch osv osv. Jag skippade frukosten en dag, var vrålhungrig vid 11 och precis när jag skulle gå och handla lunch så ringde de från mitt barns skola. Mitt barn hade hamnat på sjukhus efter en fallolycka. Jag kastade mig in i en taxi och spenderade sedan 18 timmar vid mitt barns sjuksäng utan att få i mig mer än en kopp te. Jag åt inte på ett dygn, sov inte på nästan två dygn och jag tänkte inte på mat en enda gång kan jag säga. Och så funkar ju vi människor - vi kan hantera alla möjliga jobbiga situationer utan att ha haft vare sig sömn eller mat. Så försök fundera lite över vad du förknippar mat med och varför det är så. 

Sen måste man ju inte gå ner i vikt - det är inte hela världen att vara lite överviktig. Och många kvinnor äter lika mycket som sina män. Det jag reagerar på är att du verkligen känner att du inte fungerar utan att äta jättemyclet. 

Jag tror det är mentalt, känslomässig hunger. För att bli lugn. För det är när jag är lugn som jag kan fungera. Jag har inte heller några problem att vara utan mat i den typen av händelseförlopp du beskriver. Maten är väl mina lugnande tabletter kanske.

När man äter sig mätt utsöndras Oxytocin, lugn och ro- hormonet. 

Rekommenderar dig Lisbets Stahres böcker, t.ex. "Övervikt handlar om känslor."

Jag tror inte att det har att göra med att du har tänjt ut matsäcken för fisk och grönsaker (särskilt grönsaker) tar ju också upp plats i magen. Rent volymmässigt så kan du knappast äta så mycket sallad eller kål på en dag som det skulle krävas för att få i dig ditt dagsbehov av kalorier. 

Jobbet stressar dig och genom att äta hittar du lugnet? Prova en 10-minuters promenad istället.

Jag ska kolla upp de böckerna, tack för tips!