Nu är jag där, jag ORKAR inte mer.

Jag är så extremt trött, vet inte vad jag ska göra.
Älskar mina barn, men behöver mer avlastning än det min man kan ge.   
Jag har tänkt hemska tankar,  när allt känns hopplöst och att han säger att det är mitt fel att barnen bråkar och är jobbiga. 
De bråkar 95% av deras vakna tid, sen ska jag hinna  med att handla,  städa, laga mat, tvätta, ta hand om babyn och hans rehabiliteringsbehov. 
Jag är egentligen noga med att ha det rent och fint hemma, men nu finns inte orken och tiden där.
Jag älskar verkligen mina barn, men har alltid dåligt samvete och känner att jag inte räcker till..
Min man jobbar heltid och säger att det är mitt fel att barnen är bråkiga,  eftersom det är jag som tar hand om dem. 

Anonym (L):  Tack för svar!   De får gå på förskola 15 tim,  tre dagar i veckan,  och eftersom de inte har fått plats på samma förskola så är det även resväg fram och tillbaka. 

Han ska vara pappaledig från oktober.

Tyvärr inte,  de går i skolan och slutar aldrig så tidigt på dagen. 

Varför komma med värdelösa pekpinnar om vad vi "borde" gjort? 
Det är ju nutid och framtid jag behöver hjälp med.
Vill ni hjälpa eller klanka ner? 
Vi hade INTE planerat att skaffa det femte barnet, som blev till trots skydd och jag upptäckte inte graviditeten förrän sent, då jag ändå aldrig fick mens när jag åt p-piller.  
Men ångrar inte en sekund att jag fick det femte barnet,  han är underbar och jag älskar honom verkligen! 

Vi har fått utökad tid på förskolan från och med 15 augusti.